En vädjan till mina systrar
President Russell M. Nelson
President för de tolv apostlarnas kvorum
Vi behöver er styrka, er omvändelse, er övertygelse, er förmåga att leda, er visdom och era röster.
Kära äldsterna Rasband, Stevenson och Renlund, vi, era bröder, välkomnar er till de tolv apostlarnas kvorum. Vi tackar Gud för de uppenbarelser som han ger till sin profet, president Thomas S. Monson.
Bröder och systrar, när vi träffades under generalkonferensen för sex månader sedan anade ingen av oss de kommande förändringarna som skulle röra vid kyrkans hjärtesträngar. Äldste L. Tom Perry gav ett mäktigt budskap om den oersättliga roll som äktenskapet och familjen har i Herrens plan. Vi chockades när vi bara några dagar senare fick veta om cancern som snart skulle ta honom från oss.
Fastän president Boyd K. Packers hälsa hade försämrats, fortsatte han att kämpa på i Herrens verk. Han var svag i april, men fast besluten att vittna så länge han fick leva. Sedan, bara 34 dagar efter äldste Perrys bortgång, gick president Packer också genom slöjan.
Vi saknade äldste Richard G. Scott förra generalkonferensen, men vi har reflekterat över det mäktiga vittnesbörd om Frälsaren han burit under många andra generalkonferenser. Och för bara tolv dagar sedan kallades äldste Scott hem och återförenades med sin älskade Jeanene.
Jag hade förmånen att vara med dessa bröder under deras sista dagar, och satt med president Packers och äldste Scotts närmaste familj strax innan de gick bort. Det har för mig varit svårt att fatta att dessa tre högt värderade vänner, dessa storslagna tjänare i Herrens tjänst, är borta. Jag saknar dem mer än jag kan uttrycka.
Jag har reflekterat över dessa oväntade händelser, och ett av de intryck som har stannat kvar hos mig är något jag observerade hos de efterlevande hustrurna. Inetsat i mitt sinne är de rofyllda bilderna av syster Donna Smith Packer och syster Barbara Dayton Perry vid respektive makes sjukbädd, båda kvinnorna fyllda av kärlek, sanning och ren tro.
När syster Packer satt bredvid sin man under hans sista timmar utstrålade hon den frid som övergår allt förstånd.1 Hon insåg att hennes käre livskamrat sedan nästan 70 år snart skulle gå bort, men visade ett lugn som bara en trosfylld kvinna har. Hon var änglalik, precis som på det här fotot av dem under invigningen av templet i Brigham City i Utah.
Jag såg samma kärlek och tro stråla från syster Perry. Hennes hängivenhet mot både sin man och Herren var uppenbar, och jag blev djupt rörd.
Under sina mäns sista timmar och under tiden som gått sedan dess, har dessa ståndaktiga kvinnor visat den styrka och det mod som förbundstrogna kvinnor alltid visar.2 Det är omöjligt att mäta inflytandet som sådana kvinnor har, inte bara på familjen utan också på Herrens kyrka, som hustrur, mödrar och mor- och farmödrar; som systrar, fastrar och mostrar; som lärare och ledare och framför allt som förebilder och hängivna trons försvarare.3
Så har det varit under alla evangelieutdelningar sedan Adams och Evas dagar. Men trots det skiljer sig kvinnorna i den här tidsutdelningen från kvinnorna i alla andra, eftersom den här tidsutdelningen skiljer sig från alla andra.4 Den här skillnaden medför både förmåner och ansvar.
För 36 år sedan, år 1979, gav president Spencer W. Kimball en betydelsefull profetia om den inverkan som förbundstrogna kvinnor skulle ha på Herrens kyrkas framtid. Han profeterade: ”En stor del av den kraftiga tillväxt som ska äga rum i kyrkan i de sista dagarna beror på att många av de goda kvinnorna i världen … dras till kyrkan i stora skaror. Detta kommer att ske i samma grad som kvinnorna i kyrkan återspeglar rättfärdighet i sina liv, i samma grad som kvinnorna betraktas som annorlunda – i positiv bemärkelse – än kvinnorna i världen.”5
Mina kära systrar, ni som är våra ytterst viktiga medarbetare under denna avslutande scen, den dag som president Kimball förutsåg är i dag. Det var er han förutsåg! Er dygd, ert ljus, er kärlek, er kunskap, ert mod, er karaktär, er tro och era rättfärdiga liv kommer att föra världens goda kvinnor, och deras familjer, till kyrkan i aldrig förut skådade antal!6
Vi, era bröder, behöver er styrka, er omvändelse, er övertygelse, er förmåga att leda, er visdom och era röster. Guds rike är inte och kan inte vara fullständigt utan kvinnor som ingår heliga förbund, och sedan håller dem, kvinnor som talar med Guds kraft och myndighet!7
President Packer förkunnade:
”Vi behöver kvinnor som är organiserade och kvinnor som kan organisera. Vi behöver kvinnor med ledarförmåga som kan planera och leda och administrera, kvinnor som kan undervisa, kvinnor som kan göra sin röst hörd. …
Vi behöver kvinnor med förmågan att urskilja, som kan upptäcka trender i världen och se vilka som, oavsett popularitet, är ytliga eller farliga.”8
Låt mig i dag lägga till att vi behöver kvinnor som vet hur man får viktiga saker att ske genom tro och som är modiga försvarare av goda seder och familjen i en värld genomsyrad av synd. Vi behöver kvinnor som ägnar sig åt att leda Guds barn längs förbundets väg mot upphöjelse, kvinnor som vet hur man får personlig uppenbarelse, som förstår kraften och friden i tempelbegåvningen, kvinnor som vet hur man kallar ner himlens krafter för att skydda och stärka barn och familj, kvinnor som undervisar oförskräckt.
