Jag insåg äntligen vad det innebär att vara älskad av Gud

Csaba Zétény Kozma

Jag hade tappat kraften av att känna till min gudomliga identitet ur sikte.

När jag var liten flyttade min familj från Ungern till Tyskland. Det var spännande att flytta dit, men det visade sig bli de svåraste nio åren i mitt liv.

Jag hade svårt att lära mig tyska, och har alltid varit ganska känslig, så båda omständigheterna gjorde mig till måltavla för mobbning. Det gick verkligen utför med min självkänsla. Med tiden kände jag mig oälskad och hade inte så mycket hopp för framtiden. Jag undrade om inte världen skulle klara sig bättre utan mig och fick till och med självmordstankar ibland.

Men i allt detta lidande visste jag på något sätt att jag hade fått mitt liv av en anledning, även om jag inte helt förstod den. Jag visste att jag kunde hitta Frälsarens ljus även i de mörkaste stunderna (se Ether 12:4). När världen verkade vända sig emot mig visste jag var jag kunde finna honom och vad han kunde göra för mig om jag sökte honom genom skrifterna, bad och gjorde mitt bästa som hans lärjunge. Det var verkligen efterlevnad till evangeliet som gav mig någon form av frid och hjälpte mig vidare under den här hemska tiden.

En sanning jag hade förlorat ur sikte

Så småningom flyttade min familj och jag tillbaka till Ungern. Jag hade gått ut högstadiet, och fastän min tid av mobbning var över saknade jag fortfarande självkänsla. Följderna av att bli behandlad så illa påverkade mig djupt, och ibland tvivlade jag fortfarande på mitt eget värde.

Och som ung vuxen ville jag verkligen känna mig trygg i att kunna fatta stora livsbeslut och välja vad jag ville uppnå i livet.

Medan jag kämpade med detta kände jag mig manad att delta i en konferens för unga ensamstående vuxna i Östeuropa. Jag behövde lite andlig vägledning i mitt liv för att få större självkänsla och bad om att få svar där.

En kväll under konferensen fick jag gåshud på armarna när talaren på brasaftonen började berätta om hur han blev mobbad som barn. Han berättade att han en gång hade känt sig värdelös och osynlig. Jag började genast gråta.

Han beskrev precis det som jag hade upplevt.

Talaren fortsatte och nämnde den sanning han hade hållit fast vid under sina svårigheter – en sanning jag hade förlorat ur sikte:

”Jag är ett Guds barn.”

Jag tog till mig min gudomliga identitet

När brasaftonen var över rann tårarna fortfarande nerför kinderna. Talaren märkte det och kom för att lägga armen om mig. Han sa att han vanligtvis inte kommer personligen för att tala vid brasaftnar men hade känt på sig att det fanns någon som behövde höra hans tal direkt.

Jag var den personen.

Den här upplevelsen visade mig hur fullt medveten min himmelske Fader är om sina barn och att han vet precis hur han ska nå oss så att vi kan uppleva om så bara en glimt av hans fullkomliga föräldrakärlek. Han visste att jag behövde höra den här talarens budskap och hade väglett mig till rätt plats i rätt stund.

Jag hade känt till orden ”jag är ett Guds barn” hela mitt liv, men först då gav sanningen i dem full genklang i min själ. Jag insåg verkligen vad det innebär att vara ett barn till en fullkomlig Gud som älskar oss så mycket att han var villig att offra sin egen Son så att vi kan leva igen och bli återlösta från våra synder. Han älskar mig så mycket att även om han inte alltid kan skydda mig från smärta så är han med mig i den och kan hjälpa mig att höja mig över den, växa genom den och återvända till honom.

Han älskar mig nu, och han älskade mig oändligt mycket under åren då jag mobbades, när jag kände att ingen annan älskade mig. Jag vet nu att det var för att jag kände till den här sanningen innerst inne som jag valde att fortsätta framåt.

President Russell M. Nelson undervisade nyligen om kraften i att känna till sin gudomliga identitet. Han sa: ”Mina kära vänner, ni är bokstavligen Guds andebarn … Men är denna eviga sanning inpräntad i era hjärtan? …

Var så säker: Din potential är gudomlig. När du söker flitigt kommer Gud att ge dig glimtar av vem du kan bli.”¹

När jag nu för tiden märker att jag tvivlar på mitt värde påminner jag alltid mig själv om det faktum att jag är ett barn till Gud och att mitt liv är en gåva från honom.

Kom ihåg att du är ett barn till Gud. Och glöm aldrig den upprätthållande, livsförändrande och enastående andliga kraft som kommer av att ta till sig den sanningen.

Författaren bor i Szeged i Ungern.