Steg 5

Bekännelse

Nyckelprincip: Erkänn för dig själv, för din himmelske Fader i Jesu Kristi namn, för vederbörlig prästadömsauktoritet och för ytterligare en person exakt vilka slags fel du begått.

Någonting som kännetecknar många som har lidit av beroenden är en känsla av isolering. Även i en folkskara eller under aktiviteter där andra kanske känner en viss gemenskap, kändes det som om vi inte passade in. När vi kom till stödmöten började vi frigöra oss från den känslomässiga isolering som beroenden frodas i. Allra först var det många av oss som bara satt och lyssnade, men så småningom kände vi oss tillräckligt trygga för att prata och berätta om oss själva. Ändå var det mycket som vi behöll för oss själva – skamliga saker, genanta saker, hjärtslitande saker, sådant som fick oss att känna oss sårbara.

Vi gjorde en ärlig och grundlig inventering av oss själva i steg 4, men det var en privat upplevelse. Vi var fortfarande ensamma med skammen över det förflutna. Inte förrän vi tog steg 5 kunde vi kasta bort våra isolerande hemligheters bojor och få ett visst perspektiv på oss själva och det förflutna. Bekännelsen inledde en process av uppdagande då vi uttryckte ånger för vänner, familj och andra. Det var en del av en fortlöpande process att reparera och återupprätta brutna förhållanden. Bekännelsen inbegrep också att söka förlåtelse av Herren genom bön och genom nödvändiga prästadömskanaler.

Vi tyckte det var bäst att ta steg 5 så snart som möjligt efter att ha slutfört steg 4. Att skjuta upp det hade varit som att inse att man har ett infekterat sår utan att rengöra det. Steg 5 kändes överväldigande, men när vi bad Herren om hjälp gav han oss mod och kraft. Efter att ha gått igenom vår personliga inventering bekände vi för vår biskop allting som var olagligt eller en synd, eller felsteg som skulle ha förhindrat oss från att inneha en tempelrekommendation. Den här bekännelsen för vederbörlig prästadömsauktoritet var en nödvändig del av tillfrisknandet och helandet.

Vi valde också ut ytterligare en betrodd person för vilken vi kunde uppge exakt vilka slags fel vi hade begått. Vi försökte välja någon som själv gått igenom steg 4 och 5 och som hade en fast förankring i evangeliet. Vi inledde mötet med bön för att inbjuda Anden och därefter läste vi högt ur våra inventeringar. De som lyssnade på våra inventeringar hjälpte oss ofta att inse hur vi fortfarande bedrog oss själva. De hjälpte oss att få perspektiv på våra liv och att undvika att överdriva eller förminska vår ansvarighet.

Att skriva de här inventeringarna var som att skriva om hundratals olika händelser i våra liv. I steg 5 kunde vi se våra liv utvecklas, händelse för händelse, som en fortlöpande berättelse. När vi såg det började vi känna igen mönster av svagheter som hade påverkat våra val. Vi började förstå våra tendenser till negativa tankar och känslor (egensinne, rädsla, stolthet, självömkan, avundsjuka, självgodhet, vrede, agg, otyglade passioner och så vidare). De här tankarna och känslorna var verkligen det som kännetecknade alla våra fel.

Genom att slutföra steg 5 visade vi för Gud, oss själva och ett annat vittne vår avsikt att leva ett nytt liv som helt grundar sig på att uttala och leva efter sanningen. Även om steg 5 var ett av de svåraste stegen att ta blev vi uppmuntrade av president Spencer W. Kimballs undervisning: ”Omvändelse kan aldrig komma förrän man blottat sin själ och tillstått sina handlingar utan ursäkter eller rationaliseringar. … De personer som väljer att se verkligheten som den är och förändrar sina liv kanske finner omvändelsen vara den svårare vägen först, men då de sedan smakar dessa frukter finner de att den vägen är oändligt mera önskvärd” (”Omvändelsens evangelium”, Nordstjärnan, mars 1983, s. 3).

Vi har upplevt det som president Kimball lärde oss. När vi ärligt och grundligt gick igenom steg 5 fanns det inte längre någonting kvar att dölja. Vi visade utåt vår önskan att ”överge alla [våra] synder” (Alma 22:18) så att vi kunde få större kunskap om Guds kärlek och kärleken och stödet från många goda människor i vår omgivning.

Åtgärder

Börja med att söka förlåtelse; rådgör med biskopen vid behov; var ärlig mot Gud, dig själv och andra

”Alla människor är skyldiga att bekänna alla sina synder för Herren” (HFS, ”Bekänna, bekännelse”, s. 20). Mer allvarliga överträdelser måste bekännas för vederbörlig prästadömsledare, vanligtvis biskopen: ”Endast Herren kan förlåta synder, men dessa prästadömsledare spelar en viktig roll i omvändelseprocessen. De håller din bekännelse konfidentiell och hjälper dig genom hela omvändelseprocessen. Var fullständigt ärlig mot dem. Om din bekännelse är ofullständig och du bara nämner mindre misstag, kan du inte klara upp en allvarlig överträdelse som du inte bekänt. Ju förr du påbörjar den här processen, desto tidigare kan du finna den frid och glädje som följer på omvändelsens under” (Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], s. 111).

