Välj ljuset
Äldste Vern P. Stanfill
i de sjuttios kvorum
Vi måste välja att vara lyhörda för profeters råd, känna igen och handla efter andliga maningar, lyda Guds befallningar och söka personlig uppenbarelse.
För inte så länge sedan bestämde min fru och jag oss för att vi borde uppleva skönheten i ett område som ligger nära vårt hem i nordvästra Montana. Vi bestämde oss för att ta våra cyklar till Hiawathaleden, en nedlagd järnvägsled som korsar de vackra Klippiga bergen mellan Montana och Idaho. Vi såg fram emot en trevlig dag med goda vänner och vacker natur.
Vi visste att turen längs den drygt två mil långa leden skulle ta oss till broar över djupa klyftor och långa tunnlar genom de otillgängliga bergen. Så vi förberedde oss med lampor på både hjälmar och cyklar.
De som gjort turen före oss varnade för att tunnlarna var mörka och att vi behövde extra starka lampor. När vi samlades framför den massiva bergsöppningen till Taft-tunneln förklarade en parkvakt några av farorna på leden, bland annat djupa diken längs kanterna, ojämna väggar och fullständigt mörker. Otåligt fortsatte vi in i tunneln. När vi cyklat bara några minuter omgavs vi av det väntade nattsvarta mörkret. Lamporna som jag tagit med visade sig inte räcka till och mörkret tog över. Plötsligt började jag känna mig ängslig, förvirrad och vilsen.
Jag skämdes för att berätta om min ängslan för mina vänner och för familjen. Fastän jag var en van cyklist kändes det nu som om jag aldrig suttit på en cykel förr. Jag kämpade för att hålla mig upprätt och kände mig mer och mer förvirrad. Slutligen, efter att jag berättat om obehaget för dem som var närmast mig, kunde jag hålla mig närmare det starkare skenet från en väns lyktor. Faktum är att alla i gruppen började bilda en tät ring omkring honom. Genom att hålla oss nära honom och lita på hans ljus och på gruppens samlade ljus, fortsatte vi längre och längre in i tunnelns mörker.
Och efter vad som kändes som timmar såg jag en knappnålsstor ljusglimt. Nästan omedelbart började jag känna mig säker på att allt skulle gå bra. Jag fortsatte framåt och litade på både mina vänners ljus och på det lilla ljusskenet som blev allt större. Mitt självförtroende ökade allt eftersom ljuset blev större och starkare. Långt innan vi nådde slutet av tunneln behövde jag inte längre mina vänners hjälp. All oro försvann när vi snabbt cyklade mot ljuset. Jag kände mig lugn och säker långt innan vi cyklade ut i värmen och morgonljuset.
Vi lever i en värld där vår tro utsätts för många utmaningar. Vi kanske känner oss säkra på att klara av utmaningarna – bara för att finna att vi inte förberett oss tillräckligt. Och precis som mina vänner hade varnat mig för mörkret, varnas vi i dag. Apostlars röster manar oss att förbereda oss och skaffa den andliga kraftens starka ljus.
Vi kan också känna skam och obehag, eller bli andligt förvirrade, när vi stöter på en utmaning för vår tro. Vanligtvis avgörs intensiteten och varaktigheten i dessa känslor på hur vi reagerar på dem. Om vi inte gör något kan tvivel, högmod och till sist avfall driva oss bort från ljuset.
Jag lärde mig några viktiga saker där inne i tunneln. Låt mig nämna några av dem.
För det första: Hur intensivt tvivlets mörker än är, väljer vi hur länge och i vilken grad vi låter det påverka oss. Vi måste komma ihåg hur mycket vår himmelske Fader och hans Son älskar oss. De överger oss aldrig, inte heller låter de oss bli besegrade om vi söker deras hjälp. Kom ihåg Petrus upplevelse på de hotande vågorna i Galileiska sjön. När Petrus kände det kalla mörkret sluta sig om honom, insåg han genast sitt dilemma och valde att i samma ögonblick ropa på hjälp. Han ifrågasatte inte Frälsarens makt att rädda honom, han ropade bara: ”Herre, hjälp mig.”1
I våra liv kan Frälsarens uträckta hand ges genom hjälpen från en pålitlig vän, en ledare eller kärleksfull förälder. Medan vi kämpar i mörkret är det inte fel att under en tid lita på skenet från dem som älskar oss och vill vårt allra bästa.
