Steg 1

Ärlighet

Nyckelprincip: Erkänn att du inte på egen hand kan övervinna ditt beroende och att du inte längre kan hantera ditt liv.

Många av oss inledde vårt beroende av nyfikenhet. En del av oss drogs in i det till följd av ett berättigat behov av en receptbelagd medicin eller till följd av ett avsiktligt uppror. Många inledde den här banan när de knappt var äldre än ett barn. Oavsett varför vi började och oavsett våra omständigheter upptäckte vi snart att beroendet tog bort mer än bara fysisk smärta. Det gav stimulans och dövade smärtsamma känslor och sinnesstämningar. Det hjälpte oss att undvika de problem vi ställdes inför – åtminstone trodde vi det. Ett tag kände vi oss befriade från rädsla, oro, ensamhet, besvikelse, ånger eller tristess. Men eftersom livet är fullt av de situationer som framkallar sådana känslor så hängav vi oss åt vårt beroende allt oftare. Ändå insåg inte, eller erkände inte, de flesta av oss att vi gått miste om förmågan att motstå och avstå av egen kraft. Som äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum påpekade: ”Begären slår efter ett tag ut handlingsfriheten! Genom kemiska medel kan man bokstavligen fjärmas från sin egen vilja” (se Nordstjärnan, jan. 1989, s. 6).

Det är sällsynt att människor som fångats i ett beroendeframkallande beteende erkänner att de är beroende. För att förneka allvaret i vår situation och undvika upptäckt och följderna av våra val, försökte vi minimera eller dölja vårt beteende. Vi insåg inte att vi genom att bedra andra och oss själva sjönk djupare ner i vårt beroende. Allteftersom vår vanmakt inför beroendet ökade fann många av oss fel på familj, vänner, ledare i kyrkan och till med på Gud. Vi sjönk allt djupare in i isolering och undvek andra, särskilt Gud.

När vi i vårt beroende hängav oss åt lögner och hemlighetsmakeri, i förhoppningen om att kunna urskulda oss själva eller skylla på andra, försvagades vi andligen. Med varje oärlig handling band vi oss själva med ”ett rep av lin” som snart blev starkt som en boja (se 2 Ne. 26:22). Sedan kom en tidpunkt när vi ställdes öga mot öga med verkligheten. Vi kunde inte längre dölja vårt beroende genom att uttala ännu en lögn eller genom att säga ”Det är inte så farligt!”

En älskad vän, en läkare, en domare eller en ledare i kyrkan uttalade för oss den sanning som vi inte längre kunde förneka – beroendet höll på att förstöra våra liv. När vi ärligt blickade bakåt erkände vi att ingenting som vi hade försökt med på egen hand hade fungerat. Vi erkände att beroendet bara hade blivit värre. Vi insåg hur mycket vårt beroende hade skadat våra relationer och berövat oss all känsla av egenvärde. Från och med den här tidpunkten tog vi första steget mot frihet och tillfrisknande genom att få mod att erkänna att vi inte bara handskades med ett problem eller en dålig vana. Vi erkände slutligen sanningen att våra liv hade blivit ohanterliga och att vi behövde hjälp för att övervinna vårt beroende. Det förunderliga med den här ärliga insikten om vårt nederlag var att tillfrisknandet slutligen påbörjades.

Profeten Ammon i Mormons bok förkunnade den sanning som vi upptäckte när vi till slut var ärliga mot oss själva:

”Jag skryter inte över min egen styrka, inte heller över min egen visdom. Men se, min glädje är full, ja, mitt hjärta är fyllt till brädden av glädje, och jag vill fröjda mig i min Gud.

Ja, jag vet att jag är ingenting. Till min styrka är jag svag, därför vill jag inte skryta över mig själv, utan jag vill skryta över min Gud, för i hans kraft kan jag göra allting” (Alma 26:11–12).

Åtgärder

Bli villig att avstå

Även om människor har olika beroenden är en del sanningar, som den här, oföränderliga: Ingenting börjar utan att den enskilde väljer att göra så att det börjar. Renhet och frihet från beroende börjar med en skälvande viljeyttring. Det sägs att man slutligen blir villig att avhålla sig när smärtan av problemet blir värre än smärtan av lösningen. Har du kommit till den här punkten? Om du inte har det, och du fortsätter med ditt beroende, kommer du säkerligen att nå den här punkten eftersom beroende är ett progressivt problem. Liksom en degenerativ sjukdom fråntar det dig din förmåga att fungera normalt.

Enda kravet för att inleda tillfrisknandet är en önskan att upphöra med beroendet. Var inte orolig om din önskan är liten och varierande just nu. Den växer!

