”Att tillägna sig och visa empati”, Liahona, sep. 2023.
unga vuxna
Att tillägna sig och visa empati
Genom Frälsarens fullkomliga föredöme lär vi oss om kraften i att visa empati för andras skull.
Vad får man när man kombinerar ett trångt flygplan med en överväldigad mamma och en lättirriterad liten pojke? En mycket stressig situation. Några rader bakifrån såg jag detta drama utspela sig. Det gick till ungefär så här:
Den lille pojken: Jag är hungrig!
Mamman: Okej, vi tittar i min väska och ser vad jag har.
Den lille pojken: Neeeeej!
Mamman: Men är du inte hungrig?
Den lille pojken: Ge mig det där!
Mamman: Ge dig vad då?
Den lille pojken: Det däääär!
Mamman: Älskling, du får inte mitt halsband.
Den lille pojken: Jag vill ha det!
Ni fattar. Under de följande 20 minuterna använde mamman en rad olika taktiker för att försöka lugna ner honom: mutor, avledning, humor, till och med ett milt hot eller två. Inget fungerade. ”Det är bara en kort flygtur”, påminde jag mig själv. ”Det ordnar sig för henne.”
Men det ordnade sig inte. Hennes stress ökade och hon började torka tårar från ögonvrårna. Fastän jag inte kände henne kände jag mig manad att hjälpa henne. Instinktivt började jag be för dem båda.
Jag var inte den enda passageraren som påverkades av scenen. Precis när påfrestningarna på hennes känslor nådde sin kulmen, kom en annan passagerare till undsättning. Hon var en mycket äldre kvinna som satt på andra sidan gången. Hon utstrålade vänlighet och vände sig till den unga mamman, uttalade tyst några uppmuntrande ord och tog hennes hand. Det var allt. Och det räckte.
De här två kvinnorna höll varandra i handen tvärs över gången under resten av flygturen. Även om den lille pojkens utbrott fortsatte med uppseendeväckande intensitet, verkade hans mamma lugn. Det var ett mirakel.
Empati och medkänsla: två av lärjungeskapets egenskaper
I vår nutida vokabulär finns ett ord för detta mirakel: empati. Empati är per definition den inkännande handlingen att uppleva en annan persons tankar, känslor eller upplevelser. Empati är en nutida term; den finns inte någonstans i skrifterna. Men lingvister har lagt märke till att empati är nära förknippad med barmhärtighet. Och ordet barmhärtighet förekommer rikligt i skrifterna.
Empati är förmågan att relatera till en annan persons smärta, och barmhärtighet är den kärleksfulla handling som kommer av den förmågan. Jesus Kristus visade både empati och barmhärtighet när han hjälpte, välsignade och botade människor och sonade för våra synder. Som Kristi lärjungar måste vi lära oss att uppleva empati och visa barmhärtighet. De är några av lärjungeskapets utmärkande drag.
När empatin fungerar som bäst hjälper den oss att förstå och sedan bemöta en annan persons smärta, behov, rädsla eller sorg. I den unga mammans fall kunde en äldre kvinna som förmodligen hade årtionden av erfarenhet av att ta hand om barn och barnbarn ge tröst eftersom hon själv hade uthärdat liknande svårigheter. På grund av sin egen erfarenhet var hon kvalificerad att vara en tröstare.
Vad kvalificerar Jesus Kristus att trösta oss? Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum lärde: ”Jesus vet hur han ska hjälpa oss mitt i våra sorger och sjukdomar, just därför att han själv redan burit våra sorger och sjukdomar [se Alma 7:11–12]. Han har personlig erfarenhet av dem, och sålunda har han tillägnat sig förmågan att ha [empati].”1
Att tillägna sig empati och hjälpa andra
Vilka svårigheter har du uthärdat varigenom du har ”tillägnat” dig förmågan att visa empati för andra och vara barmhärtig mot dem? Har du lidit följder av fattigdom, övergrepp, okunnighet, sjukdom, försummelse, synd eller svårigheter av något slag? Om du har gjort det har dina lidanden förmodligen gjort dig visare, starkare och mer lyhörd som människa.
Kort sagt har du tillägnat dig empati. Du är redo att göra skillnad för dem som lider. Var börjar man? Jag har två förslag:
För det första: sträva efter att bli mer lyhörd för andras lidanden. Sorgligt nog är det möjligt att vara i sällskap med någon som lider och ändå förbli omedveten om hans eller hennes lidande. Hur kan vi bli mer lyhörda? Vi kan lära av Jesu Kristi föredöme.
