Endast digitalt: Unga vuxna
Känner du dig isolerad på grund av ångest? De här 3 tipsen kan hjälpa
Författaren bor i Amerikanska Samoa.
Min kamp med ensamhet och ångest har fört mig närmare min himmelske Fader och Jesus Kristus och hjälpt mig att förstå min plats i evangeliet.
Ibland är det svårt att känna tillhörighet som ung ensamstående vuxen.
Mycket av tiden känner jag mig utanför. Jag försöker att bygga mitt eget liv, men jag känner ändå ett ansvar för att ta hand om min familj. Och jag vill lära känna andra, men jag känner att jag långsamt drar mig bort från dem och det som jag älskar att göra.
Just nu är det svårt för mig på grund av min ångest att göra allt det här och samtidigt känna tillhörighet. Det här är ofta orsaken till många av mina motgångar.
Ångesten får mig att vilja skriva ner mina tankar i en dagbok i stället för att lära känna andra, främst för att jag känner att ingen förstår det jag upplever. Här i Amerikanska Samoa talas det inte mycket om psykisk hälsa. Jag känner att andra har attityden att jag bara ska skärpa mig när jag försöker berätta om min kamp med ångest. Så i stället för att be om hjälp isolerar jag mig.
Men min kamp med ångest har lärt mig hur viktiga relationer med andra är, särskilt med min himmelske Fader och Jesus Kristus.
Här är några exempel på hur min kamp med ångest har fört mig närmare min himmelske Fader och hjälpt mig att inse att jag verkligen hör hemma i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Utvidgar bönens kraft
Även om jag alltid har kämpat med ångest har den här utmaningen blivit mycket svårare efter att jag blivit ung vuxen eftersom jag står inför nya möjligheter och många förändringar. Att leva med denna ständiga rädsla och oro får mig ibland att tvivla på mitt egenvärde och att jag är älskad.
Men något som har hjälpt mig att verkligen känna tillhörighet är att tala med min himmelske Fader genom bön.
President M. Russell Ballard (1928–2023) gav rådet: ”Bönen kan förändra våra liv. Motiverade av uppriktig bön kan vi förbättra oss och hjälpa andra att göra detsamma.”1
På grund av ångest har jag förlitat mig mycket på bön, och det har hjälpt mig att fördjupa både min relation till min himmelske Fader och min tro att han hör alla böner. Mina böner har verkligen blivit mer meningsfulla med tiden allt eftersom jag har tagit itu med den här prövningen och förlitat mig på att Jesus Kristus och min himmelske Fader hjälper mig.
Jag talar till min himmelske Fader om mina känslor, min dag, mina bekymmer – ja, om allt egentligen. Även om han inte tar bort de ångestfyllda tankarna och känslorna så känner jag hans närhet och han försäkrar mig om att han är med mig.
Han hjälper mig att veta att jag är hans och att jag inte är ensam.
Fördjupa din kunskap av Jesu Kristi försoning
Av alla evangeliets principer har jag starkast vittnesbörd om min Frälsare Jesu Kristi helande kraft.
När jag inser hur Frälsaren har hjälpt mig kan jag känna tillhörighet och vara övertygad om att han känner mig. Min kamp med ångest motiverar mig att söka Andens tröstande närvaro, och på grund av det här håller jag alltid på med små och enkla andliga vanor (se Alma 37:6) varje dag för att fylla mitt liv med Kristi kraft.
Att ha tro på hans nåd och offer är verkligen den största nyckeln jag behöver för att hantera alla livets svårigheter och prövningar. Han sa: ”Jag är världens ljus” (Johannes 8:12), vilket för mig betyder att inget mörker vi upplever kan kväva hans ljus.
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum undervisade också kärleksfullt om vikten av att ta reda på verktyg när man kämpar med psykisk ohälsa och sa: ”Sök råd från seriösa människor med godkänd utbildning, yrkesfärdigheter och goda värderingar. Var ärlig mot dem om din bakgrund och dina svårigheter. Begrunda på ett ansvarsfullt sätt under bön de råd de ger och de lösningar de rekommenderar … Vår Fader i himlen förväntar sig att vi använder alla de underbara gåvor han har gett oss i den här härliga tidsutdelningen”.2
Med Frälsarens stöd ser vi ljuset som lyser upp vägen framför oss.
Utvecklar meningsfulla relationer
För inte så länge sedan hade jag det så svårt med ångesten. Men i stället för att dra mig undan från andra bad jag till min himmelske Fader om hjälp, och Anden hjälpte mig att se en sanning som ändrade mitt liv:
Vi behöver varandra.
Även om ångesten kan få mig att vilja dra mig undan från andra så vill min himmelske Fader inte att jag ska isolera mig. Motståndaren vill att vi ska känna oss avskärmade – att vi inte hör hemma någonstans, särskilt under våra prövningar. Men när jag förlitar mig på Frälsaren för att ge mig styrka att sträcka mig ut till mina syskon eller vänner om mina utmaningar, svarar de med kärlek och hjälper mig att fortsätta framåt.
Jag har sett att när vi alla är villiga att ta kontakt med varandra (särskilt när vi hellre tyst distanserar oss) kan vi känna känslan av tillhörighet – känslan av gemenskap och hopp i Kristus.
Samhörighetens evangelium
Jag vet inte varför vissa prövningar måste vara så svåra. Men jag vet att jag genom mina upplevelser med ångest har kunnat fördjupa mitt vittnesbörd om min himmelske Fader, Jesus Kristus och vårt behov av gemenskap. Efter att ha hittat hjälp genom evangeliet och verktyg för psykisk hälsa kan jag bättre se att jag verkligen har en plats i Jesu Kristi evangelium – att alla har det, oavsett deras omständigheter.
Jag vet att det alltid finns utrymme för förbättringar för att hjälpa alla att känna sig älskade i kyrkan, särskilt unga vuxna. Men jag fortsätter att se underverk.
Om du kämpar med utmaningar med psykisk hälsa hoppas jag att du vet att Jesu Kristi evangelium är helandets, glädjens och, viktigast av allt, tillhörighetens evangelium – för alla vår himmelske Faderns barn.
Jag känner den sanningen i mitt hjärta.