Steg 3

Lita på Gud

Nyckelprincip: Besluta dig för att överlämna din vilja och ditt liv i Gud den evige Faderns och hans Son Jesu Kristi, händer.

Steg 3 är beslutssteget. I de första två stegen blev vi medvetna om vad vi inte kunde göra för oss själva och vad vi behövde att Gud gjorde för oss. Därefter i steg 3 fick vi veta vad det enda vi kunde göra för Gud var. Vi kunde fatta beslutet att öppna oss för honom och överlämna hela livet – det förflutna, nuet och framtiden – och vad vi vill med våra liv till honom. Under steg 3 utövade vi vår handlingsfrihet. Det var det viktigaste beslut som vi någonsin fattat.

Äldste Neal A. Maxwell i de tolv apostlarnas kvorum uttalade sig på följande sätt om det här högst viktiga beslutet: ”Vår viljas underkastelse är i själva verket den enda verkligt personliga gåva vi kan lägga på Guds altare. Det är en svårsmält lära, men den är sann. Allt det andra vi ger Gud, oavsett hur givmilda vi är, är i själva verket sådant han redan gett oss, och han har lånat det åt oss. Men när vi börjar underkasta oss genom att låta vår egen vilja uppgå i Guds vilja, då ger vi verkligen något till honom” (se ”Uppgå i Faderns vilja”, Nordstjärnan, jan. 1996, s. 24).

President Boyd K. Packer i de tolv apostlarnas kvorum beskrev sitt beslut att överlämna sin vilja till Gud och den frihet som det här beslutet gav honom: ”Mitt livs kanske största upptäckt, utan tvivel största beslut, kom när jag slutligen litade på Gud tillräckligt för att överlämna min handlingsfrihet till honom – utan tvång eller påtryckningar, helt och hållet som en enskild person, bara jag själv, inget hyckleri, inga förväntningar andra än förmånen. På sätt och vis, bildligt talat, att ta sin handlingsfrihet – den dyrbara gåva som enligt skrifterna är lika betydelsefull som livet självt – och säga ’jag gör det du vill att jag ska göra’ är att efteråt få veta att man genom att göra detta äger den ännu mer” (Obedience, Brigham Young University Speeches of the Year [7 dec. 1971], s. 4).

När vi tog steg 3 ställdes vi inför sanningen att tillfrisknande mycket mer är ett resultat av Herrens ansträngningar än våra egna. Han utförde underverket när vi inbjöd honom i våra liv. Steg 3 var ett beslut att låta Gud rädda och återlösa oss. Det var ett beslut att låta honom leda våra liv, naturligtvis med insikt om att han alltid respekterar vår handlingsfrihet. Alltså beslutade vi oss för att lägga våra liv i hans händer genom att fortsätta följa det här andligt inriktade programmet för tillfrisknande.

När vi först deltog i stödmöten kan vi ha känt oss pressade eller till och med tvingade av andra att vara där, men när vi tog steg 3 behövde vi besluta oss för att agera själva. Vi insåg att en så stor förändring av våra liv måste vara vårt eget beslut. Det handlade inte om vad våra föräldrar gjorde, vad de gör nu eller vad de ville. Inte heller handlade det om vad vår äkta hälft, familj eller vänner tänkte, kände, gjorde eller inte gjorde. Vi insåg att vi måste vara villiga att förbli drogfria och nyktra oavsett vad andra tyckte eller valde. Vår villighet var den fasta grundval varpå tillfrisknandets balans vilade. När vi läste Mormons bok upptäckte vi en kraftfull bekräftelse av steg 3 i Alma 5:13: ”De ödmjukade sig och satte sin lit till den sanne och levande Guden.”

