”Mitt beroende av en såpopera: Hur jag lät Gud råda”, Liahona, mars 2024.
Mitt beroende av en såpopera: Hur jag lät Gud råda
När jag slutade titta på den här såpoperan kände jag den Helige Andens inflytande öka enormt i mitt liv.
Illustrationer: Benedetta Vialli / Salzman International
Vi får stor kraft av att välja Jesus Kristus, ”och vi kommer verkligen att behöva hans kraft under kommande dagar!”1 Vår värld befinner sig i uppror. Motståndaren tycks ha större inflytande över så många av Guds barn. Sådant som är oheligt förhärligas och frestelser distraherar oss och leder oss bort från det som för oss närmare Herren.
För att övervinna detta måste vi aktivt välja Jesus Kristus i våra liv och upphöra med sådant som sårar Anden. Moroni gav oss rådet: ”Var visa under er prövotids dagar. Avkläd er all orenhet” (Mormon 9:28) och gav oss uppmaningen: ”Kom till Kristus och bli fullkomnade i honom och avstå från all ogudaktighet … och [älska] Gud av all er förmåga, allt ert sinne och all er styrka” (Moroni 10:32).
Hur kan vi avstå från världsliga ting och komma till Kristus med större beslutsamhet? Vi befinner oss alla på olika nivåer i den här processen. Vi kan alla släppa taget om något som håller oss tillbaka från att mer fullständigt känna den Helige Andens inflytande. Vi behöver kraften i Frälsarens försoning för att kunna göra det, och det börjar med att vi använder vår handlingsfrihet till att välja honom.
Vår önskan att passa in
När jag gick sista året på high school var jag med i skolans hejarklack. Varje dag på träningarna pratade tjejerna i hejarklacken om vad som pågick i en tv-såpa på dagtid. Jag hade aldrig sett den och jag visste att det var en tv-serie med låg moral. Men jag kände mig utanför varje dag på träningen när tjejerna ivrigt pratade om serien. Anden viskade till mig att inte titta på den, men jag ville desperat vara med i deras samtal, så jag började titta.
Jag tyckte inte att den verkade så dålig. Jag intalade mig att den inte skulle påverka mig. Jag visste att jag inte skulle göra de dåliga saker som jag såg rollfigurerna göra. Jag blev fast och tittade på programmet varje dag. När jag gick på Brigham Young University planerade jag mitt lektionsschema så att jag kunde titta på den varje dag. Jag missade inte ett enda avsnitt.
Jag gifte mig och fick mitt första barn. Jag lade honom att sova varje dag under serieavsnittet så att jag kunde titta på det.
Allteftersom åren gick viskade Anden till mig många gånger att jag skulle sluta titta på den där serien. Men jag vägrade. Jag var så engagerad i rollfigurerna och deras liv. Det var mitt sätt att koppla av, så jag fortsatte att titta. Jag var övertygad om att det inte gjorde någon skada.
Uppmaningen
Nitton år efter high school tittade jag fortfarande på serien varje dag. På generalkonferensen talade syster Sheri L. Dew, då andra rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap, om att ta avstånd från världen och sådant som är oheligt. Sedan sa hon: ”Jag uppmanar var och en av oss att välja åtminstone en sak som vi kan göra för att komma ut ur världen och komma närmare Kristus.”2
När hon gav den uppmaningen kände jag ett enormt utgjutande av Anden, och i mitt inre hörde jag orden: ”Du måste sluta titta på den där serien nu!” Det var så mäktigt – som ett slag i ansiktet. Jag visste i det ögonblicket att jag inte längre kunde ignorera den här maningen. Jag kände att det var viktigt att aldrig se på tv-serien igen. Jag insåg att inte en enda rollfigur gjorde något dygdigt eller hedervärt. Jag bjöd in skräp i mitt liv varje dag. Jag lovade Herren, där och då, att jag aldrig skulle titta på den igen.
Det var inte lätt! En vana och ett beroende sedan nitton år var inte lätt att bryta. Måndagen kom och det var dags för dagens avsnitt att börja. Jag gick fram till fjärrkontrollen. Jag ville så gärna slå på den. Jag kom ihåg mitt löfte till Herren att jag aldrig skulle titta på den igen. Jag gick därifrån.
Sedan tänkte jag på min favoritfigur och undrade vad som skulle hända med henne och gick tillbaka till fjärrkontrollen. Jag visste att jag behövde Guds hjälp, så jag gick ner på knä och bad om styrka att inte se på den. Jag tänkte på mitt löfte till min himmelske Fader, och gick ut ur rummet. Jag valde att följa maningarna jag fått av den Helige Anden och att hedra mitt beslut.
Det scenariot upprepade sig varje dag den veckan och veckan därpå. Varje dag ställde jag mig på knä och bad och vädjade om styrka att inte titta, och varje dag valde jag Jesus Kristus och kunde överge en tv-serie som var omoralisk. Jag fick styrka att övervinna den av den kraft som Frälsaren erbjuder oss genom sin försoning.
Efter att ha gjort så under en tid inträffade ett underverk. Jag tappade helt lusten att se programmet, efter att ha sett det varje dag i 19 år. Det var förunderligt! Jag tappade också lusten att se alla tvivelaktiga program jag hade tittat på, så jag slutade helt och hållet.
Mitt samvete slipades och jag såg ondskan för vad den var. Jag ville ärligt talat undvika allt slags ont (se 1 Tessalonikerbrevet 5:22). Jag var inte andligt bedövad längre.
En häpnadsväckande välsignelse
Men det mest fantastiska som hände var att jag kände den Helige Andens inflytande öka i mitt liv utöver allt jag upplevt tidigare. Min andliga utveckling accelererade oerhört! Alla dessa år hade jag trott att jag åtnjöt den Helige Andens sällskap, men jag hade bara upplevt en del av det jag kunde ha. Jag insåg att jag faktiskt hade påverkats av att se de här serierna så länge. Jag hade gått miste om så många år av större gemenskap med Gud. När jag använde min handlingsfrihet till att ta avstånd från oheliga, världsliga ting var Anden fri att komma till mig i mycket större mått, och vilken otrolig skillnad det har gjort i mitt liv i att stärka, trösta och vägleda mig.
Vi har en tendens att hålla fast vid sådant som inte har något värde – sådant som faktiskt håller dörren stängd för de välsignelser som Gud vill ge oss. Varför avstår vi från Andens kraftfulla, möjliggörande inflytande till förmån för det som är roligt eller populärt? Att se på en tv-serie är kanske inte en stor grej eller allvarlig synd, men det hindrade mig från att ha den Helige Anden i överflöd i mitt liv och saktade ner min andliga utveckling.
Jag är så tacksam för att Herren inte gav upp hoppet om mig utan tålmodigt fortsatte be mig avstå från något oheligt så att han kunde fylla mitt liv med ett överflöd av sitt inflytande.
Författaren bor i Utah, USA.