Håll dig kvar på din väg
Äldste Koichi Aoyagi
emeritusmedlem i de sjuttios kvorum
Sätt Gud främst, vilka prövningar du än ställs inför. Älska Gud. Tro på Kristus och anförtro dig åt honom i allting.
Den 11 mars 2011 stod jag på perrongen på Shinagawa tågstation i Tokyo för att besöka Japanmissionen Kobe. Ungefär klockan 14:46 inträffade en kraftig jordbävning, magnitud 9,0. Jag kunde inte stå på grund av den intensiva skakningen och jag höll hårt fast i ett trappräcke. Lampor från närliggande tak började ramla ner. Hela Tokyo var i panik.
Lyckligtvis blev jag inte skadad, och fyra timmar senare blev jag lättad över att få veta att hela min familj var utom fara.
På teve var det en strid ström av skrämmande och chockerande bilder. En massiv tsunami vällde fram över Sendaimissionens område och svepte bort allt i sin väg: bilar, hus, fabriker och åkrar. Jag chockades av de tragiska bilderna, och jag grät. Och jag bad intensivt att vår himmelske Fader skulle beskydda och hjälpa alla som bodde där, i det område som jag älskar så högt.
Senare bekräftades det att alla missionärer och kyrkans medlemmar var i säkerhet. Men många medlemmar påverkades. De förlorade släktingar, hem och ägodelar. Nära 20 000 människor dog, samhällen förstördes och många människor tvingades lämna sina hem till följd av ett kärnkraftshaveri.
Katastrofer som den här anställer stor förödelse i många delar av världen i dag och orsakar förlust av många människoliv. Vi har varnats för att katastrofer, krig och oräkneliga svårigheter kommer att inträffa i världen.
När sådana prövningar plötsligt drabbar oss, kanske vi frågar: ”Varför händer detta mig?” eller ”Varför måste jag lida?”
Länge efter att jag blivit omvänd till evangeliet hade jag inget tydligt svar på frågan ”Varför får jag prövningar?” Jag förstod den delen av frälsningsplanen som sa att vi skulle prövas. Men när det gäller den här frågan hade jag ingen övertygelse som var tillräckligt stark för att ge ett bra svar. Men det kom en tid i mitt liv när jag också fick uppleva en stor prövning.
När jag var 30 år besökte jag Nagoyamissionen i mitt arbete. Efter mötet bad missionspresidenten vänligt äldsterna att köra mig till flygplatsen. Men när vi kom till en korsning före en lång backe, kom en stor lastbil farande ner bakom oss i full fart. Den körde in i vår bil bakifrån och stötte den framåt, över 20 meter. Det hemska med allt det här var att det inte fanns någon förare. Bakre delen av vår bil trycktes ihop till hälften av dess ursprungliga storlek. Som väl var överlevde både äldsterna och jag.
Men dagen därpå började jag känna smärta i nacke och skuldror, och jag fick svår huvudvärk. Från den dagen kunde jag inte sova och var tvungen att leva varje dag med både fysisk och mental smärta. Jag bad till Gud att han skulle bota min smärta, men symptomen var kvar i omkring tio år.
Under den här tiden började även känslor av tvivel smyga sig in i mitt sinne och jag undrade: ”Varför måste jag genomlida så här mycket smärta?” Men även om jag inte fick den sortens helande jag sökte, strävade jag efter att trofast hålla Guds bud. Jag fortsatte be om att jag skulle få svar på de frågor jag hade om mina prövningar.
Det kom en tid när jag kämpade med några personliga problem, och jag var orolig eftersom jag inte visste hur jag skulle handskas med den nya prövningen. Jag bad för att få svar. Men jag fick inget svar genast. Så jag gick och pratade med en pålitlig ledare i kyrkan.
Under vårt samtal sa han med kärlek i rösten: ”Broder Aoyagi, är inte avsikten med din tillvaro här på jorden att du ska få uppleva den här prövningen? Är det inte att acceptera livets alla prövningar för vad de är och sedan överlämna resten åt Herren? Tror du inte att det här problemet kommer att lösa sig när vi uppstår?”
När jag hörde de orden kände jag Herrens ande mycket starkt. Jag hade hört den läran otaliga gånger, men mitt förstånds ögon hade aldrig öppnats till den grad som de gjorde just då. Jag förstod att det här var svaret som jag hade sökt från Herren i mina böner. Jag kunde tydligt förstå vår himmelske Faders frälsningsplan och på nytt förstå denna viktiga princip.
I Abrahams bok förkunnade Herren Gud: ”Och vi skall pröva dem med detta för att se om de kommer att göra allt vad Herren deras Gud befaller dem.”1
Principen är den att den Gud som skapade himlarna och jorden vet vilken den storslagna planen är för den här jorden. Han vet att han har herravälde över allt som är i himlarna och på jorden, och för att fullfölja frälsningsplanen ger han oss många olika upplevelser – även vissa prövningar – medan vi är här på jorden.
Och Herren sa följande till Joseph Smith:
”Vet, min son, att allt detta skall ge dig erfarenhet och tjäna dig till godo. …
Håll dig därför kvar på din väg … ty Gud skall vara med dig i evigheters evighet.”2
Prövningar på jorden – inklusive sjukdom och död – är en del av frälsningsplanen och är oundvikliga erfarenheter. Vi måste ”hålla oss kvar på vår väg” och acceptera våra prövningar med tro.
Men syftet med våra liv är inte bara att uthärda prövningar. Vår himmelske Fader sände sin älskade Son Jesus Kristus som vår Frälsare och Återlösare, så att vi kan övervinna prövningarna vi ställs inför på den här jorden. Med andra ord gör han vårt svaga starkt3, han sonar våra synder och ofullkomligheter, och han gör det möjligt för oss att uppnå odödlighet och evigt liv.
President Henry B. Eyring har sagt: ”Prövningen som en kärleksfull Gud har gett oss handlar inte om att se om vi kan uthärda svårigheter. Den handlar om att se om vi kan uthärda dem väl. Vi klarar prövningen när vi visar att vi kommer ihåg honom och buden han gett oss.”4
”Håll dig kvar på din väg” är ett nyckelval i svåra tider. Vänd hjärtat till Gud, särskilt när du ställs inför prövningar. Lyd ödmjukt Guds bud. Visa tro till att förena dina önskningar med Guds vilja.
Låt oss nu reflektera över bilolyckan som skedde i Nagoya. Jag kunde ha omkommit i den olyckan. Men genom Herrens nåd överlevde jag mirakulöst nog. Och jag vet att mina lidande n var till för min lärdom och min tillväxt.5 Min himmelske Fader lärde mig dämpa min otålighet, utveckla medkänsla och trösta dem som lider. När jag insåg det fylldes mitt hjärta med känslor av tacksamhet mot min himmelske Fader för den prövningen.
Sätt Gud främst, vilka prövningar du än ställs inför. Älska Gud. Tro på Kristus och anförtro dig åt honom i allting. Moroni ger följande löfte till dem som gör det: ”Och om ni avstår från all ogudaktighet och älskar Gud av all er förmåga, allt ert sinne och all er styrka, då är hans nåd tillräcklig för er så att ni genom hans nåd kan bli fullkomliga i Kristus.”6
Jag vittnar uppriktigt om att Gud Fadern och hans älskade Son Jesus Kristus lever och att Guds löften till dem som ”håller sig kvar på sin väg” och älskar honom kommer att uppfyllas även mitt i prövningarna, i Jesu Kristi heliga namn, amen.