Använd stor urskillningsförmåga och visdom när du väljer någon annan än en prästadömsledare att bekänna dina fel för. Återge inte sådan känslig information för personer som du misstänker kan ge olämplig vägledning, bidra med felaktig information eller som har svårt att bevara förtroenden. De som du berättar om din inventering för måste vara ytterst pålitliga i både ord och handling.

Låt frid komma in i ditt liv

President Brigham Young förmanade medlemmar att inte bekänna synder i onödan: ”När vi ber bröderna, vilket vi ofta gör, att tala på sakramentsmöten, vill vi, om de har skadat sina medmänniskor, att de ska bekänna sina felsteg, men berätta inte om okloka beteenden från er sida som ingen känner till utom ni själva. Uttala offentligt det som hör offentligheten till. Om du har syndat mot folket, bekänn för dem. Om du har syndat mot en familj eller mot grannskapet, gå till dem och bekänn. Om du har syndat mot din församling, bekänn för din församling. Om du har syndat mot en person, ta den personen avsides och bekänn för honom. Och om du har syndat mot Gud, eller mot dig själv, bekänn för Gud, och behåll saken för dig själv, för jag vill inte veta någonting om det” (Discourses of Brigham Young, sammanst. av John A. Widtsoe [1954], s. 158; se även Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young, s. 61).

Då och då kanske du lägger märke till personer under stödmöten eller i andra situationer som ständigt tycks älta sina synder och brister eller de synder som andra har begått mot dem. De bekänner alltid men finner aldrig frid.

Förväxla inte steg 5 med en tvångsmässig önskan att uppehålla sig vid sådant som är negativt. Avsikten med steg 5 är raka motsatsen. Vi tar inte steg 5 för att dröja kvar vid de saker som vi bekänner utan för att själva kunna börja skilja mellan ont och gott och att välja det goda.

Studier och insikt

Följande skriftställen och uttalanden från kyrkans ledare kan hjälpa dig att slutföra steg 5. Använd dem för begrundan, studier och skrivande. Kom ihåg att vara ärlig och specifik när du skriver.

Bekänn för Gud

”Jag, Herren, förlåter deras synder som bekänner sina synder inför mig och ber om förlåtelse” (L&F 64:7).

• Hur blir det lättare att göra positiva förändringar i ditt liv om du bekänner dina synder inför Gud?

• De flesta av oss känner rädsla och ovillighet att ta steg 5. Hur kan du genom att bekänna dina synder för Gud få mod och styrka att bekänna för ytterligare en person?

Bekänn för andra

”Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra så att ni blir helade” (Jak. 5:16).

• Du kanske är rädd för att någon som verkligen känner till dina svagheter och felsteg ska vända sig ifrån dig. Men en prästadömsledare eller en betrodd vän som förstår tillfrisknandets process reagerar vanligtvis med förståelse och medkänsla. Hur kan en sådan reaktion hjälpa dig att bli helad?

Att försöka se bra ut inför andra

”Låt ingen man tillkännage sin egen rättfärdighet. … Låt honom i stället bekänna sina synder, och då kommer han att bli förlåten, och han kommer att frambringa mer frukt” (Joseph Smith, i History of the Church, 4:479).

• Ofta är de som kämpar med beroende nästan besatta av att vilja gör ett gott intryck på andra. Hur kan denna önskan hindra dig från att bli bättre och ”frambringa mer frukt” (eller goda gärningar)?

• Hur skulle ditt beteende förändras om du bara var mån om att se bra ut inför Gud?

Uppriktighet

”Var och en som syndar mot mig, honom ska du döma enligt de synder han har begått. Och om han bekänner sina synder inför dig och mig, och omvänder sig i sitt hjärtas uppriktighet, ska du förlåta honom, och även jag ska förlåta honom” (Mosiah 26:29).

• När du bekänner dina synder måste du vara uppriktig. Fundera över hur du genom att inte vara helt uppriktig i din bekännelse underminerar uppriktigheten i det du gör. Vilken del av din inventering, om någon, är du frestad att dölja?

• Vad har du att vinna på att fortsätta dölja den delen av din inventering? Vad har du att förlora?

Bekänn synder så snart du blir medveten om dem

De ”bringades … samma år till kunskap om sin villfarelse och bekände sitt misstag” (3 Ne. 1:25).

• Den här versen är ett exempel på människor som inte sköt upp bekännelsen av sina synder när de fått kunskap om dem. Vilka är fördelarna med att ta steg 5 så fort som möjligt efter steg 4?

• Vilka kan bli de ofördelaktiga effekterna av att skjuta upp steg 5?

Minska stressen och finn frid

”Jag skulle inte uppehålla mig vid dina brott och sönderslita din själ om det inte vore för ditt bästa” (Alma 39:7).

• Somliga påstår att vi dröjer för mycket vid de negativa sakerna i livet genom att ta steg 4 och 5 och att det bara gör oss mer stressade. I den här versen lär vi oss att det kan göra oss gott att ställas inför våra brister, avsikten är inte bara att ”sönderslita” (eller bedröva) vår själ. Hur kan steg 4 och 5 göra dig mindre stressad och ge dig större frid?

Överge synden

”Härigenom kan ni veta om en människa omvänder sig från sina synder: Se, hon bekänner dem och överger dem” (L&F 58:43).

• Att överge något innebär att helt och hållet avstå från det. Hur visar du din önskan att avstå från dina gamla beteendemönster genom att fullgöra steg 5?