Glädjen i ett liv med Kristus i centrum
Äldste Richard J. Maynes
i presidentskapet för de sjuttio
Våra liv måste vara noggrant centrerade i Kristus för att vi ska kunna finna sann glädje och frid i det här livet.
Den värld vi lever i sätter stor press på goda människor överallt till att sänka eller till och med överge sina normer för ett rättfärdigt liv. Men trots ondskan och frestelserna vi omges av varje dag, kan vi finna och finner vi sann glädje i dag genom att leva våra liv med Kristus i centrum.
När vi centrerar våra liv i Jesus Kristus och hans evangelium ger det oss stabilitet och lycka, vilket följande exempel visar.
Äldste Taiichi Aoba i de sjuttios kvorum, som bor i en liten stad i bergen på Shikoku i Japan, ombads hålla en lektion under en ungdomskonferens. ”Stå på heliga platser” valdes som tema för konferensen. Efter att ha begrundat temat och vad han skulle undervisa om, bestämde sig äldste Aoba för att använda sitt yrke som undervisningsredskap. Han arbetar som keramiker.
Äldste Aoba berättade att det verkligen blev liv i hans klassrum med ungdomar när de såg på hur han nästan magiskt kunde förvandla formen på leran i sina händer till fat, skålar och bägare. Efter sin demonstration frågade han dem om någon av dem ville försöka. Alla räckte upp handen.
Äldste Aoba lät flera ungdomar komma fram och pröva på sitt nya intresse. De antog, efter att ha tittat på honom, att det skulle vara ganska lätt. Men ingen av dem lyckades med sina försök att ens göra en enkel skål. De utropade: ”Jag klarar inte det här!” ”Varför är det så svårt?” ”Det här är så knepigt.” De här kommentarerna hördes medan leran flög omkring i salen.
Han frågade ungdomarna varför det var så svårt för dem att dreja. De kom med olika svar: ”Jag har inte gjort det förut”, ”jag har aldrig fått lära mig” eller ”jag saknar talang”. Med tanke på resultatet var det de sa sant, men den viktigaste orsaken till att de inte lyckats var att leran inte varit centrerad på drejskivan. Ungdomarna trodde att de hade satt leran mitt på skivan, men ur ett professionellt perspektiv låg den inte exakt i centrum. Han sa sedan till dem: ”Låt oss försöka en gång till.”
Den här gången placerade äldste Aoba leran exakt i centrum av drejskivan och började sedan rotera skivan och gjorde ett hål mitt i leran. Flera av ungdomarna försökte igen. Den här gången började alla applådera när de sa: ”Wow, den skakar inte”, ”jag kan ju det här” eller ”jag klarade det!” Självklart var formerna inte perfekta, men resultatet var helt annorlunda än efter det första försöket. Orsaken till att de lyckades var att leran var perfekt centrerad på skivan.
Den värld vi lever i liknar keramikerns roterande drejskiva och farten på drejskivan ökar. Liksom leran på keramikerns drejskiva måste också vi vara centrerade. Vår kärna, vårt centrum i livet, måste vara Jesus Kristus och hans evangelium. Att leva med Kristus i centrum innebär att vi lär oss om Jesus Kristus och hans evangelium och sedan följer hans exempel och håller hans bud med precision.
Den forntida profeten Jesaja sa: ”Men Herre, du är vår Fader. Vi är leran, och du är den som danat oss, vi är alla verk av din hand.”1
Om våra liv har Jesus Kristus i centrum kan han framgångsrikt forma oss till det vi behöver vara för att kunna återvända till hans och vår himmelske Faders närhet i det celestiala riket. Den glädje vi upplever i det här livet står i direkt proportion till hur väl våra liv centreras i Kristi lärdomar, exempel och försoningsoffer.
Bröder och systrar, jag föddes in i en familj som tillhört Jesu Kristi Kyrka i generationer, så välsignelserna och glädjen av att ha Jesu Kristi evangelium som grund för vår familjekultur vävdes in i vår vardag. Det var inte förrän min heltidsmission som ung man som jag insåg vilken otroligt positiv inverkan Jesu Kristi evangelium i sin fullhet har på dem som aldrig tidigare har upplevt dess välsignelser. Den här versen i Matteus återspeglar processen som de som omvänds till Jesu Kristi evangelium genomgår: ”Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.”2
Låt mig ge er ett exempel från Mormons bok som visar vad en nyomvänd var villig att betala för att få den glädje som kommer av att finna den skatt som Jesus talar om i liknelsen om skatten som var gömd i en åker.
Kom ihåg Almas bok kapitel 20, hur Ammon och Lamoni färdades till staden Middoni i avsikt att finna och befria Ammons bror Aron från fängelset. Under sin färd mötte de Lamonis far, som var kung över alla lamaniter i landet.
Kungen blev mycket upprörd över att hans son Lamoni färdades med Ammon, en nephitisk missionär, som han betraktade som fiende. Han ansåg att hans son borde ha varit med på ett stort gästabud som han låtit hålla för sina söner och sitt folk. Lamaniternas kung var så upprörd att han befallde sin son Lamoni att döda Ammon med sitt svärd. När Lamoni vägrade drog kungen sitt eget svärd för att döda sin son för hans olydnad, men Ammon ingrep för att rädda Lamonis liv. Det slutade med att han övermannade kungen och kunde ha dödat honom.
