Tryggt vägledda dit vi behöver vara

Äldste Benjamin M. Z. Tai

i de sjuttios kvorum

Frälsaren hjälper oss ständigt på vår resa på storartade sätt.

När jag var 12 år flyttade min familj från det subtropiska Hongkong till en plats med kalla, främmande vintrar. Snart fick jag en inbjudan till min första vinterhajk med de unga männen i min församling.

Dagen för vår hajk klädde jag mig varmt efter bästa förmåga. Under vår vandring upp för den slingrande bergsstigen var jag glad över att se den fallande snön täcka marken. Men jag var otillräckligt klädd för terrängen och vädret, och hade svårt att hålla jämna steg med gruppen. Jag sa åt dem att fortsätta, så skulle jag slå följe med dem som jag trodde kom efter oss.

När jag fortsatte i min egen takt blev mina skor och kläder genomblöta och jag började tappa känseln i händer, fötter och ansikte. Sedan började det snöa så intensivt att jag inte längre kunde se stigen. Efter att ha irrat omkring ett tag insåg jag att jag var vilsen, ensam och osäker på om någon visste att jag saknades.

Under livets resa känner vi oss ibland oförberedda, vilsna eller övergivna. Vi tappar kanske känslan för riktning och ser inte stigen framför oss. Det kan verka som att ju mer vi försöker gå framåt, desto längre bort från vår destination kommer vi. Vi kan drabbas av besvikelse och det blir frestande för oss att ge upp.

Lyckligtvis har Frälsaren Jesus Kristus makt att leda våra steg, lyfta oss när vi faller (se Psaltaren 37:23–24) och ge oss vila (se Matteus 11:28), läkedom (se Jesaja 53:5; Alma 15:8; Läran och förbunden 42:48), självtillit (se Läran och förbunden 121:45) och frid (se Mosiah 4:3; Alma 38:8; Läran och förbunden 19:23). ”Närma er mig”, sa han, ”och jag ska närma mig er, sök mig flitigt och ni ska finna mig” (Läran och förbunden 88:63). Stigen precis framför oss är kanske inte alltid tydlig, men vi kan följa Frälsaren med tro på att vår resa kommer att sluta vackert och segerrikt eftersom han leder oss tryggt dit vi behöver vara.

Vi kan alltid se till Jesus Kristus eftersom Jesus Kristus är ”vägen, sanningen och livet” (Johannes 14:6).

Den rätta vägen för vår resa

I våra studier av Mormons bok i år har vi följt Lehi och hans familj på deras färd till det utlovade landet. Fundera över vad Lehis familj fick utstå under sin färd:

hån för att de trodde på och följde profeter
bekvämligheter de var vana vid byttes mot okänd ödemark
ingen klarhet vad gällde färdens avstånd, destination eller varaktighet
hunger, sorg, sjukdom och död
svåra uppgifter, ibland utan att förstå anledningarna till dem eller hur de skulle genomföra dem
bakslag, förseningar, oenighet och besvikelser
svåra omständigheter för växande unga familjer.

Vi kan också se hur Herren ständigt hjälpte dem längs vägen. Han gav dem

profetiskt ledarskap och personlig uppenbarelse
skriftställen som innehåller utlovade välsignelser och förbund
familjehistoriska uppteckningar och släkthistoria
nya verktyg och sätt att sörja för sina behov
större förmåga att uthärda svårigheter
visdom och undervisning så att de kunde utföra obekanta uppgifter
Liahona (ett verktyg som hjälpte dem att navigera under sin färd)
trygghet och skydd för sina familjer.

Precis som för Lehis familj saknar våra resor inte utmaningar och uppoffringar. Frälsaren hjälper också oss ständigt på storartade sätt. Nephi lärde att ”den rätta vägen är att tro på Kristus … av all er förmåga, allt ert förstånd och all er styrka samt av hela er själ” (2 Nephi 25:29). Om vi väljer att tro på Jesus Kristus, ödmjukt ta emot hans ord och ha mod att agera, finner vi glädje och välsignelser mitt i de svårigheter vi möter. Längs vägen kan vi vara förvissade om att vi kan utföra det han vill att vi ska göra (se 1 Nephi 3:7).

Här följer några av Frälsarens många sätt att ständigt hjälpa oss.

