”Tänk om Gud bryr sig om matchen, inte bara laget?”, Liahona, dec. 2023.
Tänk om Gud bryr sig om matchen, inte bara laget?
”Jesu Kristi kyrka är angelägen om att tjäna de behövande, och även angelägen om att samarbeta med andra i det arbetet.”1
Idrott kan vara som religion (somliga säger att den är en religion). Den föder starka känslor. Den kräver hängivenhet. Den skapar platser för trevlig gemenskap.
Liksom idrottslag har varje religion i världen sitt eget namn och sin egen ikonografi. Det går att se skillnad på en katolsk präst och en judisk rabbin samt en muslimsk imam och en sista dagars helig missionär. Religiösa människor visar hängivenhet på många olika sätt: vi besöker möteshus för gudsdyrkan, vi stöder våra församlingar ekonomiskt, vi firar religiösa högtider, vi tjänar vår nästa och vi går ut som missionärer.
Och precis som inom idrotten låter troende människor ibland skillnader förblinda dem för det de har gemensamt med andra. Det här beteendet bränner broar till det goda som bara kan göras när vi samlas för att hjälpa varandra och välsigna världen.
Mänskligheten – när den fokuserar på att göra gott – är som händer i vantar en kylig morgon där fingrarna tätt tillsammans håller sig varma. Ett samhälle som är engagerat i värdiga ändamål upplivar själen.
Matchen och laget
Rabbinen Lord Jonathan Sacks (1948–2020), Storbritanniens förre överrabbin, talade en gång om när han tittade på en fotbollsmatch på Highbury Stadium (hemmaarena för Arsenal) med ärkebiskopen i Canterbury. Arsenal spelade mot Manchester United. När personen som talade i högtalarsystemet uppmärksammat de religiösa ledarnas närvaro, sa rabbi Sacks: ”Man kunde höra surret runt om, att oavsett hur man ställde sig i den här teologiska frågan, så hade Arsenal på ett eller annat sätt vänner på mäktiga positioner. De kunde omöjligen förlora.
Den kvällen”, tillade han, ”var Arsenal med om sitt värsta nederlag på hemmaplan på sextiotre år.”
Nästa dag publicerade en brittisk tidning en artikel där det stod, troligtvis på skämt, att om dessa två framstående religiösa ledare inte kunde föra fram Arsenal till seger så ”bevisar inte detta slutligen att Gud inte existerar?” Rabbi Sacks svarade: ”Det bevisar att Gud finns. Det är bara det att han stöttar Manchester United.”
Rabbi Sacks sa att den här lustiga berättelsen innehåller frön av viktig insikt om vikten av interreligiös och global harmoni. ”Tänk om Gud inte bara är på min sida utan också på andra sidan?” frågade han. ”Tänk om Gud bryr sig om matchen, inte bara laget? … Vår gemensamma mänsklighet föregår våra religiösa skillnader.”2
Livets match kan beskrivas med de här orden som president Gordon B. Hinckley (1910–2008) sa till en journalist: ”Det är den gamla eviga kampen … De onda krafterna mot de goda krafterna.”3 Som Jesu Kristi efterföljare står vi på Frälsarens sida, han som ”gick omkring och gjorde gott” (Apostlagärningarna 10:38) och delar sitt solsken och regn med alla (se Matteus 5:45).
Även om vi ibland måste vara åtskilda och hålla fast vid vår särskiljande lära, kan vi göra gott utan att kompromissa med vår tro. Vi gör störst intryck när vi förenar oss med andra som har välvilja och gemensamma mål. Det är kanske tydligast efter naturkatastrofer och andra kriser som för oss samman på unika sätt. Som chefen för kyrkans humanitära hjälpverksamhet Sharon Eubank har sagt: ”När polarisering sker i USA och när människor rör sig till sina grupperingar, tror jag att en av de stora lärdomar man kan lära sig – om det finns någon ljusglimt i en katastrof – är att … vi kan lägga politik åt sidan, och vi kan hitta en gemensam grund för att bygga upp våra samhällen igen.”4
Att umgås med och lära av andra är en naturlig följd av att få näring genom och dela med sig av Jesu Kristi lärdomar. Jesus lär oss att älska vår nästa och vara eniga. Han hotades inte av det goda som andra grupper gjorde.