En del inser behovet av att frigöra sig från beroende men är ännu inte villiga att börja. Om du befinner dig i den här situationen kan du kanske börja med att erkänna din ovillighet och fundera över följderna av ditt beroende. Du kan skriva ner vad som är viktigt för dig. Betrakta din familj och dina sociala relationer, ditt förhållande till Gud, din andliga styrka, din förmåga att hjälpa och lyfta andra, din hälsa. Beakta sedan motsägelserna mellan vad du tror och hoppas på och ditt beteende. Fundera över hur dina handlingar underminerar det du sätter stort värde på. Du kan be att Herren ska hjälpa dig att se dig själv och ditt liv så som han ser det – med hela din gudomliga potential – och vad du riskerar genom att fortsätta med ditt beroende.

Insikten om vad du förlorar genom att hänge dig åt ditt beroende kan hjälpa dig få en önskan att sluta. Om du så bara får den allra minsta önskan kan du inleda steg 1. Och när du går vidare med stegen i det här programmet, och ser de förändringar som äger rum i ditt liv, växer din önskan.

Gör dig av med stolthet (högmod) och sök ödmjukhet

Stolthet och ärlighet kan inte samexistera. Stolthet är en illusion och är en väsentlig beståndsdel i allt beroende. Stolthet förvränger sanningen om tingen som de är och som de var och som de kommer att vara. Det är ett stort hinder för ditt tillfrisknande. President Ezra Taft Benson definierade högmod, eller stolthet:

”Högmod är en mycket missförstådd synd …

De flesta av oss betraktar högmod som själviskhet, uppblåsthet, skrytsamhet, arrogans eller dryghet. De är alla beståndsdelar i synden i fråga, men själva kärnan saknas fortfarande.

Högmodets grunddrag är illvilja – illvilja mot Gud och vår nästa. Illvilja innebär ’hat eller fiendskap eller ett upproriskt tillstånd’. Det är makten varmed Satan vill regera över oss.

Högmod är i grunden konkurrensinriktat till sin natur. Vi mäter vår vilja mot Guds vilja. När vi riktar vårt högmod mot Gud, är det i andan ’ske min vilja, inte din’ …

När vi sätter vår vilja mot Guds vilja får våra önskningar, lustar och begär råda otyglat (se Alma 38:12; 3 Ne. 12:30).

De högmodiga kan inte acceptera Guds myndighet i form av vägledning i livet (se Hel. 12:6). De sätter sin uppfattning om sanningen emot Guds stora kunskap, sin egen förmåga emot Guds prästadömes kraft, sina bedrifter emot hans stora verk” (se Nordstjärnan, juli 1989, s. 3).

När du blir villig att avstå från ditt beroende och erkänna de problem du har kommer din stolthet att gradvis ersättas med ödmjukhet.

Erkänn problemet, sök hjälp, var med på möten

När vi gav efter för våra laster ljög vi för oss själva och andra. Men vi kan inte lura oss själva. Vi låtsades att vi var okej, vi var fulla av övermod och ursäkter, men någonstans djupt inom oss visste vi. Kristi ljus fortsatte att påminna oss. Vi visste att vi gled ner längs en slipprig brant mot större och större sorg. Att förneka den sanningen var så påfrestande att det var en stor lättnad att slutligen erkänna att vi hade ett problem. Plötsligt lät vi en strimma hopp sippra in. När vi valde att erkänna för oss själva att vi hade ett problem och blev villiga att söka stöd och hjälp, gav vi det här hoppet plats att växa. Vi var då redo att ta nästa steg, att gå på ett stödmöte för tillfrisknande.

Alla kan kanske inte vara med i en stödgrupp eller gå på stödmöten. Om du inte kan gå på stödmöten kan du fortfarande följa vart och ett av stegen, med smärre justeringar, när du arbetar med din biskop eller en noggrant utvald legitimerad rådgivare.

När det blir möjligt för dig att delta i stödmöten kommer du att märka att de är till hjälp av åtminstone två orsaker. För det första kommer du under de här mötena att studera vissa evangelieprinciper som, när de tillämpas, hjälper dig att förändra ditt beteende. President Boyd K. Packer i de tolvs kvorum sa: ”Att studera evangeliets lärdomar förbättrar beteendet snabbare än att studera själva beteendet. Om man alltid tänker på ett ovärdigt beteende kan det leda till ett ovärdigt beteende. Det är därför som vi så kraftfullt betonar vikten av att studera evangeliets lärdomar” (se Nordstjärnan, jan. 1987, s. 13). För det andra är de här mötena en samlingsplats för andra som försöker tillfriskna och för dem som redan har gått den här vägen och är ett levande bevis på att den fungerar. Under stödmöten finner du förståelse, hopp och stöd.

