”Jag vill att ni ska komma ihåg”, Liahona, sep. 2023.
”Jag vill att ni ska komma ihåg”
Mosiah 5:12
Vi har var och en fått personliga påminnelser om Kristus. Tänk på dem och kom ihåg honom.
Detalj från Kristus och den rike unge mannen, av Heinrich Hofmann
Som en del av vår jordiska upplevelse är vi alla underkastade inte bara glömskans slöja, utan också ett tillstånd av glömska. Glömskans slöja gör att vi har glömt händelser och sanningar som vi upplevde i vårt förjordiska tillstånd. Vårt tillstånd av glömska får oss att glömma och avvika från sanningar vi lärt oss eller på nytt lärt oss i det här livet. Om vi inte övervinner vårt fallna tillstånd av glömska blir vi naturligt ”snara att göra ont, men sena att komma ihåg Herren [vår] Gud” (1 Nephi 17:45).
Påminnelser om Kristus
Med varje befallning han ger lovar Gud att ”bereda en utväg för [oss] att utföra det som han befaller” (1 Nephi 3:7). För att vi ska kunna lyda hans befallning att minnas honom har Herren berett påminnelser.
Allting är verkligen skapat och gjort för att vittna och påminna oss om Kristus (se Mose 6:63, se även Alma 30:44). Det är till exempel meningen att vi ska minnas honom ”när [vi] den värld beskådar som [han] har skapat med [sitt] allmakts ord”.1 Till och med stenar kan ropa som ett vittnesbörd och en påminnelse om Jesus (se Lukas 19:40). Faktum är att hela jorden både hörbart och synbart vittnar storslaget och ger häpnadsväckande påminnelser om dess Skapare.
De till synes slumpartade påminnelserna i hela skapelsen förstärks av de mer formella påminnelserna vi finner i heliga förrättningar. Abinadi lärde att det forna Israel gavs stränga förrättningar att utföra ”för att påminna dem om Gud och sin plikt mot honom” (Mosiah 13:30). Nutida profeter har lärt detsamma. President Spencer W. Kimball (1895–1985) förkunnade: ”Jag tror att ingen skulle avfalla från evangeliet, att ingen skulle begå brott, om folk kom ihåg, verkligen kom ihåg, det som de slutit förbund om vid vattnets rand eller vid sakramentsbordet eller i templet.”2
Kristi försoning är både universell och personlig. Det är också hans påminnelser. Så förutom de enhetliga förrättningar som erbjuds alla, ger han oss olika och personanpassade påminnelser om honom. Exempelvis är det inte troligt att vanlig lera får särskilt många att minnas Jesus eller fyllas av sinnesrörelse och tacksamhet för honom. Men den man som fick synen tillbaka när Jesus smorde hans ögon med lera kom förmodligen ihåg Jesus med förtjusning varje gång han såg lera – lera! (se Johannes 9:6–7). Inte heller är det troligt att Naaman någonsin kunde se en flod, särskilt inte Jordan, utan att tänka på Herren som botade honom där (se 2 Kungaboken 5:1–15). Vi har var och en fått en eller flera personanpassade påminnelser om Kristus. Tänk på dem och kom ihåg honom.
De vittnar om Kristus
Uppteckningar och historia är ytterligare saker som Herren har låtit bereda för att hjälpa oss att lyda hans befallning att komma ihåg. Skrifterna – uppteckningar om Guds handlingssätt mot sina barn – talar ofta om att vittna om honom (se 1 Johannes 5:7; 1 Nephi 10:10; 12:7; Läran och förbunden 109:31; 112:4).
Heliga uppteckningar, som personliga dagböcker, hjälper oss att vittna. Betydelsefulla stunder med Anden är en gåva som vi, i det ögonblicket, tror att vi aldrig ska glömma. Men vårt tillstånd av glömska kan få livfullheten i den djupaste av upplevelser att avta med tiden. Ett dagboksinlägg, ett fotografi eller en anteckning kan hjälpa oss att inte bara minnas betydelsefulla ögonblick utan också att få tillbaka känslorna och Anden vi kände. Så det är ingen överraskning att det första budet efter att kyrkan organiserades i den här tidsutdelningen lydde: ”En uppteckning ska föras ibland er” (Läran och förbunden 21:1). Rätt bevarade uppteckningar vidgar vårt minne och kan övertyga oss om våra felaktiga vägar och föra oss till Gud (se Alma 37:8).
