Snälla, låt mamma överleva

Christi Gerlach, Utah, USA

Jag blev rädd när mamma behövde öppen hjärtkirurgi, men en hängiven primärlärare lärde mig att be.

en mor matar sin dotter ur en skål — Christi Gerlach och hennes mor

När jag var tio år gammal drabbades mamma av en kraftig hjärtinfarkt. Hon låg inlagd på sjukhus många veckor och kämpade för sitt liv.

Under den här tiden kom min primärlärare, syster Ellen Johnson, hem till oss en gång i veckan för att besöka mig. Jag hade precis börjat gå i Primär och hade begränsad kunskap om evangeliet. Varje vecka bar syster Johnson sitt vittnesbörd för mig och pratade om bön. Hon lärde mig att om jag bad skulle min himmelske Fader svara.

Efter några veckor försämrades mammas hälsa ytterligare. Hon hade en skadad hjärtklaff som behövde repareras. Hennes läkare sa att hon skulle dö utan en experimentell hjärtoperation. Men hennes chans att återhämta sig var bara omkring 50/50.

Öppen hjärtkirurgi var nytt och riskfyllt i början av 1960-talet. Kirurgerna planerade att skära upp mamma från bröstkorgen till ryggraden och sedan sära på revbenen för att få åtkomst till hjärtat. Många patienter överlevde inte operationen. Jag var skärrad och rädd att mamma skulle dö.

Pappa var mest på jobbet eller på sjukhuset med mamma. Min äldre syster Pam tog hand om min bror och mig. På kvällarna kände jag mig ensam och rädd, men jag tänkte på vad syster Johnson hade lärt mig om bön. Jag knäböjde ofta vid sängen och grät och vädjade till min himmelske Fader att låta mamma leva.

Under en sådan bön under gråt kom en djup frid över mig och jag slutade gråta. Jag kände att allt skulle ordna sig. Jag kände mig förvissad om att mamma skulle få se mig växa upp och att jag inte behövde oroa mig. Jag hörde ingen röst och såg ingen syn, men jag fick stillsamma fridfulla känslor. Jag tvivlade inte på dem. Min himmelske Fader hade besvarat min bön och jag visste det.

Mamma överlevde operationen. Hon var svag och sjuklig större delen av sitt liv, men min himmelske Fader hade besvarat mina böner och låtit henne överleva. Under sitt liv fick hon se mig växa upp, gifta mig och få barn.

Många år senare, när president Russell M. Nelson blev apostel, berättade mamma för mig att han var hjärtkirurgen som hade räddat hennes liv. Jag skrev ett brev till honom för att tacka honom. När han skrev tillbaka tackade han mig för mitt brev och bekräftade att Gud hade hjälpt honom i hans arbete.