Endast digitalt
Underverket med den gröna julstrumpan
Författaren bor i Kalifornien i USA.
Hur skulle vi någonsin hitta en enda strumpa bland över 165 korgar med donerade varor?
I februari när jag städade ur mitt garage bestämde jag mig för att fylla bagageutrymmet i bilen med juldekorationer och ge bort allt eftersom alla mina barn är vuxna nu. Omkring två veckor efter att jag hade lämnat av dem i en secondhandbutik nämnde jag donationerna till min dotter Kim. Hon utbrast: ”Mamma, jag hoppas att du fortfarande har kvar min gröna julstrumpa?” Tråkigt nog fick jag erkänna att jag precis hade gett bort den!
Jag hade gjort strumpor av filt till alla våra sex små barn. Deras namn var skrivna med silverglitter längst upp. Kim hade insisterat på att hon ville ha en grön julstrumpa trots att alla andra hade en röd. Jag insåg inte att den fortfarande betydde så mycket för henne efter alla dessa år. Det kändes tråkigt att jag hade gett bort hennes strumpa, så jag bestämde mig för att ringa butiken och se om jag kunde få tillbaka den på något vis.
Chefen Tara frågade om den hade lagts i en silverfärgad vagn eller en blå. Jag visste inte eftersom en anställd tog ut lådorna och säckarna ur bagagen och jag uppmärksammade inte vilka vagnar de lades i. Hon sa att det fanns ungefär hundra silverfärgade vagnar och 68 blå vagnar som var proppfulla och utställda utan någon som helst ordning. Tara sa att under alla år hon hade jobbat där så hade hon aldrig hört om någon som hade hittat något efter att de hade gett bort det av misstag. Men hon följde gärna med mig för att titta i sorteringsrummet.
Jag körde till butiken med en ständig bön i hjärtat att min himmelske Fader skulle hjälpa mig hitta den gröna julstrumpan, för jag visste att det skulle betyda så mycket för min dotter. Vi har ju fått befallning att ”ropa till honom i era hus, ja, för hela ert hushåll … Låt då era hjärtan vara fyllda, vända till honom i ständig bön för er välfärd och för deras välfärd som är omkring er” (Alma 34:21, 27).
Som äldste Juan A. Uceda i de sjuttios kvorum har sagt: ”I samma ögonblick som vi säger ’Fader i himlen’ hör han vår bön och är medveten om vad vi behöver. Så hans ögon och öron är nu riktade mot oss … Han ser oss med kärlekens och barmhärtighetens ögon – en kärlek och barmhärtighet vi inte helt kan förstå. Men kärlek och barmhärtighet finns i honom i samma stund som vi säger ’Fader i himlen.’”1
Jag började titta igenom julartiklarna på hyllorna i själva butiken, men det fanns ingen strumpa där. Jag träffade Tara och hon följde med mig in i sorteringsrummet.
Var skulle jag börja? När vi gick förbi rad efter rad med silverfärgade vagnar som tornade upp sig över oss försökte jag snabbt skumma igenom innehållet i var och en av dem. Tara tog slumpmässigt en vagn och rullade den framåt så att jag kunde se sidan av vagnen bredvid den. Jag tittade upp och kände genast igen en kartong med min handstil på sidan (”elektrisk belysning och adaptrar”). Säkerhetsvakten tog ner den åt mig, men inuti fanns bara stekgrytan som jag hade donerat.
Jag gick runt vagnen till andra sidan. Ovanpå en annan låda såg jag den gröna julstrumpan i filt sticka fram ur en vit plastpåse. Till allas förundran hade vi hittat det jag letade efter!
Tara sa: ”Du måste ta en bild från övervåningen så att Kim kan se omfattningen av det som just hände!”
Av alla platser där vi kunde ha tittat gick vi direkt till platsen där vi behövde vara. ”Tur”, kanske några säger. Nej. ”En slump?” Nej. Bevis på att vi har en vänlig och kärleksfull himmelsk Fader som besvarar även de mest triviala men innerliga böner enligt sin visdom och vilja? Definitivt! Alla böner besvaras inte så omedelbart eller på det sätt vi hoppas, men det här var ett underverk för oss den dagen!
Varje år numera när vi firar vår Frälsares födelse blir det som hänger ovanför Kims eldstad en mild påminnelse om underverket med den gröna julstrumpan – ett bevis på vår himmelske Faders kärlek till sina barn.