Endast digitalt: Unga vuxna
Tänk om allt jag gjorde motiverades av kärlek till Gud?
Jag satte upp ett enkelt mål: ”Gör en sak varje dag för att älska Gud, älska andra och älska mig själv.”
Ibland är det svårt att vara en god människa.
Jag trodde att kristuslik betydde att man hade en lång lista över saker man behövde göra och vara. När jag försökte sätta upp mål överväldigades jag av att tänka på hur långt jag var från där jag borde vara. Det kändes som om jag misslyckades på så många sätt att jag inte visste var jag skulle börja – som när ens rum är så stökigt att man inte vet vad man ska städa först.
Under en tid när jag kände mig extra otillräcklig kom jag att tänka på ett skriftställe om och om igen:
”[Jesus] svarade: ’Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv” (Matteus 22:37–39).
Jag insåg att jag hade varit mer fokuserad på att ”göra” evangeliet än att bli som Frälsaren. På något sätt, med så mycket som distraherade mig, försvann kärleken längs vägen. Men var inte kärleken själva poängen? Under sin verksamhet lärde Jesus Kristus folket en högre och heligare lag att de skulle älska Gud av hela sitt hjärta och älska andra som de älskar sig själva. Närhelst jag kände mig missmodig kom jag ihåg Jesus ord och tänkte: ”Så länge jag gör mina val av kärlek till Gud och andra så är jag på rätt väg.”
Ett enkelt mål
Jag bestämde mig för att sätta ett enkelt mål: ”Gör en sak varje dag för att älska Gud, andra och mig själv.”
Jag skrev det på första sidan i en ny dagbok. Jag har aldrig varit bra på att skriva dagbok, men det kändes som om det var viktigt att jag skrev ner det jag gjorde.
Första dagen var en fastesöndag. Innan jag gick och lade mig skrev jag ner vad jag hade gjort för att arbeta på mitt mål.
Jag skrev att jag visade kärlek till Gud genom att gå i kyrkan och stanna båda timmarna, fastän jag inte kände för det. Jag bar mitt vittnesbörd under sakramentsmötet. Och när jag läste skrifterna skrev jag ner mina tankar för att studera mer meningsfullt och fokuserat.
Jag skrev att jag älskade andra genom att vara med på ett familjesamtal med mina föräldrar fastän jag var trött. Jag fastade för en vän som jag visste hade det svårt och skickade ett uppmuntrande budskap till henne. Jag var med min bror en stund.
Jag älskade mig själv genom att ta en tupplur och låta mig koppla av. Och jag gick och lade mig tidigare än vanligt så att jag kunde vara mer utvilad till jobbet nästa dag.
Det var inga stora saker, men när jag tittade på vad jag hade skrivit kände jag mig lugn. Min dag hade varit full av kärlek, och det var så min himmelske Fader ville att jag skulle ha det.
Hela veckan kom jag ihåg mitt mål och jag skrev ner hur jag visade kärlek. Jag gick till templet. Jag lät andra prata ut om sina problem. Jag sa snälla saker till andra. Jag gjorde sådant som gjorde mig glad. Jag tog bättre hand om mig själv. Jag gjorde mer plats för andra i mitt liv. Jag tog mig tid att reflektera och söka kontakt med Gud.
Förändrad av Guds kärlek
Efter bara några dagar förundrades jag över skillnaden. Tack vare mitt mål att visa kristuslik kärlek blev saker som vanligtvis kändes som en syssla uttryck för kärlek till Gud, andra och mig själv. Jag började leta efter nya möjligheter att uttrycka kärlek, vare sig det var att hämta ett glas vatten till min syster, bädda min säng eller stanna upp och be en bön av tacksamhet.
Det kändes som om jag såg världen med nya ögon, och när jag letade efter sätt att visa kärlek lade jag också märke till den kärlek som fanns överallt omkring mig varje dag. Jag lade till en ny del i dagboksanteckningen: ”Hur jag har sett Guds kärlek i dag?” Jag skrev ner tankeväckande saker som andra gjorde för mig och deras vänliga ord. Jag skrev ner snälla saker jag såg människor göra för andra. Jag skrev ner små tecken på Guds ömma barmhärtighet som jag lade märke till varje dag. Jag skrev ner alla sätt jag kände mig upplyft på, allt som gav mig hopp.
Syster Susan H. Porter, Primärs generalpresident, har sagt: ”När man vet och förstår hur fullständigt man är älskad som ett barn till Gud förändrar det allt. Det förändrar hur man ser på sig själv när man gör misstag. Det förändrar hur man känner sig när det händer något svårt. Det förändrar hur man ser på Guds bud. Det förändrar hur man ser på andra och på sin egen förmåga att göra skillnad.”1
När jag fortsatte med mitt mål upptäckte jag hur sant det här var. Jag kände hur hela mitt hjärta förändras och jag förstod kraften i Guds kärlek bättre än någonsin tidigare.
Efter en månad skrev jag det här i min dagbok:
”Jag känner mig hoppfull i stället för stressad. Jag är medveten om mina svagheter, men jag känner att så länge jag fortsätter att vända mitt hjärta till Gud så kommer allt att ordna sig, även om jag aldrig kan laga de svaga och trasiga delarna i mig själv. Mitt hjärta är det som betyder mest, och ett hjärta som älskar Gud och andra och försöker tjäna och lyfta är ett gott hjärta.”
Ett bättre hjärta
Jag önskar att jag kunde säga att jag aldrig hoppat över en dag i min dagbok. Sanningen är den att jag faller av vanan ibland, till och med i månader åt gången. Men när jag börjar om kan jag känna skillnaden. Jag öppnar ögonen igen för att se Frälsarens kärlek överallt omkring mig – och alla sätt jag kan bidra till den på.
Jag har kommit att bättre förstå sanningen att ”kärleken sviker aldrig” (Moroni 7:46) för när det kändes som om jag misslyckades var Jesu Kristi kärlek det som lyfte mig upp igen. När jag känner Frälsarens kärlek vill jag skicka den vidare ut i världen, och jag vet att när jag strävar efter att göra det välsignar han mig med ett bättre, starkare hjärta – ett som kan älska som han.