Det här är vad kungen sa till Ammon när han fann sig själv i den här situationen på liv och död: ”Om du skonar mig lovar jag dig vad du än begär, ända till halva riket.”3
Så kungen var villig att ge halva sitt rike för att rädda sitt eget liv. Kungen måste ha blivit mycket förvånad när det enda Ammon begärde var att han skulle befria hans bror Aron och hans vänner från fängelset och att kungens son Lamoni skulle få behålla sitt rike.
Senare, på grund av det här mötet, släpptes Ammons bror Aron ut från fängelset i Middoni. Efter att ha blivit utsläppt inspirerades han att resa till platsen där lamaniternas kung regerade över landet. Aron blev presenterad för kungen och fick förmånen att undervisa honom om principerna i Jesu Kristi evangelium, som till exempel den stora återlösningsplanen. Arons undervisning inspirerade kungen djupt.
Kungens reaktion på Arons undervisning finns i vers 15 i Alma, kapitel 22: ”Och det hände sig att sedan Aron hade förklarat detta för kungen sade denne: Vad skall jag göra för att få detta eviga liv som du har talat om? Ja, vad skall jag göra för att bli född av Gud och få denna ogudaktiga ande ryckt ur mitt bröst och ta emot hans Ande, så att jag kan bli fylld med glädje och så att jag inte blir förskjuten på den yttersta dagen? Se, sade han, jag vill avstå från allt jag äger, ja, jag vill ge upp mitt rike så att jag kan få denna stora glädje.”
Förunderligt nog var lamaniternas kung, istället för att ge upp halva sitt rike för att rädda sitt liv, nu villig att ge upp hela sitt rike för att kunna ta emot glädjen som kommer av att förstå, ta till sig och leva efter Jesu Kristi evangelium.
Min hustru Nancy är också omvänd till kyrkan. Hon har berättat för mig många gånger under åren som gått om den glädje hon känt efter att ha funnit, tagit till sig och levt efter Jesu Kristi evangelium. Det här är syster Maynes tankar om sin upplevelse:
”Som ung vuxen, strax över 20 år, befann jag mig vid ett vägskäl i livet och visste att jag behövde ändra på något för att bli gladare. Det kändes som om jag gled omkring utan riktigt mening eller avsikt och jag visste inte var jag skulle finna den. Jag hade alltid vetat att min himmelske Fader fanns och hade bett då och då, med en känsla av att han lyssnade.
När jag påbörjade mitt sökande besökte jag flera olika kyrkor, men föll alltid tillbaka i samma känslor och besvikelse. Jag känner mig mycket välsignad, för min bön om vägledning och mening i livet besvarades till slut, och fullheten av Jesu Kristi evangelium kom in i mitt liv. För första gången kändes det som om jag hade en mening, och planen för lycka gav mig verklig glädje.”
En annan upplevelse från Mormons bok visar tydligt hur ett liv med Kristus i centrum kan fylla oss med glädje även när vi omges av otroliga svårigheter.
Efter att profeten Lehi och hans familj lämnat Jerusalem 600 f. Kr. vandrade de omkring i vildmarken i ungefär åtta år innan de till slut kom till landet de kallade Ymnighet, som låg nära kusten. Nephi beskrev deras prövnings dagar i vildmarken så här: ”Vi [hade] utstått många lidanden och stora svårigheter, ja, så många att vi inte kan skriva om dem alla.”4
När de bodde i landet Ymnighet gav Herren Nephi ansvaret att bygga ett fartyg som skulle ta dem över havet till det utlovade landet. När de hade anlänt till det utlovade landet uppstod gång på gång stora konflikter mellan dem vilkas liv centrerades i Kristus och de icke-troende som följde Lamans och Lemuels exempel. Till slut var risken för våldsamheter mellan de två grupperna så stor att Nephi och de som följde Herrens lärdomar avlägsnade sig och sökte skydd i vildmarken. Vid den här tidpunkten, ungefär 30 år efter att Lehi och hans familj hade lämnat Jerusalem, gjorde Nephi ett väldokumenterat och något överraskande uttalande, speciellt efter att i skrifterna ha upptecknat de många svårigheter och prövningar de så länge lidit av. Det här är hans ord: ”Och det hände sig att vi levde på ett sätt som bringade lycka.”5 Trots sina svårigheter kunde de leva på ett sätt som bringade lycka eftersom deras liv centrerades i Kristus och hans evangelium.
Bröder och systrar, liksom leran på keramikerns drejskiva måste våra liv vara centrerade i Kristus för att vi ska kunna finna sann glädje och frid i det här livet. De exempel som lamaniternas kung, min hustru Nancy och det nephitiska folket visade ger stöd för den här sanna principen.
Jag vittnar i dag för er om att också vi kan finna den friden, lyckan och sanna glädjen om vi väljer att centrera våra liv i Kristus, i Jesu Kristi namn, amen.