Vi tävlar inte mot andra. Deras tro och godhet kan stärka vår egen. Och tillsammans kan vi göra mer gott än vi kan göra på egen hand.
Följande fyra exempel visar hur medlemmar och ledare i Jesu Kristi kyrka lever med öppna sinnen och hjärtan mot andra – och gör gott både för dem och med dem.
Hjälpte muslimer att tillbe i Ghana
Joseph Smith talade om värdet av att ta emot främlingar och sekteriska medlemmar och lovade dem ett lyssnande öra när han sa: ”De får ha min talarstol hela dagen.”5
Den goda traditionen fortsätter i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i dag. Ta till exempel de generösa heliga i Ghana. På grund av byggnation hade lokala muslimer ingen plats där stora grupper kunde samlas för gudsdyrkan under delar av 2022. I april det året tillät sista dagars heliga vänligt 2 000 följare av islam att använda stavscentret i Takoradi i Ghana för måltider och böner under Ramadan. Två månader senare välkomnade ledare för sista dagars heliga gruppen när de firade Eid al-Adha. Det här är två av Islams största helger.6
Våra muslimska vänner var tacksamma. ”Vi är alla bröder och systrar. Vi kommer från samma arv”, säger de lokala muslimernas högste imam Alhaji Muhammad Awal och syftar på Abrahams söner Ismael och Isak.7
Emmanuel Botwe, som kallats att leda kommunikationen i Takoradis stav i Ghana, säger att han har skapat relationer med andra trossamfund i området sedan 2018. Han har bjudit in dem att spela fotboll och delta i ett religiöst symposium, stavskonferenser och invigningen av ett nytt möteshus.
”Vi måste alla respektera och ta hand om varandra oavsett våra olikheter”, säger broder Botwe. ”Det har fått mig att sträcka mig ut – särskilt till våra muslimska bröder.” Muslimer utgör bara 19 procent av befolkningen i Ghana, ett övervägande kristet land. ”Vi är alla söner och döttrar till vår Fader”, fortsätter han, ”så vi behöver komma överens med dem.”
Broder Botwes sätt att nå ut balanserar vänlighet med principer. Muslimer firar traditionellt Eid al-Adha genom att offra ett djur som en bagge eller get. De gör det till minne av att Gud lät Abraham offra en bagge i stället för sin son Isak.
”Vi berättade för [våra muslimska vänner] att de inte kan slakta baggen på kyrkans mark. Vi förklarade vår tro på att den Allsmäktige har gjort det yttersta offret. Och de respekterade vår önskan”, sa broder Botwe. ”Efter gudstjänsten gick de till moskén där offret utfördes av högste imamen.”
För broder Botwes godhet gav högste imamen honom en del av köttet från baggen. Broder Botwe tackade vänligt ja.
”När man börjar med att respektera deras värderingar och trosuppfattningar, respektera dem för vilka de är – och inte fördömer dem, inte förringar dem, även om man inte håller med dem – så finns ömsesidig respekt där”, säger broder Botwe.
Mättade hungriga i Boston
Sista dagars heliga i Massachusetts i USA har arbetat med Azusa Christian Community och Catholic Charities för att dela ut mat till de fattiga i Boston, Malden och Springfield. I november 2022 skänkte kyrkan 3 000 frusna kalkoner och 40 ton mat med lång hållbarhet.
Tre lastbilar med mat från biskopens centrala förrådshus i Salt Lake City anlände till Boston den 19 november. Tusen kalkoner överlämnades till Catholic Charities Boston för att hjälpa dem dela ut 1 400 Thanksgiving-måltider till hushåll i ett område i staden som heter Dorchester. De övriga 2 000 kalkonerna, tillsammans med 40 ton mat, lastades av i ett möteshus för sista dagars heliga i Newton. Och sedan kom volontärerna – omkring 400 personer – som tillbringade lördagen med att lasta av förnödenheter och packa om dem till 2 000 matpaket.
Två av dessa frivilliga, Charles Inouye och hans son Kan, hjälpte till att leverera och sätta upp långa bord och vagnar på möteshusets parkeringsplats. Kan hjälpte till att öppna och stapla kartonger. Hans pappa körde gaffeltrucken.
”Jesus lärde att solen skiner över alla och att regnet faller över rättfärdiga och orättfärdiga”, säger broder Inouye. ”Den sista tiden har jag tänkt mycket på vad ’var alltså fullkomliga’ betyder [Matteus 5:48]. Kan vi vara som solen och regnet – ge fullständigt till vem som helst, var som helst, när som helst?”