I slutändan kan vi förstås bära vittnesbörd om sanningen eftersom vi har fått ett vittnesbörd om sanningen från den Helige Anden, som är ”himlens vittne” (Mose 6:61). I denna roll upptecknar den Helige Anden sanningen ”på tavlor av kött i [våra] hjärtan” (2 Korintierbrevet 3:3). Han hjälper oss att komma ihåg Kristus och allt han har lärt oss (se Johannes 14:26).
Sambandet mellan Jesus, uppteckningar, den Helige Anden och vår hågkomst ser vi i Moroni 10:3–5. Vi har löftet att om vi läser Mormons bok, en helig uppteckning, i en anda av hågkomst och frågar Gud i Kristi namn med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och tro på Kristus, så ska den Helige Anden uppenbara för oss att uppteckningen är sann. Och om just den uppteckningen är sann så är Jesus verkligen Kristus.
Alma, res dig, av Walter Rane
Kom ihåg att återlösas
Att komma ihåg Jesus leder till återlösning och frälsning. Tänk på den roll som hågkomst hade i den unge Almas återlösning. När ängeln visade sig för Alma gav han honom befallningen ”försök inte längre förgöra kyrkan”. Men redan innan ängeln utfärdade detta påbud förkunnade han: ”Kom ihåg dina fäders fångenskap … och kom ihåg hur stora ting [Kristus] har gjort för dem. För de var i träldom, och han har befriat dem” (Mosiah 27:16, betoning tillagd).
Ängelns befallning till honom att komma ihåg var inte bara ett klokt direktiv med bred tillämpning. För Alma var det en specifik fingervisning, en kärleksfull ledtråd, för hur han skulle överleva den nära döden-upplevelse han stod inför.
Tjugo år senare berättade Alma dramatiskt detaljerat för sin son Helaman vad han gick igenom när han låg förlamad och mållös i tre dagar och omvände sig ”nästan till döds” (Mosiah 27:28). När ängeln hade lämnat honom, kom Alma visserligen ihåg, men allt han kunde komma ihåg var sina synder.
”Jag plågades av evig pina”, berättade Alma. ”Ja, jag kom ihåg alla mina synder och min ondska, för vilka jag plågades av helvetets kval” (Alma 36:12–13). Tanken på att ställas inför Gud fyllde Alma med sådan ”obeskrivlig fasa” att han tänkte på att fly, inte bara genom att dö utan genom att bli ”förintad till både själ och kropp” (Alma 36:14, 15).
Här bör vi stanna upp och förstå en sak: Alma betalade inte bara genom ett fruktansvärt tredagarsstraff som var förutbestämt som den rätta konsekvensen av hans synder. Nej, de första tre dagarna stod han på tröskeln till att bli ”omsluten av dödens eviga kedjor” (Alma 36:18, betoning tillagd).
Förvisso skulle han ha förblivit i detta hemska tillstånd längre än tre dagar – för evigt, faktiskt – om det inte hade varit för det faktum att han genom försynen på något sätt, någonstans ifrån, kom ihåg att hans far hade profeterat om ”en viss Jesus Kristus, en Guds Son, som skulle komma för att sona världens synder”. Sedan sa han:
”När nu mitt sinne grep tag i denna tanke ropade jag i mitt hjärta: ’O Jesus, du Guds Son, förbarma dig över mig som befinner sig i bitterhetens galla och är omsluten av dödens eviga kedjor.’
Och se, när jag tänkte detta kunde jag inte längre komma ihåg mina kval, ja, jag sönderslets inte längre av minnet av mina synder” (Alma 36:17–19).
Alma hade följt ängelns befallning att komma ihåg. Han kom ihåg Jesus. Och precis som Jesus hade befriat Almas fäder från deras fångenskap, befriade han Alma från hans fångenskap.
Vilken öm barmhärtighet och mäktig befrielse! Vilken förbluffande förändring i hjärta och sinne! Alma, som bara några ögonblick tidigare hade velat undkomma Guds närhet genom att bli förintad, föreställde sig nu Gud och hans heliga änglar och ”längtade efter att vara där” (Alma 36:22).
Denna mirakulösa förvandling aktiverades genom enkel hågkomst. Almas upplevelse ger bokstavlig mening åt de sista orden i kung Benjamins sista predikan: ”O människa, kom nu ihåg detta så att du inte förgås” (Mosiah 4:30).
Han kommer ihåg oss
I vår strävan att alltid minnas Jesus är det viktigt att komma ihåg att han alltid kommer ihåg oss. Han har skrivit oss på sina händer (se Jesaja 49:16). Tänk på det – den välvillige Jesus kommer inte, kan inte, glömma oss, och ändå glömmer han så lätt och villigt våra synder som sårade honom så djupt.
Det är värt att komma ihåg.