Efter Jesu uppståndelse, när han besökte nephiterna, förklarade han sin lära och undervisade dem om sitt evangelium. När han stannade upp såg han på folket och sa: ”Jag märker att ni är svaga, att ni inte kan förstå alla [mina] ord” (3 Nephi 17:2). Jesus bad dem sedan att gå hem, vila, begrunda hans lärdomar och komma tillbaka utvilade nästa dag, redo för mer (se 3 Nephi 17:3).
Och så var den berättelsen slut, eller? Inte riktigt. Jesu lyhördhet fördjupades därefter i det att han betraktade sina följares anleten.
”Och det hände sig att när Jesus hade talat sålunda, såg han sig åter om på mängden och såg att de grät och att de såg oavvänt på honom, som om de ville be honom att stanna litet längre hos dem.
Och han sa till dem: ’Se, mitt inre är fyllt av medlidande med er’” (3 Nephi 17:5–6; betoning tillagd). När han såg mer uppmärksamt på dem såg han dem mer fullständigt. Och det triggade hans barmhärtiga respons.
I en fallen värld full av fallna människor behöver vi inte se efter särskilt noga innan vi ser tårar i vår himmelske Faders barns ögon. Men vi måste se efter. Liksom Frälsaren kan vi välja att se människor genom deras behovs lins. Och när vi väl ser kan vi tjäna.
Äldste Ulisses Soares i de tolv apostlarnas kvorum har sagt att ”när vi medvetet strävar efter att införliva en medkännande inställning i vårt sätt att leva, såsom Frälsaren exemplifierade, blir vi mer lyhörda för andras behov. Med denna ökade lyhördhet genomsyras alla våra handlingar av ett genuint intresse och genuin kärlek”.2
För det andra: erbjud den slags hjälp som du är unikt kvalificerad att ge. När Jesus hade uppfattat vilka behov nephiterna i landet Ymnighet hade, gav han dem tecken att komma närmare. Sedan botade han deras sjuka och välsignade deras barn. Han gjorde sådant som bara världens Frälsare kunde göra.
Du och jag kan på liknande sätt skräddarsy våra upplevelser och förmågor för att möta andras behov. Vi kan inte lösa allas problem, men vi kan lyfta bördan från dem vars lidanden vi kan relatera till. Vi kanske inte kan bota en spetälsk, men vi kan trösta de sjuka. Vi kanske inte kan befria någon från fattigdom, men vi kan dela med oss av principer för att leva sparsamt, bjuda på mat och ge ett generösare fasteoffer. Vi kanske inte kan förlåta synd, men vi kan förlåta dem som har sårat oss.
Att omsätta empati i handling
Vad får man när man kombinerar ett trångt flygplan med en överväldigad mamma och en lättirriterad liten pojke? En chans att uttrycka empati och medkänsla.
Vårt plan landade och den unga mamman gick av planet med handbagaget i ena armen och den lille pojken i den andra. Det visade sig att hon skulle byta till ett annat flyg och höll på att missa det. Jag såg hur hon fick panik utanför terminalen när hennes bagage kom ut. Jag samlade ihop hennes tillhörigheter: vagn, bilstol, resväska, handbagage och blöjväska. Hon behövde hjälp. Min empati behövde mogna till medkänsla.
Utan att stanna upp för att presentera mig sträckte jag mig efter hennes många tillhörigheter och sa: ”Jag tar de här. Du tar honom. Spring till din gate. Jag följer dig.” Hon tog tacksamt emot hjälpen och vi sprang igenom flygplatsen. När vi närmade oss gaten såg jag en annan kvinna som vädjade till flygbolagets värdinna att inte låta planet lyfta än på några minuter. Vi närmade oss andfådda men segervissa. Den unga mamman och den här kvinnan omfamnade varandra med glädjetårar och lättnad innan de gick ombord.
Den här lilla hjälpsamma gesten förändrade inte världen, men den var meningsfull och välgörande för ett Guds barn i nöd. Precis som den hjälpte min nya vän att komma närmare sin fysiska destination, hjälpte den mig att komma närmare min andliga destination. Genom att välja empati och medkänsla blev jag lite mer som Jesus Kristus. Och det gjorde mig glad.
Oavsett var vi befinner oss – på jobbet eller i skolan, i kyrkan eller på ett flygplan – kan vi vara empatiska representanter för Frälsaren. Vem vill Frälsaren att du ska visa medkänsla och barmhärtighet i dag?