Pastorn Eugene Rivers, som leder Azusa Christian Community, besökte Newton den morgonen. Han sa att troende och goda människor som kommer samman i goda avsikter är samhällets ”sista och bästa hopp” för att hindra oss från att sjunka ner i en djupare söndring.
”Om inte trossamfund mer aktivt engagerar varandra, bådar det inte gott för det här landet”, sa pastor Rivers.
Trosgrupper som samlas som de i Boston gör, säger pastor Rivers, är en vis och effektiv kristen lösning – och ”det enda lovande alternativet vårt land har” för att uppnå enighet och helhet.
Hjälper mammor i Memphis
I Tennessee i USA har en del sista dagars heliga gått samman med bröder och systrar i National Association for the Advancement of Colored People (NAACP) för att hjälpa mödrar och deras barn att blomstra i ett område där spädbarnsdödligheten är en av USA:s högsta. Det här arbetet bidrar till att genomföra den vision som president Russell M. Nelson beskrev 2021 om att de två organisationerna tillsammans ska tjäna i samhället.8
I november 2022 samlades fyra medlemmar från familjen Dudley från Memphis Tennessee stav med flera dussin personer vid NAACP:s avdelning i Memphis för att dela ut flygblad om ett program med kurser avsedda att hjälpa nya och blivande mödrar att ta bättre hand om sina barn.
”Vi knackade på hos en kvinna som är gravid just nu”, säger Marc Allan Dudley som delade ut flygblad med sin fru Sonya och två av deras döttrar. ”Hennes ögon lyste upp och hon var tacksam för programmet … Människor är glada att någon märker att det finns ett problem och att det finns någon som gör något åt det.”
”Det här samarbetet är förordnat av Gud och inspirerat av Gud”, tillade avdelningspresidenten för NAACP:s avdelning i Memphis, Van Turner. ”Jag är bara så glad att det händer i en så viktig tid i vår stad. Vi har att göra med medborgarnas säkerhet, vi hanterar hemlöshet, vi möter fattigdom. [Det är ytterst viktigt att ta itu med] människans första början, när dessa små människor är i moderlivet, och försöka se till att de får rätt vård medan de är i moderlivet [och sedan] kommer ut och överlever och är friska. När det väl händer får de en bra start i livet.”9
Ett ljus för världen genom gåvoautomater
Sedan 2017 har kyrkan tillhandahållit varuautomater med fokus på gåvor (som kallas gåvoautomater för Ett ljus för världen) – ett unikt sätt för människor att donera för att hjälpa behövande. År 2022 användes dessa maskiner på 28 platser från Manila till Mexico City. Välgörare kan köpa saker till andra, som livsmedel, vacciner, sängar, dricksvatten och boskap. Donationerna går till kyrkans lokala och globala välgörenhetspartners.
Jenny Doan, en sista dagars helig, gjorde ett speciellt lapptäcke för att samla in pengar till gåvoautomaterna i hennes område. ”Jag tycker bara att [de här automaterna är] så speciella eftersom de inte bara [hjälper] lokalt, även om det är viktigt”, säger syster Doan. ”Man kan ge en get till en familj som behöver en get – det är inget man kan slå in som vanligt och lägga i en låda. Men här har man möjlighet att göra det. Och sådant förändrar människors liv.”10
Tiffany Bird, en sista dagars helig i Atlanta, Georgia, kallade gåvoautomaterna ett ”unikt sätt att hjälpa mina barn få upplevelsen av att ge till andra. När de ser produkter i maskinerna inser de att det finns familjer och barn omkring oss som inte har det som behövs för grundläggande dagliga behov. Och det här är en möjlighet för dem att göra något åt det.”11
Under generalkonferensen i oktober 2022 citerade president Dallin H. Oaks, förste rådgivare i första presidentskapet, äldste Orson F. Whitneys undervisning att ”Gud använder sig av mer än ett folk för att utföra sitt stora och förunderliga verk … Det är för stort, för svårt, för ett enda folk.” President Oaks uppmanade oss sedan att vara ”mer medvetna om och uppskatta andras tjänande mer”.12
Som rabbi Sacks sa handlar det om matchen, inte bara om laget. Sista dagars helig eller inte, vi är alla här tillsammans.