Om vi noga tänker efter, varför skulle vi lyssna på de ansiktslösa, cyniska rösterna från vår tids stora och rymliga byggnader och bortse från vädjanden från dem som verkligen älskar oss? Vissa ständiga nejsägare föredrar att bryta ner i stället för att bygga upp och håna hellre än att upplyfta. Deras hånfulla ord kan komma in i våra liv, ofta genom blixtsnabba elektroniskt förvrängda bilder som noggrant och avsiktligt satts samman för att tillintetgöra vår tro. Är det klokt att lägga vår eviga välfärd i händerna på främlingar? Är det klokt att ta emot upplysning från dem som inte har något ljus att ge eller kanske har en egen agenda som är dold för oss? Dessa anonyma personer, om de presenterade sitt sanna jag, skulle vi aldrig ägna någon tid. Men eftersom de utnyttjar sociala medier där de inte granskas, får de oförtjänt trovärdighet.
Att lyssna till dem som förlöjligar heliga ting för oss längre bort från Frälsarens frälsande och livgivande ljus. Johannes skriver: ”Jesus talade åter till dem och sade: ’Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.’”2 Kom ihåg att de som verkligen älskar oss kan hjälpa oss att bygga upp vår tro.
På samma sätt som jag skämdes i tunneln, kan vi också skämmas för att be om hjälp när vi tvivlar. Kanske är vi en som andra har sett upp till för att hämta styrka, och nu behöver vi hjälp. När vi inser att det ljus och den tröst som Frälsaren erbjuder är alltför värdefullt för att offras för stolthets skull, kan kyrkans inspirerade ledare, föräldrar och pålitliga vänner hjälpa oss. De står redo att hjälpa oss få den andliga bekräftelse som kan stärka oss mot trons utmaningar.
För det andra: Vi måste lita på Herren för att kunna utveckla egen andlig kraft. Vi kan inte lita på andras ljus i evighet. Jag visste att mörkret i tunneln inte skulle bestå om jag fortsatte cykla bredvid min vän och som en i gruppen. Men mitt hopp var att jag skulle kunna fortsätta på egen hand så fort jag såg ljuset. Herren lärde oss: ”Närma er mig och jag skall närma mig er, sök mig flitigt och ni skall finna mig, be och ni skall få, bulta och det skall öppnas för er.”3 Vi måste agera, i förväntan att Herren ska uppfylla sitt löfte att befria oss från mörkret om vi närmar oss honom. Men motståndaren försöker övertyga oss om att vi aldrig har känt Andens inflytande och att det är lättare att bara sluta försöka.
President Dieter F. Uchtdorf råder oss att ”tvivla på våra tvivel innan vi tvivlar på vår tro”4. En ung man i min församling sa nyligen: ”Det finns sådant som jag har känt och som inte kan förklaras på annat sätt än att det kommer från Gud.” Detta är andlig integritet.
När vi ställs inför frågor eller frestas att tvivla bör vi minnas de andliga välsignelser och känslor som genomträngt våra hjärtan och liv i det förgångna och välja att tro på vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus. Det påminner mig om rådet vi får i en välkänd psalm: ”Vi veta oss Gud skall beskärma, [för] i dagar som flytt vi det sett.”5 När vi bortser från eller förringar tidigare andliga upplevelser drar vi oss undan Gud.
Vårt sökande efter ljus förbättras genom vår villighet att känna igen det när det lyser i våra liv. Nutida skrifter definierar ljuset och ger ett löfte till dem som tar emot det: ”Det som är av Gud är ljus, och den som tar emot ljus och förblir i Gud får mer ljus, och detta ljus växer sig klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen.”6 Precis som när vi cyklade mot ljuset: Om vi inte ger upp skiner hans inflytande allt klarare i våra liv. Liksom ljuset i slutet av tunneln skänker hans inflytande oss tillit, beslutsamhet, välbefinnande och – det allra viktigaste – förmågan att veta att han lever.
För det tredje: Inget mörker är så kompakt, så hotfullt eller så svårt att det inte kan övervinnas av ljuset. Äldste Neil L. Andersen lärde nyligen: ”När ondskan tilltar i världen uppvägs detta av större andlig kraft hos de rättfärdiga. När världen glider bort från sina andliga förtöjningar, förbereder Herren vägen för dem som söker honom genom att erbjuda större trygghet, starkare bekräftelse och större tillit i deras andliga utveckling. Den Helige Andens gåva lyser klarare i den tilltagande skymningen.”7
Bröder och systrar, vi har inte lämnats ensamma att påverkas av varje infall och ändring i världens inställning, utan vi har förmågan att välja att tro istället för att tvivla. För att få tillgång till den utlovade kompenserande andliga kraften måste vi välja att vara lyhörda för profeters råd, känna igen och handla efter andliga maningar, lyda Guds befallningar och söka personlig uppenbarelse. Vi måste välja. Må vi välja Frälsarens ljus. I Jesu Kristi namn, amen.