När vi tog det här steget kände vi oss skräckslagna inför det okända. Vad skulle hända om vi ödmjukade oss och överlämnade våra liv och vår vilja helt och hållet i Guds händer? Många av oss hade haft en mycket svår barndom och vi var rädda för att bli sårbara som ett litet barn igen. Vi var på grund av tidigare upplevelser övertygade om att det nästan var omöjligt att fatta ett definitivt beslut, med tanke på den dårskap som omger oss i den här världen. Vi hade upplevt alltför många brutna löften. Vi hade brutit alltför många själv. Det bästa en del av oss kunde göra var att försöka göra det som våra vänner som tillfrisknat föreslagit: “Ägna dig inte åt missbruket. Gå till mötena. Be om hjälp.” De som tagit tillfrisknandets steg före oss uppmanade oss att pröva det här nya sättet att leva. De väntade tålmodigt på att vi skulle bli villiga att öppna dörren till Gud, om så bara på glänt.

Herren ger samma inbjudan: ”Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig” (Upp. 3:20).

Till en början var våra ansträngningar nervösa och haltande. Om och om igen gav vi Herren vårt förtroende och tog sedan tillbaka det. Vi oroade oss över att han skulle vara missnöjd med vår ombytlighet och dra undan sitt stöd och sin kärlek från oss. Men det gjorde han inte.

Gradvis lät vi Herren visa sin helande kraft och tryggheten i att följa hans väg. Slutligen insåg var och en av oss att vi inte bara behövde upphöra med vårt beroende utan också överlämna hela vår vilja och våra liv till Gud. När vi gjorde det upptäckte vi att han var tålmodig och att han accepterade våra vacklande ansträngningar att överlämna oss till honom i allting.

Vår förmåga att motstå frestelse bygger nu på att vi fortlöpande underkastar oss Herrens vilja. Vi uttrycker vårt behov av den kraft som gjorts tillgänglig för oss genom Frälsarens försoning och vi börjar känna den här kraften inom oss, vilken ger oss kraft inför nästa frestelse. Vi har lärt oss att acceptera livet på Herrens villkor.

Som äldste Maxwell påpekade är den här underkastelsen till Herren en svårsmält lära. Den kräver att vi på nytt underkastar oss hans vilja i början av varje dag och ibland varje timme eller till och med från stund till stund. När vi är villiga att göra det får vi nåd, eller möjliggörande kraft, att göra vad vi inte kunde göra på egen hand.

Fortsatt underkastelse av Guds vilja underlättar kampen och ger mer mening åt våra liv. Småsaker som trafikstockningar upprör oss inte längre. Vi är inte längre rädda för våra fordringsägare. Vi tar ansvar för våra handlingar. Vi accepterar och behandlar andra som vi själva skulle vilja bli behandlade, som Frälsaren skulle behandla oss alla. Våra ögon, vårt sinne och vårt hjärta öppnas slutligen inför sanningen att jordelivet är en utmaning och att det alltid kan ge oss såväl sorg och besvikelser som glädje.

Varje ny dag förnyar vi vår underkastelse till Herren och hans vilja. Det här är vad de flesta av oss menar när vi säger ”en dag i taget”. Vi har beslutat oss för att överge den egna viljan och det egenintresse som låg till grund för vårt beroende och åtnjuta 24 timmar till av den frid och kraft som kommer av att förlita sig på Gud och hans godhet, kraft och kärlek.

Åtgärder

Besök sakramentsmötet, gå igenom och förnya dopförbunden

Att ta steg 3 och förlita sig på Gud i allting kan vara som att ta på sig ett nytt par glasögon och se allting med nya ögon. Genom att fatta beslutet att överlämna din vilja till Gud börjar du erfara den tröst och glädje som kommer av att söka och göra vår himmelske Faders vilja.

Dopet och sakramentet symboliserar din kärlek till Jesus Kristus och att du överlämnar dig till honom. Du ingår förbund att ta på dig hans namn, att alltid minnas honom, att följa honom och hålla hans bud, ”så att [du] alltid kan ha hans Ande hos [dig]” (Moro. 4:3; se även Moro. 5:2; L&F 20:77, 79).