Studier och insikt

Genom att studera skrifterna och citat av kyrkans ledare får du hjälp att påbörja ditt tillfrisknande. De här studierna ökar din insikt och hjälper dig att lära dig mer.

Du kan använda skrifterna, citaten och frågorna som följer under personliga studier och bön, till att skriva och till gruppsamtal. Tanken på att skriva kanske är skrämmande, men det är ett kraftfullt redskap för tillfrisknande. Det ger dig tid att reflektera. Det hjälper dig att fokusera dina tankar. Det hjälper dig att inse och förstå problemen, tankarna och beteendet som ditt beroende för med sig. När du skriver får du också en uppteckning över dina tankar. Du kan utvärdera dina framsteg allteftersom du går vidare med varje steg. Var bara ärlig och uppriktig när du skriver ner dina tankar, känslor och intryck.

Omringad av frestelser

”Jag är omringad av de frestelser och de synder som så lätt ansätter mig.

Och när jag vill glädjas suckar mitt hjärta för mina synders skull. Dock vet jag vem jag har anförtrott mig åt.

Min Gud har varit mitt stöd. Han har lett mig genom mina lidanden i vildmarken, och han har bevarat mig på det stora djupets vatten.

Han har fyllt mig med sin kärlek till dess mitt kött var nära att förtäras” (2 Ne. 4:18–21).

• Känner du dig omringad eller snärjd? När känns det oftast så?

• Vilka situationer eller känslor försvagade dig så att du gav efter för ditt beroende?

• Vem anförtrodde sig Nephi åt när han kände sig överväldigad? Vad kan du göra för att i ännu större grad anförtro dig åt Herren?

”Jag [vet] … att människan är intet”

”Och det hände sig att det dröjde många timmar innan Mose fick tillbaka sin naturliga styrka som människa, och han sa till sig själv: ’På grund av detta vet jag nu att människan är intet, vilket jag aldrig hade föreställt mig’” (Mose 1:10).

• Hur beskrev Mose sig själv i jämförelse med Gud?

• Hur kan ett litet barn vara av oändligt värde och ändå intet i jämförelse med sina föräldrar?

• Hur är man intet när man inte har Guds hjälp?

• Hur är du oändligt värdefull?

• Skriv om hur du genom att inse din hjälplöshet inför att övervinna ditt beroende på egen hand lättare kan erkänna din egen obetydlighet och bli som ett litet barn.

Hunger och törst

”Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade” (Matt. 5:6).

”Och min själ hungrade, och jag föll på knä inför min Skapare och ropade till honom i mäktig bön och vädjan för min egen själ. Och hela dagen lång ropade jag till honom, ja, och när kvällen kom höjde jag fortfarande min röst så högt att den nådde himlarna” (Enos 1:4).

• I de här två skriftställena lär vi oss att vår själ kan hungra. Känner du någonsin tomhet inombords, även när du inte känner fysisk hunger? Vad orsakar den här tomheten?

• Hur kan din hunger efter det som hör Anden till hjälpa dig att vara mer ärlig?

Ärlighet

”Några kanske anser att den karaktärsegenskap som benämns ärlighet är någonting mycket alldagligt. Men jag tror att den utgör själva kärnan i evangeliet. Utan ärlighet kommer våra liv … att falla sönder i fulhet och kaos” (se Gordon B. Hinckley, ”Vi tror på att vara ärliga”, Nordstjärnan, juni 1993, s. 4).

• Skriv om hur du har ljugit och försökt dölja ditt beroende för dig själv och andra. Hur har det här beteendet orsakat ”fulhet och kaos”?

Ödmjukhet

”Och nu, eftersom ni har tvingats till ödmjukhet är ni välsignade, för ibland när en människa tvingas att bli ödmjuk strävar hon efter att omvända sig. Och förvisso ska var och en som omvänder sig finna barmhärtighet, och den som finner barmhärtighet och håller ut intill änden, densamme ska bli frälst.” (Alma 32:13).

• Skriv om de omständigheter som har tvingat dig att vara ödmjuk och söka omvändelse. Vilket hopp ger Alma dig? Hur kan du finna eller ta emot det hoppet?

Det som behagar Herren

”HERREN avskyr falska läppar, de som handlar i sanning behagar honom” (Ords. 12:22).

• Att skriva ner svaren på de här frågorna kräver en hel del ärlighet från din sida. Vad har det här skriftstället för samband med den här formen av ärlighet? Hur kan du behaga Herren?