”Bröder och systrar i Herren”, Liahona, sep. 2023.
Bröder och systrar i Herren
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son” – och han gav oss varandra.
Kristus uppväcker sonen till änkan från Nain
Under en färd från Kapernaum kom vår Frälsare till en stad som hette Nain. Nära stadsporten såg han en begravningsprocession. Det enda barnet till en utblottad änka hade lämnat henne i förtid.
”När Herren såg henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: ’Gråt inte.’
Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: ’Unge man, jag säger dig: Stå upp!’
Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor” (se Lukas 7:11–15; betoning tillagd).
Under hela sin verksamhet, vare sig med den enda eller med de 99,1 var vår Frälsare ett fullkomligt föredöme i medkänsla, tro, hopp, kärlek, förlåtelse, barmhärtighet och tjänande.2 Hans inbjudan till oss var och en lyder ”kom … och följ mig” (Lukas 18:22) och bli ”sådana som jag är” (3 Nephi 27:27).3
”Sådana som jag är”
För att följa vår Frälsares fullkomliga exempel och bli som han är, tar vi emot hans inbjudan att vandra med honom på hans förbundsstig (se Mose 6:34). Med förbundsstigen avser vi ibland frälsningens och upphöjelsens förrättningar, som märker ut den – dop och konfirmation för att ta emot den Helige Andens gåva och bli medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga; ordination till melkisedekska prästadömet (för bröder); begåvning i Herrens hus (för oss var och en personligen) och tempelbesegling.
En förrättning som är nödvändig för frälsning och upphöjelse är en helig handling som utförs med bemyndigad prästadömsauktoritet och som undervisar oss om det förbund som förrättningen handlar om. På sätt och vis kan vi se en frälsningens och upphöjelsens förrättning som en yttre handling som skapar en bindande relation till Gud och hans helige Son i vårt liv genom förbund.
Var och en av oss, som en älskad son eller dotter till Gud, ingår egna heliga förbund med Gud. Vi gör det som individer, i vårt eget namn, en och en. Det här förbundsbandet med Gud ger oss var och en kraft, hopp och löfte. De här förbunden kan förändra vår innersta natur, helga våra önskningar och handlingar och hjälpa oss att lägga av den naturliga människan i det att vi ger efter för den Helige Andens maningar. Genom förbund, genom Herren Kristi försoning, kan vi var och en bli som ett barn till Gud – ”undergiven, mild, ödmjuk, tålmodig, kärleksfull” (Mosiah 3:19).
Tjänande tillsammans genom förbund
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son” (Johannes 3:16) – och han gav oss varandra. Förbundsgemenskap – att vara förenade med Gud och med varandra genom förbund – inbjuder oss att uppfylla vår gudomliga identitet och uppgift genom att stå i förbindelse med himlen och genom att sammanlänka och skapa en gemenskap av heliga i det att vi älskar och tjänar varandra och dem vi har omkring oss. När Gud erbjuder oss möjlighet till förbundslöften och förbundsgemenskap, gör han inte skillnad på människor. Han inbjuder oss var och en, kvinnor och män, gifta eller ogifta, oavsett hur vår bakgrund och våra omständigheter ser ut, att komma till honom och varandra genom förbund.
När vi tillhör Herren genom förbund tillhör vi också varandra genom förbund. Anmärkningsvärda saker händer när vi älskar Herren och samarbetar, rådgör tillsammans och tjänar varandra. Tjänande genom förbund stärker våra band till Herren och till varandra. Det innefattar vår personliga relation med vår himmelske Fader, vår familj, vår församling i kyrkan, samhället och släktens generationer. När vi lever efter våra förbund blir vi av med vårt självcentrerade ego och finner vårt bästa kristuscentrerade jag.
Guds gudomliga plan för vår lycka
I Guds gudomliga plan för vår lycka, sa president Russell M. Nelson, ”[är] himlarna … precis lika öppna för kvinnor som har begåvats med prästadömets kraft som för män som bär prästadömet”.4
President Camille N. Johnson, Hjälpföreningens generalpresident, har sagt: ”Vi har rätt att få tillgång till prästadömets kraft i egenskap av vår personliga värdighet.”5 Jag citerar president Nelson, som har sagt: ”Vi behöver kvinnor som vet hur man får tillgång till den kraft som Gud gör tillgänglig för alla som håller förbunden.”6 De som håller förbunden och som strävar efter att leva med tro, ödmjukhet och flit, sa president Johnson, kan få vägledning, inspiration, Andens gåvor, uppenbarelse och ”hjälp och styrka att bli mer som Jesus Kristus och vår himmelske Fader”7. När vi var och en erbjuder våra unika gåvor i partnerskap med Herren och varandra, skapar vi ”en och samma kropp” (1 Korintierbrevet 12:13).