Under hela mitt liv har jag välsignats av sådan kvinnor. Min avlidna hustru Dantzel var en sådan kvinna. Jag kommer alltid att vara tacksam för det avgörande inflytande hon hade på mig i alla delar av mitt liv, inklusive mitt banbrytande arbete inom öppen hjärtkirurgi.
För 58 år sedan blev jag ombedd att operera en liten flicka, svårt sjuk på grund av ett medfött hjärtfel. Hennes storebror hade tidigare dött av en liknande åkomma. Hennes föräldrar vädjade om hjälp. Jag var osäker om utgången, men lovade att göra allt i min makt för att rädda hennes liv. Trots att jag gjorde mitt bästa dog barnet. Senare kom samma föräldrar med en annan dotter till mig, då bara 16 månader gammal, också född med ett missbildat hjärta. Återigen, på deras begäran, opererade jag. Det barnet dog också. Efter denna tredje hjärtskärande förlust i en familj var jag helt tillintetgjord.
Jag gick hem fylld av sorg. Jag föll ihop på vardagsrumsgolvet och grät hela natten. Dantzel stannade vid min sida och lyssnade när jag förklarade gång på gång att jag aldrig skulle utföra en hjärtoperation igen. Sedan, omkring klockan fem på morgonen, såg Dantzel på mig och frågade kärleksfullt: ”Har du gråtit klart? Klä då på dig. Gå tillbaka till labbet. Fortsätt arbeta! Du behöver lära dig mer. Om du slutar nu kommer andra smärtsamt att behöva lära sig det du redan kan.”
O vad jag behövde min frus vision, uthållighet och kärlek! Jag gick tillbaka till arbetet och lärde mig mer. Om det inte varit för Dantzels inspirerade maning skulle jag inte ha fortsatt med öppen hjärtkirurgi. Jag skulle inte ha varit förberedd att utföra operationen 1972 som räddade president Spencer W. Kimballs liv.9
Systrar, inser ni hur vitt och brett ert inflytande är när ni uttrycker det som kommer till ert hjärta och sinne genom Anden? En framstående stavspresident berättade för mig om ett stavsråd där man brottades med en svår utmaning. Efter ett tag insåg han att Primärs president i staven inte hade sagt något ännu, så han frågade henne om hon hade fått några intryck. ”Ja, det har jag faktiskt”, sa hon och fortsatte sedan att uttrycka en tanke som ändrade inriktningen på hela mötet. Stavspresidenten fortsatte: ”När hon talade vittnade Anden för mig om att hon gav uttryck för den uppenbarelse som vi i rådet sökt att få.”
Mina kära systrar, vilket ämbete ni än har, vilka era omständigheter än är, behöver vi era intryck, era insikter och er inspiration. Vi behöver att ni höjer er röst och gör er röst hörd under församlingens och stavens råd. Vi behöver att varje gift syster talar som ”en aktiv och jämställd partner”10 när ni tillsammans med er man leder er familj. Gifta eller ogifta, ni systrar har fått utpräglade förmågor och en särskild intuition av Gud. Vi bröder kan inte kopiera ert unika inflytande.
Vi vet att kronan på verket under hela skapelsen var skapandet av kvinnan!11 Vi behöver er styrka!
Angreppen mot kyrkan, dess lära och vår livsstil kommer att öka. Därför behöver vi kvinnor som har en fast grundad kunskap om Kristi lära och som använder den kunskapen till att undervisa och hjälpa till att fostra en generation som är motståndskraftig mot synden.12 Vi behöver kvinnor som kan upptäcka bedrägeri i alla dess former. Vi behöver kvinnor som vet hur man får tillgång till den kraft som Gud gör tillgänglig för alla som håller förbunden och som oförskräckt och kärleksfullt uttrycker sin tro. Vi behöver kvinnor som har modet och visionen som vår moder Eva hade.
Mina kära systrar, inget är viktigare för ert eviga liv än er egen omvändelse. Det är omvända, förbundstrogna kvinnor – kvinnor som min kära livskamrat Wendy – vilkas rättfärdiga liv allt mer kommer att utmärka sig i en värld i förfall och som därför kommer att betraktas som annorlunda i den allra mest positiva bemärkelse.
Så i dag vädjar jag till mina systrar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga att stiga fram! Inta er rättmätiga och behövda plats i hemmet, i samhället och i Guds rike – i större utsträckning än någonsin tidigare. Jag vädjar till er att uppfylla president Kimballs profetia. Och jag lovar er i Jesu Kristi namn att när ni gör det förstärker den Helige Anden ert inflytande på ett aldrig tidigare skådat sätt!
Jag vittnar om att Herren Jesus Kristus verkligen finns och om hans återlösande, försonande och helgande kraft. Och som en av hans apostlar tackar jag er, mina kära systrar, och välsignar er att ni må sträcka er till er fulla potential och uppfylla ändamålet med er skapelse, när vi arm i arm går vidare i detta heliga arbete. Tillsammans kan vi förbereda världen för Herrens andra ankomst. Om detta vittnar jag, som er broder, i Jesu Kristi namn, amen.