Hur jag går vidare efter min andra skilsmässa

Logan Steele

Ett enkelt råd hjälpte mig fortsätta framåt när jag inte visste vad jag skulle göra härnäst.

Jag befann mig i totalt mörker i det extra sovrummet i mitt föräldrahem, begravd under en hög med täcken. Det kunde ha varit mitt på dagen eller midnatt – jag hade helt tappat tidsbegreppet. Allt jag ägde hade kastats ner i flyttkartonger som nu var staplade i ett rangligt torn bredvid sängen. Jag låg i skilsmässa för andra gången på fyra år, och det var bara för mycket att hantera.

Fångad i förtvivlan

Slutet på mitt andra äktenskap var en hemsk period full av oro, osäkerhet och vistelser på olika hotell. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kände inte att jag kunde göra så mycket mer än att ligga under täcket och försöka att inte känna känslor längre.

Jag hade gått igenom svårigheter tidigare, men den här dagen var annorlunda. Jag ville inte gå till kyrkan eller läsa skrifterna – eller ens ta mig upp ur sängen. Till och med att be krävde mer av mig än vad jag kände att jag hade. Jag låg i sängen och bad att jag skulle vilja be, och det var allt. Jag var helt klart fångad i förtvivlan.

Min familj och andra som brydde sig om mig ville hjälpa mig, men de visste helt enkelt inte hur. De försökte muntra upp mig, ge mig mat eller försäkra mig om att allt skulle ordna sig. Men jag var inte redo att höra det än. Det var nästan omöjligt för någon att hjälpa till, för inte ens jag visste vilken slags hjälp jag behövde. Det är en sak att känna sig överväldigad när man vet allt man måste göra för att övervinna hinder på vägen. Men det var helt annorlunda för mig när jag inte ens kunde förstå vad jag skulle göra härnäst.

Min första skilsmässa var ett förödande slag, och det tog mig ett helt år av utmattande ansträngningar att återhämta mig. Men på något sätt reste jag mig och kunde så småningom fungera igen. Så var det inte den här gången. Jag hade inga fler ”nystarter” inom mig. I det ögonblicket var jag helt uttömd mentalt, känslomässigt och fysiskt.

Plötsligt slogs jag av ett minne från flera år tidigare.

”Välj bara en sak”

Jag hade lämnat kyrkan som tonåring eftersom jag inte trodde att den var sann. Jag slutade till och med att tro på Gud. När jag var i 20-årsåldern blev jag omvänd och visste att kyrkan var sann. Jag minns att jag kände hur spännande det var att inse att evangeliet var sant. Den glädjen varade bara omkring en minut innan det vred sig i magen vid den nyktra insikten att hela mitt liv skulle behöva förändras på grund av min omvändelse. Hur förändrar du nästan allt i ditt liv och blir den person som du vet att du borde vara?

Den dagen när jag var i 20-årsåldern ringde jag min morfar. Jag visste att jag kunde lita på hans vägledning med det här problemet. Han lyssnade på min oro över att förändra hela mitt liv när jag var osäker på hur jag skulle göra det. Sedan sa han: ”Välj bara en sak. Välj en sak, arbeta på den, och när du är redo kan du välja en till. Det är allt du behöver göra.”

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig att höra, men inte det. Jag behövde vara så mycket bättre än jag var, och jag trodde inte att det skulle räcka så långt att ändra en sak i taget. Men på något sätt, i ett flyktigt ögonblick av andlig mognad, bestämde jag mig för att följa hans råd. Med så otroligt många förändringar som jag stod inför när jag återvände till kyrkan, vilken sak skulle jag välja först? Tyngden av den här listan som vi alla känner till (gå i kyrkan, läsa skrifterna, be, betala tionde, tjäna i ett ämbete och så vidare) var överväldigande i sig.