Tala med din biskop eller grenspresident om ditt beroende och ditt beslut att följa Guds vilja. Gör ditt bästa för att närvara vid sakramentsmötet varje vecka. Lyssna noggrant på sakramentsbönerna under mötet och fundera över de gåvor som din himmelske Fader erbjuder dig. Förnya sedan ditt beslut att acceptera och följa hans vilja med ditt liv genom att ta del av sakramentet, om din biskop eller grenspresident ger dig tillåtelse att göra det.

Allteftersom du går framåt i ditt tillfrisknande upptäcker du att du är mer villig att vara tillsammans med dem som hedrar Frälsarens offer. Du börjar uppleva att det verkligen är sant att ”ingenting är omöjligt för Gud” (Luk. 1:37).

Bestäm dig för att lita på och lyda Gud, förändra det du kan förändra och acceptera det du inte kan förändra

Följande ord – ur en bön av Reinhold Niebuhr som kallas ”sinnesrobönen” – kan hjälpa dig att bestämma dig för att lita på och lyda Gud: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.”

Du kan med sinnesro acceptera ditt nuvarande tillstånd när du förlitar dig på Guds förmåga att hjälpa dig. Du kan med sinnesro acceptera att även om du inte kan kontrollera andra människors beslut och handlingar, kan du bestämma hur du själv ska agera i varje situation du ställs inför.

Du kan modigt bestämma dig för att lita på din Fader i himlen och handla efter hans vilja. Du kan överlämna din vilja och ditt liv i hans vård. Du kan bestämma dig för att göra det han ber dig om och att hålla hans bud.

Det finns kanske vissa saker som du inte kan förändra i ditt liv, men du kan förändra din villighet att lita på Gud och lyda honom. När du lär dig att lita på honom så inser du att det är ditt ansvar att följa det som Alma kallade ”den stora lycksalighetsplanen” (Alma 42:8). Du lär dig att även under prövningar och svårigheter ”samverkar [allt] till det bästa för dem som älskar Gud” (Rom. 8:28) och håller hans bud. (Se även L&F 90:24; 98:3; 100:15; 105:40.)

Studier och insikt

Följande skriftställen kan hjälpa dig att ta steg 3. Använd de här skriftställena och frågorna för begrundan, studier och skrivande. Kom ihåg att vara ärlig och specifik när du skriver.

I harmoni med Guds vilja

”Förlika er därför med Guds vilja och inte med djävulens och köttets vilja. Och kom ihåg att sedan ni har förlikat er med Gud är det endast i och genom Guds nåd som ni är frälsta” (2 Ne. 10:24).

• Begrunda vad det innebär att leva ett liv i harmoni med Guds vilja. Fundera över hur hans möjliggörande kraft kan komma in i ditt liv när du vänder dig till honom. Hur känner du inför att låta Gud vägleda ditt liv?

• Vad hindrar dig från att låta honom vägleda ditt liv?

Underkasta dig Guds vilja

”De bördor som lagts på Alma och hans bröder lättades. Ja, Herren styrkte dem så att de kunde bära sina bördor med lätthet, och de underkastade sig glatt och med tålamod all Herrens vilja” (Mosiah 24:15).

• Herren kunde ha tagit bort bördorna från Alma och hans folk, men i stället stärkte han dem så att ”de kunde bära sina bördor med lätthet”. Lägg märke till att de inte klagade utan att de glatt och tålmodigt underkastade sig Herrens vilja. Skriv om den ödmjukhet som krävs för att vilja ha omedelbar befrielse och ändå vara villig att låta bördan lättas gradvis.

• Vad innebär det att underkasta sig Gud? Hur underkastar du dig honom?

• Hur känner du inför att villigt och med tålamod underkasta dig Herrens tidtabell för förändring?

• Hur kan du få mod att fortsätta kämpa tills du är fri från dina bördor?

Fasta och bön

De ”fastade … och bad ofta och växte sig starkare och starkare i sin ödmjukhet och fastare och fastare i tron på Kristus, till dess deras själar fylldes av glädje och tröst, ja, så att deras hjärtan renades och heliggjordes med en heliggörelse som kommer på grund av att de överlämnade sina hjärtan åt Gud” (Hel. 3:35).

