Nya testamentet i sitt sammanhang
Tolkningar av Uppenbarelseboken
Vi kan ha nytta av att läsa Johannes uppenbarelse på olika sätt.
Uppenbarelseboken är unik i Nya testamentet. Den fokuserar inte på att skildra detaljerna i Jesu Kristi jordiska verksamhet, som de fyra evangelierna gör. Inte heller illustrerar den de svåra omständigheter som den tidiga kristna kyrkan stod inför, som breven gör. I stället presenterar Uppenbarelseboken något mer bekant för läsare av nutida episk fantasy: en drake plågar jorden. Ett monster stiger upp ur havet. Kaos och förödelse frodas. Hoppet börjar blekna – tills en ryttare på en vit häst träder fram och besegrar draken, vilket medför fred och framgång i landet.
Så hur ska en trofast läsare av Uppenbarelseboken från 2000-talet finna mening och tillämpning i en bok som inte är lätt att tolka?
Olika nutida tillvägagångssätt
Först och främst lyckas du bättre med att förstå Uppenbarelseboken när du ber om profetians och uppenbarelsens ande. Läran och förbunden 77, en uppenbarelse där Joseph Smith fick insikt från Herren om inramningen och många av symbolerna som finns i Uppenbarelseboken, bör också vara en del av dina studier.
Dessutom kan det vara till hjälp att förstå hur Uppenbarelseboken tolkas på olika sätt av dagens läsare och forskare. I allmänhet har förhållningssätt till Uppenbarelsebokens avsedda sammanhang och innebörd hamnat ungefär i fyra kategorier. Var och en av dem har styrkor och svagheter:
1. Uppenbarelseboken är ett symboliskt återgivande av historien. Enligt den här traditionen anses Uppenbarelsebokens bilder och symboler stämma överens med viktiga personer och händelser från den kristna kyrkans begynnelse fram till Kristi andra ankomst. Problemet med det här tillvägagångssättet är att det ofta är hypotetiskt, huvudsakligen baserat på vilka historiska personer eller händelser tolken väljer att fokusera på. Och läsaren måste ofta ändra sina tolkningar allteftersom tiden går utan att Jesus Kristus har återvänt. Det här tillvägagångssättet var särskilt populärt under århundradena före 1900-talet, men det har i stort sett slutat användas nu.
2. Uppenbarelsebokens omfattning begränsas till det första århundradet e.Kr. Det här tillvägagångssättet ser händelserna och symbolerna i Uppenbarelseboken som strikt tillämpliga på den kristna kyrkan under det första århundradet av dess existens. Fördelen med det här sättet att läsa är att det fokuserar på kristna under första århundradet och på det faktum att bokens budskap är avsett för dem. Men den främsta nackdelen med tillvägagångssättet är att det kan få människor att tro att Uppenbarelseboken bara är en historisk artefakt snarare än vad den är: levande skrifter som man kan dra relevanta andliga lärdomar från i dag.
3. De flesta av händelserna i Uppenbarelseboken har ännu inte skett. Det här perspektivet antyder att de flesta av de händelser som beskrivs i Uppenbarelseboken kommer att uppfyllas i framtiden. Det tror att boken ger en kronologisk översikt över händelser – men för framtiden snarare än det förflutna. Läsaren kan få en tydlig tidslinje över framtida händelser genom att pussla ihop de ledtrådar som finns i boken. Futurister har en tendens till en mer bokstavlig tolkning av händelser och figurer i Uppenbarelseboken. En styrka med det här tillvägagångssättet är att det gör att läsaren är ständigt engagerad i uppenbarelsens händelser – de kan inträffa i morgon! I Nephis syn i 1 Nephi 11–14 får han veta av en ängel att Johannes skulle ”skriva om världens ände” (1 Nephi 14:22), så en del av Uppenbarelseboken måste handla om framtida händelser. En nackdel med det här tillvägagångssättet är att den tar Uppenbarelseboken nästan helt och hållet ur sitt sammanhang under första århundradet, och läsarna riskerar att missa en del av innebörden som Johannes avsåg att hans närmaste publik skulle få.
4. Uppenbarelseboken är en liknelse om striden mellan gott och ont. I det här perspektivet läser man inte Uppenbarelseboken som att den syftar på specifika händelser i det förflutna eller i framtiden, utan som en allegori för striden mellan Jesus Kristus och Satan, mellan de rättfärdiga och de ogudaktiga, mellan Lammets kyrka och djävulens kyrka. I det här perspektivet är Uppenbarelseboken avsedd att stödja vissa ideal: att Jesus Kristus triumferar, att de rättfärdiga ska få stöd, att de ogudaktiga ska straffas. Händelserna som beskrivs i Uppenbarelseboken är ett allegoriskt redskap för de större principerna. En styrka med det här tillvägagångssättet är att valet mellan gott och ont gäller vem som helst under vilken tidsperiod som helst. En svaghet är att läsaren kan missa tecken eller symboler som är avsedda att syfta på specifika händelser eller tidsperioder.