Det fanns så mycket jag visste att jag skulle ha svårt att ändra på, och jag hade inte känt mig stark nog att ta itu med dem än. Så jag bestämde mig för att välja något jag kunde göra – något viktigt men litet. Det skulle sätta mig på den väg jag ville vara på, och jag skulle kunna bygga på den framgången.

Rad på rad

Många år senare, när jag saknade styrkan att uppsända en enkel bön efter min andra skilsmässa, påminde den Helige Anden mig om det här minnet.

Där jag låg orörlig i min bomullskokong av täcken och drog mig till minnes det rådet, visste jag att Anden gav mig vägledning som jag kunde tillämpa på mina nuvarande omständigheter. Kanske jag kunde göra en sak. Det behövde inte vara något stort, bara någonting. Det första jag behövde göra var att kliva upp ur sängen. Så det var det jag gjorde – efter några minuter drog jag av mig täcket och klev upp. Sedan lade jag mig under täcket igen. Men det var okej eftersom jag hade gjort det jag hade valt. Det fortsatte att vara mitt mål i några dagar till innan jag valde nästa sak, och jag fortsatte att bygga på det.

Nu förstår jag att morfars vägledning var mer än bara ett gott råd. Det står i skrifterna: ”För se, så säger Herren Gud: ’Jag ska ge människobarnen rad på rad, bud på bud, lite här och lite där. Och välsignade är de som hörsammar mina bud och lånar ett öra åt mitt råd, för de ska lära visdom. För åt den som tar emot ska jag ge mer.’”(2 Nephi 28:30). Jag försökte eftersom jag litade på min morfar. Det fungerar eftersom det är en evangelieprincip. Det är genom att lära oss bli bättre genom att förändra en sak i taget som vi lär oss och växer.

Det här är vanligtvis det ställe i berättelsen där jag skulle berätta hur underbart mitt liv är i dag. Sanningen är den att saker och ting är bättre, men det är inte den enda poängen. Poängen är att Herren förväntade sig att jag helt enkelt skulle göra mitt bästa i varje ögonblick med hans hjälp. Han förstod att vissa dagar var mitt bästa att helt enkelt att uppbåda kraften att kliva upp ur sängen. Som äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Gud tar dig som du är just nu och börjar arbeta med dig. Allt du behöver är ett villigt hjärta, en önskan att tro och tillit till Herren.” ¹

Jag kände kärlek och bekräftelse från vår Fader i himlen. Min offergåva att ständigt förbättra mig själv rad på rad är godtagbar för honom. Ansträngningen, hur ofullkomlig den än är, är ändå godkänd om jag gör mitt bästa. President Gordon B. Hinckley (1910–2008) sa: ”Gör så gott du kan. Det är allt vi ber dig om. … Herren förväntar sig inte att du ska göra mer än så. Gör bara så gott du kan.” ² Jag behövde inte göra en totalvändning och förvandlas helt över en natt. Vi går framåt rad på rad.

Vare sig jag strävar efter att bli bättre på att tjäna andra omkring mig eller bara försöka ställa mig upp så är det viktigt att jag försöker.

Herren kommer att vara där

Mina ansträngningar att återhämta mig från två skilsmässor – och allt annat som livet har prövat mig med – har lärt mig två viktiga saker. För det första, att Herren älskar uppriktiga ansträngningar av alla slag. ³ För det andra, att Herren möter dig där du är. Oavsett var du befinner dig på vägen mot återhämtning och helande kommer han att vara där om du är på den vägen.

Eftersom Frälsaren har tagit på sig alla våra smärtor och sorger vet han vad vi behöver oavsett vad det är. Även om vi inte vet det själva så vet han det. Och han hjälper oss att gå framåt.

Jag hör ofta andra uttrycka sin tacksamhet för utmaningarna i sitt liv. Jag vill känna tacksamhet för motgångar. Jag är inte den personen än, men just nu är detta det enda jag jobbar på. Jag arbetar på det, och när jag är redo väljer jag en sak till.

Författaren bor i Utah, USA.