Prövade och frestade – men hjälpta
Äldste Hugo Montoya
i de sjuttios kvorum
Vi som vår himmelske Faders barn kan hjälpa varandra i våra prövningar och frestelser.
Under livets gång prövas och frestas vi. Vi har också möjligheten att utöva vår handlingsfrihet och hjälpa varandra. De här sanningarna är en del av vår himmelske Faders underbara och fullkomliga plan.
President John Taylor lärde: ”Jag hörde profeten Joseph säga, när han vid ett tillfälle talade till de tolv: ’Ni kommer att behöva utstå alla slags prövningar. Och det är lika nödvändigt för er att bli prövade som det var för Abraham och andra Guds män, och (sa han): Gud kommer att söka dig, han kommer att ta tag i och vrida om dina hjärterötter.’”1
När vi nått ansvarighetsåldern drabbar prövningar och frestelser oss alla. Ibland kan de bli tunga bördor, men de ger oss också styrka och tillväxt när vi framgångsrikt övervinner dem.
Som tur är behöver vi inte bära dessa bördor själva. Alma sa: ”Ni … önskar komma in i Guds fålla och kallas hans folk och är villiga att bära varandras bördor så att de kan bli lätta.”2 De orden antyder att vi har ansvaret att hjälpa varandra. Det ansvaret kan komma från en kallelse i kyrkan, en uppgift, ett vänskapsförhållande, eller som en del av vår gudomliga plikt som föräldrar, makar eller familjemedlemmar – eller helt enkelt för att vi är en del av Guds familj.
Jag ska belysa fyra sätt som våra bördor lättas när vi hjälper varandra.
1. Frälsaren sa: ”Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom.”3 Vi har till exempel blivit ombedda att besöka templet så regelbundet som våra egna omständigheter tillåter. Tempelbesök kräver uppoffring av tid och resurser, särskilt för dem som måste resa långt. Ändå kan den uppoffringen anses vara en del av den första milen.
Vi börjar gå den andra milen när vi förstår orden ”Hitta, ta och undervisa”4 när vi söker efter och förbereder våra förfäders namn för tempelförrättningar, när vi hjälper till att indexera, när vi verkar som tempeltjänare och när vi eftersträvar att på olika sätt hjälpa andra att ha meningsfulla upplevelser i templet.
När jag verkade som områdessjuttio deltog en av stavarna i mitt samordningsråd i en lång tempelresa. Templet som medlemmarna besökte är litet och tyvärr fanns det flera medlemmar som trots sin tolvtimmarsresa inte fick komma in i templet eftersom det var fullt den dagen.
Några dagar efter resan besökte jag den här staven och frågade presidenten om jag kunde få prata med några av medlemmarna som inte fick besöka templet den dagen. En av bröderna som jag besökte sa: ”Oroa dig inte, äldste [Montoya]. Jag var vid Herrens hus. Jag satt på en bänk i trädgården och begrundade förrättningarna. Jag erbjöds möjligheten att få komma in, men överlät istället min plats till en annan broder som hade kommit till templet för första gången för att beseglas till sin hustru. De hade då möjlighet att gå på två sessioner den dagen. Herren känner mig, han har välsignat mig och allt är som det ska.”
2. Le. Den lilla handlingen kan hjälpa dem som är överväldigade eller betyngda. På prästadömsmötet under generalkonferensen i april satt jag på förhöjningen som en av de fem nyligen kallade generalauktoriteterna. Vi satt där systrarna i biorganisationernas presidentskap sitter nu. Jag kände mig väldigt nervös och överväldigad av mitt nya kall.
När vi sjöng mellanpsalmen fick jag en stark känsla av att någon tittade på mig. Jag tänkte för mig själv: ”Det är över 20 000 personer i den här byggnaden och de flesta av dem är vända hitåt. Det är klart någon tittar på dig.”
Medan jag fortsatte sjunga fick jag återigen den starka känslan av att någon tittade på mig. Jag tittade bort mot raden där de tolv apostlarna satt och såg att president Russell M. Nelson hade vänt sig helt om i sin stol och tittade mot platsen där vi satt. Jag mötte hans blick och han gav mig ett stort leende. Det leendet gav mitt överväldigade hjärta frid.
Efter sin uppståndelse besökte Jesus Kristus sina andra får. Han kallade och ordinerade tolv lärjungar och med den myndigheten betjänade de folket. Herren Jesus Kristus själv stod bland dem. Herren bad dem knäböja i bön. Jag är inte säker på om de nyligen ordinerade tolv lärjungarna kände sig överväldigade av sina kall men i skrifterna står det: ”Och det hände sig att Jesus välsignade dem medan de bad till honom. Och hans ansikte log mot dem, och hans ansiktes ljus lyste över dem.”5 Under förra generalkonferensen lättade ett leende mina bördor på ett omedelbart och enastående sätt.
3. Uttryck medkänsla med andra. Om du är prästadömsbärare, använd din kraft till förmån för Guds barn och välsigna dem. Ge ord av tröst och stöd till människor som lider eller har det svårt.
4. Hörnstenen i Guds plan är Herren Jesu Kristi försoning. Åtminstone en gång i veckan bör vi, liksom president Joseph F. Smith, meditera över ”den stora och underbara kärlek som Fadern och Sonen visade genom att låta Återlösaren komma till världen”.6 När vi inbjuder andra att komma till kyrkan och värdigt ta del av sakramentet, blir det möjligt för fler av vår himmelske Faders barn att begrunda försoningen. Och om vi inte är värdiga kan vi omvända oss. Kom ihåg att den Högstes Son steg ner under allt och tog på sig våra förseelser, synder, överträdelser, sjukdomar, smärtor, prövningar och vår ensamhet. I skrifterna står det att Kristus ”steg upp i höjden på samma sätt som han också steg ned under allt, i det att han förstod allt”.7
Det spelar ingen roll vad vi kämpar med själva – om det är sjukdomar eller utdragen ensamhet eller om vi utsätts för motståndarens frestelser och prov – den gode herden är där. Han kallar oss vid namn och säger: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.”8
Jag vill sammanfatta de här fyra punkterna:
För det första: Gå den andra milen.
För det andra: Le. Ditt leende hjälper andra.
För det tredje: Uttryck medkänsla.
För det fjärde: Inbjud andra till kyrkan.
Jag bär mitt vittnesbörd om Frälsaren. Jesus är Kristus, den levande Gudens Son, och han lever. Jag vet att han med all sin kraft upprätthåller Faderns plan. Jag vet att president Thomas S. Monson är en levande profet. Han innehar alla nycklar för att framgångsrikt utföra Guds verk på jorden. Jag vet att vi som vår himmelske Faders barn kan hjälpa varandra i våra prövningar och frestelser. I Jesu Kristi namn, amen.