En ljusets dag för världen gryr, av Simon Dewey

Han ger oss sin lära

Jesus Kristus ”känner änden från begynnelsen” (Abraham 2:8). Han märkte också ut stigen och visade vägen.¹ Hans lära, som i skrifterna kallas Kristi lära, är den väg vi alla måste följa för att bli räddade och frälsta.

Vi måste ständigt utöva tro på Jesus Kristus, regelbundet omvända oss, döpas, ta emot den Helige Andens gåva, ingå förbund och göra allt vi kan för att hålla ut. I gengäld lovas vi förlåtelse, hopp och evigt liv. (Se 2 Nephi 31:2–20.)

I en värld av vägskäl och motstridiga sätt ger Kristi lära oss tydlig och användningsbar vägledning som vi kan följa för att hålla oss på rätt väg (se 2 Nephi 31:21).

Han ger oss tröst

Genom sitt försoningsoffer vet Frälsaren hur det känns att vara riktigt ensam och övergiven. Han vet också helt och fullt hur han ska ge oss tröst. Han sa: ”Låt inte era hjärtan oroas” (Johannes 14:1) och ”Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er” (Johannes 14:18).

Till dem som tror på honom har Frälsaren lovat Hjälparens gåva, som är den Helige Anden. Jesus sa att Hjälparen ”ska lära er allt och påminna er om allt” (Johannes 14:26).

Han förser oss med Guds ord

Genom återställelsen av Jesu Kristi evangelium i vår tid har Herren gett oss forntida och nutida skrifter, som innehåller Guds ord. Nephi lärde att ”de som hörsammar Guds ord och håller fast vid det … ska aldrig förgås” (1 Nephi 15:24).

Att mätta sig dagligen med Guds ord ger beskydd och en rikligare upplevelse av Guds kärlek. Hans ord lyser upp vår stig (se Psaltaren 119:105) och ”ska tillkännage för [oss] allt [vi] bör göra” (2 Nephi 32:3).

Han vägleder oss genom sina tjänare – profeterna och apostlarna

Jesus Kristus har kallat profeter och apostlar att hjälpa oss. Deras råd och lärdomar är för oss och vår tid. Om du känner dig vilsen eller desorienterad på din färd kan det hjälpa att begrunda följande tre frågor:

Hur har Herren genom profeters och apostlars ord förberett mig för de prövningar jag har upplevt?
Vad uppmanar profeterna och apostlarna mig att göra i dag för att förbereda mig för de utmaningar som ligger framför mig?
Vad gör jag nu för att handla enligt profeters uppmaningar?

Genom att begrunda de här frågorna kan vi inse vikten av profeters och apostlars vägledning. Vi kan bättre höra Herrens röst och lägga märke till hur han ständigt hjälper oss. Om vi så väljer kan vi lyssna på profeter och apostlar och finna vägledning, framgång och beskydd på stigen som leder tillbaka till vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus.

Äldste Tai i bergskedjan Sierra Nevada i Kalifornien omkring år 1988. Det han berättar ägde rum på Mount Baden Powell i San Gabriel-bergen i Kalifornien 1984.

Foto med tillstånd av författaren

Tro till att fortsätta framåt

Vilsen, kall och ensam på det där snöklädda berget för många år sedan blev jag desperat. Jag visste inte vad mer jag kunde göra så jag gick ner på knä i nysnön och bad min himmelske Fader om hjälp. Jag berättade för honom om min svåra belägenhet och min rädsla, och vädjade om att bli hittad och räddad.

När jag reste mig upp från min bön föll snön runt omkring mig och en vacker, lugn tystnad fyllde träden. Det här lugnet avbröts när jag hörde prassel i buskarna i närheten. Två äldre pojkar dök upp. De hade redan nått toppen, och i stället för att följa stigen hade de bestämt sig för att kana nerför berget. Av alla ställen kanade de ner till mig där jag befann mig!

När de frågade vad jag gjorde där berättade jag att jag var vilsen. De sa åt mig att följa med dem, och tillsammans kanade vi tryggt ner till leden vid foten av berget. Så småningom återförenades vi med resten av vår grupp.

När vi rör oss framåt på våra personliga resor med tro, hängivenhet och uthållighet, må vi då inse hur Frälsaren vandrar med oss och aktivt hjälper oss. Jesus Kristus är vägen, sanningen och livet. Må vår tro på honom ge oss frid i sinnet och glädje under vår resa.