• Den här versen beskriver ett folk som överlämnade sina hjärtan åt Gud. Hur kan fasta stärka vår beslutsamhet att överlämna våra hjärtan åt Gud och avstå från beroende?

• Fundera över varför det är viktigt att be i stunder av frestelser, och skriv om hur bön stärker din ödmjukhet och din tro på Kristus.

• Hur villig är du att överlämna ditt hjärta till Gud i stället för att ge efter för beroendet i frestelsens ögonblick?

Ödmjuka dig inför Gud

”Han befriade dem eftersom de ödmjukade sig inför honom, och eftersom de ropade högt till honom befriade han dem ur träldomen. På så sätt verkar Herren med sin makt under alla förhållanden bland människobarnen och räcker ut barmhärtighetens arm åt dem som sätter sin lit till honom” (Mosiah 29:20).

• Vad hindrar dig från att ”ropa högt” till Gud om befrielse i enlighet med hans vilja?

• Vad har tidigare hindrat dig från att söka en sådan befrielse?

• Hur kan du lära dig att lita på Gud?

• Att ödmjuka dig är ett beslut som du måste fatta. Satan kan försöka få dig att tro att även om Gud har hjälpt andra så hjälper han inte dig eftersom du är hjälplös och hopplös. Genomskåda den lögnen för vad den är. För du är verkligen ett Guds barn. Hur kan den vetskapen hjälpa dig att ödmjuka dig?

Välj att påbörja tillfrisknandet

”Jag [vill] att ni ska vara ödmjuka och vara undergivna och milda, beredvilliga, fulla av tålamod och långmodighet, vara måttliga i allt, vara noga med att alltid hålla Guds bud, be om allt vad ni står i behov av, både andligt och timligt, och alltid tacka Gud för allt ni får” (Alma 7:23).

• Steg 3 är ett val. Tillfrisknande sker genom Guds kraft, men bara efter att du har valt att söka hans hjälp. Ditt beslut öppnar kanalerna så att hans kraft kan flöda in i ditt liv. Fundera över hur ödmjukhet, tålamod, mildhet och så vidare är val. Den sista egenskapen som nämns i skriftstället är tacksamhet. Hur blir du mer ödmjuk genom att vara tacksam?

• Vilka andra egenskaper räknade Alma upp?

• Vilka av de här egenskaperna saknar du?

• Vilka kan du arbeta på i dag? Vad kan du göra nu för att börja?

Att bli som ett barn

”Den naturliga människan är en fiende till Gud och har så varit från Adams fall, och kommer att så vara i evigheters evighet, om hon inte ger efter för den Helige Andens maningar och lägger av den naturliga människan och blir en helig genom Herren Kristi försoning och blir som ett barn: undergiven, mild, ödmjuk, tålmodig, kärleksfull, villig att underkasta sig allt som Herren anser lämpligt att lägga på henne, alldeles som ett barn underkastar sig sin far” (Mosiah 3:19).

• Många av oss upplevde kärlekslös behandling av föräldrar eller vårdnadshavare, och att bli ”som ett barn” är en utmaning, kanske till och med skrämmande. Om du har olösta problem med en förälder, vad kan du göra för att skilja på dina känslor för din förälder och dina känslor för Gud?

• Även om du har problem att lösa med dina jordiska föräldrar kan du hysa förtroende för att din himmelske Fader och Frälsaren är fullkomliga fäder. Varför kan du lita på din himmelske Fader och Frälsaren när du överlämnar ditt liv till dem?

Kommunikation med Gud

”[Jesus] föll på knä och bad: ’Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din’” (Luk. 22:41–42).

• I den här bönen visade Frälsaren sin villighet att underkasta sig Fadern. Han uttryckte sina önskningar, men sedan utförde han ödmjukt sin Faders vilja. Begrunda välsignelsen att du kan berätta för Gud hur du känner dig. Hur kan vetskapen om att han förstår din tvekan, din smärta och allt annat du känner hjälpa dig att säga ”ske din vilja” och mena det?