I Guds plan är mödrar och fäder livskamrater och medhjälpare. Vi hjälper varandra som likvärdiga makar i kärlek och rättfärdighet med att vårda och sörja för varandra och våra familjer. Renhet i tanke och uppträdande är en förutsättning för den uppenbarelse och inspiration som kvinnor och män behöver. I sina hem ska fäder och makar presidera med mildhet, ödmjukhet och uppriktig kärlek – rättfärdiga egenskaper som män och kvinnor behöver i alla våra relationer.8
Himlen gråter när det i något som helst förhållande förekommer övergrepp, maktmissbruk eller tvång av något slag som utövas av män eller kvinnor. Överbevisning, långmodighet, vänlighet och ren kunskap är kristuslika egenskaper som vi alla söker – vare sig vi är gifta, ensamstående, änkor, änkemän eller frånskilda (se Läran och förbunden 121:41–42). Det beror på att vår ställning inför Herren och i hans kyrka avgörs av vår personliga karaktär och rättfärdighet i att hålla förbund.
Att rådgöra i kyrkan
I samma anda rådgör vi i Herrens kyrka i råd när vi tjänar tillsammans. I våra råd söker ledare insikter och förslag från alla. Jag är tacksam för var och en av de enastående kvinnor och män som jag har förmånen att tjäna tillsammans med, sida vid sida, i kyrkans verkställande råd. Dessa ädla systrar och bröder hjälper till att samla Israel genom missionsarbete, förbereder oss för att möta Gud genom tjänande i prästadömet och familjen, de förenar familjer för evigheten genom tempeltjänst och släktforskning och betjänar behövande genom välfärd och oberoendeservice.
I varje fall uppnår vi bättre beslut och får större framgång i Herrens tjänst när vi värdesätter varandras bidrag och arbetar tillsammans, bröder och systrar i hans verk.
På liknande sätt är jag tacksam att ledare för bröder och systrar i våra stavar och församlingar är eniga i frälsningens och upphöjelsens verk. I hela kyrkan, under ledning av hängivna missionsledare, består missionernas ledarskapsråd av äldster och systrar som leder våra missionärer, vars individuella arbete och ansvar är högt värderade och betydelsefulla. I USA:s armé är sista dagars heliga fältpräster, manliga och kvinnliga befäl som godkänts av kyrkan, till nytta och glädje för dem som verkar i arméns olika avdelningar.9 I stödverksamheten har våra unga män och unga kvinnor möjlighet och behov av att tjäna. I vårt tjänande står vi alla tillsammans.
Ett sätt att stå som vittnen om Gud är att tjäna som vittnen vid återställda evangelieförrättningar. Systrar och bröder tjänar som vittnen vid dop, både för levande och döda. Bröder och systrar tjänar som vittnen vid ytterligare förrättningar i Herrens hus. Där, under tempelpresidentens nycklar, utför systrar heliga förrättningar för systrar, och bröder utför heliga förrättningar för bröder.
President Dallin H. Oaks, förste rådgivare i första presidentskapet, har sagt att i Guds gudomliga plan för vår lycka är det så att ”prästadömets kraft välsignar oss alla. Prästadömets nycklar leder kvinnor såväl som män och prästadömets förrättningar och prästadömets myndighet tillhör både kvinnor och män … Den som verkar i ett ämbete givet av en som har prästadömets nycklar, utövar prästadömets myndighet i utförandet av sina tilldelade plikter.”10
Vi höjer oss över världen
I vår strävan att ”vara ett”, liksom Jesus Kristus är ett med Fadern (Johannes 17:21), måste vi ”iklä [oss] Herren Jesus Kristus” (Romarbrevet 13:14).
Vi kan bli heliggjorda i det att vi, nåd för nåd, lär oss och gör Jesu Kristi egenskaper till våra egna – att vi mer fullständigt visar kärlek, lättare förlåter, är mindre benägna att döma, tjänar och offrar villigare, och djupare och oftare är föredömen i medkänsla.
Låt oss lita på Kristi lära och föredöme, glädjas åt sanningen och bli hans ödmjuka efterföljare (se 2 Nephi 28:14) – var och en av oss som enskilda och som bröder och systrar i Herren.11