Vad ledde oss till Sverige?
Herren vakar över oss även när vi inte står helt i linje med evangeliets principer. Om detta kan vi verkligen vittna. Varför gör han det, kan man undra? Varför påverkar vår Himmelske Fader våra liv även när vi inte är verksamma i hans stora verk som vi borde vara? Var och en av oss kan nog fundera över denna fråga både ur individuellt och kollektivt perspektiv. Vad vårt svar än blir är Julie och jag evigt tacksamma över att han verkligen gör det.
Våra respektive familjer blev medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga när vi var barn. Vi bodde lantligt i landskapet Shropshire i England. Vi gifte oss 1980 efter att först ha träffats i Primär och sedan tillsammans deltagit i kyrkans ungdomsverksamhet och i seminariet. Efter detta välsignades vi med tre underbara döttrar. Livet gick vidare och våra döttrar gifte sig och påbörjade sina egna familjer. Genom detta har vi blivit rikt välsignade med åtta fantastiska barnbarn.
Precis som vi alla får erfara kommer prövningar och svårigheter i vår väg och den trygghet som vi tagit för given skakas plötsligt om. I vårt fall ledde detta till ett oväntat tvåårigt arbetskontrakt i mellanöstern från 2014. En sådan kulturell och andlig förändring ledde till gigantisk omprövning av vad som betyder något i livet. Att få tjäna med fantastiskt trofasta syskon från jordens alla hörn medan vi bodde i ett muslimskt land visade sig vara en djupt andlig erfarenhet. Vi är mycket tacksamma för denna oväntade välsignelse som vi till en början varken välkomnade eller längtade efter. Gud vet vad vi behöver för att kunna tillväxa.
Tillbaka i England igen började vi vårt sökande efter en plats att slå oss ner och återigen bygga ett Kristuscentrerat hem. Vi övervägde alla delar av de brittiska öarna och vände sedan vår uppmärksamhet mot Europa. Vi besökte fjorton europeiska länder och var noga med att varje söndag dyrka Gud var vi än befann oss och genom detta träffade vi underbara, trofasta människor. Vid ett tillfälle, i en liten gren i Spanien, sjöng vi ”Han lever min Förlossare”. Trots att jag inte kunde följa med i den spanska texten bekräftade Anden för mig på ett kraftfullt sätt att detta är sant, att min Förlossare verkligen lever!
2018 blev vi otroligt välsignade genom att vi kunde tjäna en tempelmission i templet i London. Genom detta fick vi återigen bevittna hur Herren finns i livets små detaljer. Vi fick då tjäna tillsammans med en av missionärerna som döpte min familj 1971, Tony Rayton och med hans hustru Avril. Bara ett sammanträffande eller enligt himmelsk planering?
Söndagen den 17 november 2019 besökte vi för första gången Karlskrona gren. Efter de andaktsfulla mötena blev vi vänligt inbjudna att komma hem till syster Jenny Kempler på vår första ”fika”! Vi följde Jenny till hennes hem på Hästholmen i Karlskrona skärgård och vi snabbt blev vi helt förälskade i denna stillsamma miljö.
Genom livet har vi lärt oss att det är väsentligt att be och söka gudomlig vägledning inför alla viktiga beslut, så även om vi verkligen önskade att få bo på Hästholmen bad vi om vårt beslut. Genom en serie händelser kunde vi återigen se hur Herren undanröjde många hinder som gjorde att vi lagligt kunde bosätta oss i Sverige och påbörja byggnationen av ett hus på Hästholmen.
Varje dag uttrycker vi vår tacksamhet till Gud som förde oss till denna speciella plats och för att han låter oss vara delaktiga i att bygga upp hans rike här i södra Sverige. Vi ber också om hans hjälp så att vi ska kunna lära oss svenska!
En av de många sanningar som Gud har förmedlat till våra hjärtan under vårt vuxna liv är att det inte spelar så stor roll var man lever sitt liv som hur man lever det. Vi är glada över att få ”lyfta där vi står” som Äldste Uchtdorf uppmuntrar oss till, allteftersom vi tjänar i Karlskrona gren jämsides med de underbara medlemmarna i Sverige.
Sedan denna artikel skrevs har Tim Grice kallats att verka som grenspresident i Karlskrona gren.