Tre saker att tänka på när du läser Uppenbarelseboken
Många läsare (inklusive jag själv) tar till sig delar av vart och ett av de här tillvägagångssätten. Jag tror att det här tillvägagångssättet bäst överensstämmer med vad nutida skriftställen och uppenbarelser har uppenbarat om hur vi kan förstå Uppenbarelseboken (se till exempel Läran och förbunden 77). Boken trotsar alla enkla kategoriseringar och belönar läsare som är öppna för att tillämpa olika tolkningslinser. Ett tillvägagångssätt som fungerar bra i Uppenbarelseboken 5 kanske inte är till lika stor hjälp i Uppenbarelseboken 11.
När läsare utforskar olika sätt att läsa Uppenbarelseboken rekommenderar jag att man har tre saker i åtanke.
1. Kom alltid ihåg bokens första ord: ”Detta är Johannes, en Guds tjänares, uppenbarelse som gavs till honom av Jesus Kristus.”1
Den här boken handlar om Frälsaren. Varje symbol, varje berättelse, uppenbarar något för oss om Jesus Kristus. Han är Lammet som ger sitt folk frid, och han är den figur klädd i rött som för fienden till undergång. Han är brudgummen som förblir ständigt trofast mot sin brud och mot Gud, som sitter på sin tron.
Det grekiska ordet som översätts till ”Uppenbarelse” i bokens titel är apokalypsis, som betyder ”att ta bort slöjan” eller ”att uppenbara”. Det är precis vad Johannes gör för sina läsare – drar tillbaka slöjan och uppenbarar för oss vem Jesus Kristus verkligen är. Namnet Jesus förekommer ganska sparsamt i Uppenbarelseboken (omkring ett dussin gånger), men hans inflytande, hans betydelse, ligger bakom varje vers.
2. Kom ihåg uttalandet av Joseph Smith att Uppenbarelseboken ”är en av de tydligaste böcker som Gud någonsin låtit skriva”.2
En av de fallgropar som läsare av Uppenbarelseboken ibland kan stöta på är frustrationen som kommer av känslan att de inte förstår vad som händer, eftersom symbol efter symbol tycks föra dem längre och längre bort från något slags faktisk tillämplig innebörd. Men Joseph Smith påminner oss om att Uppenbarelseboken är en ”tydlig” bok, en bok vars innebörd är avsedd att vara tydlig.
Jag säger ofta till mina studenter att jag kan sammanfatta Uppenbarelseboken kortfattat: ”Frälsaren Jesus Kristus vinner!” Börja med att läsa den med det i åtanke. När du stöter på en symbol eller en berättelse som verkar förvirrande, fråga dig hur den påverkar din förståelse av Jesu Kristi seger. Det kanske inte besvarar alla dina frågor, men det hjälper dig att bygga en viktig ram.
Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum lärde att ”den vanliga uppfattningen att [Uppenbarelseboken] handlar om monster och plågor och gåtfull symbolism som inte kan förstås är helt enkelt inte sann” och tillade att ”större delen av boken … är tydlig och klar och bör förstås av Herrens folk.” Ja, det finns vissa bilder och symboler som är svårare att tyda än andra, men det ”betyder inte att vi inte kan förstå dem om vi växer i tro som vi borde”.3 Låt dig med andra ord inte skrämmas av Uppenbarelseboken – den kan vara kämpig, men den är värd det!
3. Sträva alltid efter att läsa Uppenbarelseboken med Anden och ett öppet sinne.
Det är sannerligen frestande att, som många har gjort, ta med sig alla beskrivande bilder av djur, siffror och händelser och försöka skapa något specifikt av alla dessa symboler, som om den dolda innebörden bakom siffran tre och en halv ger läsaren hemlig information som förblir dold för massorna.
Men skönheten i en bok som Uppenbarelseboken är att dess genomgripande symboler, siffror och händelser kan leda till flera giltiga och användbara tolkningar, särskilt när vi ber om Anden och använder viktiga verktyg i våra studier, som 1 Nephi 11–14, Läran och förbunden 77 och Joseph Smiths översättning. Kanske läser en person Johannes berättelse om Lammet och draken som att den representerar den historiska striden mellan Sion och Babylon som har utkämpats från Bibelns första sidor. En annan finner i Johannes skrifter en förutsägelse om Kristi andra ankomst och Jesu Kristi oundvikliga erövring och upptäcker hopp i en allt mörkare värld. Samtidigt finner en tredje person en personlig tillämpning när det gäller att lära sig möjliga sätt att övervinna motståndaren i sin dagliga kamp med handlingsfriheten. Det märkliga med Uppenbarelseboken är att alla tre har hittat produktiva och insiktsfulla sätt att läsa när de leds av den Helige Anden.
Profeten Joseph Smith förklarade att ”närhelst Gud ger oss en syn med en bild, ett djur eller en symbol av något slag, håller han alltid sig själv ansvarig för att uppenbara eller tolka synens innebörd. Annars är vi inte ansvariga för vår tro därpå.”4 När vi öppnar Uppenbarelseboken och börjar studera den hjälper Gud oss när vi strävar efter att få ytterligare ljus och kunskap från Johannes enastående syn.
Uppenbarelseboken har mycket av stort värde att lära oss. Må vi var och en finna inspirerad innebörd och djupare tillämpning när vi under bön arbetar oss igenom den här känslomässigt rörande och andligt stimulerande texten.