Kärlekens eviga princip

Äldste Hugo Montoya

i de sjuttios kvorum

Vår himmelske Faders kärlek till alla sina barn är verklig. Han är där för vart och ett.

Kärlekens eviga princip yttras genom att vi lever efter de två stora buden: älska Gud av hela ditt hjärta, hela din själ, hela ditt förstånd och hela din kraft, och älska din nästa som dig själv.¹

Jag minns min första vinter här i Utah – det var snö överallt. Jag kom från Sonoraöknen, så de första dagarna var det härligt, men efter några dagar insåg jag att jag måste kliva upp tidigare för att skotta bort snön från uppfarten.

En morgon, mitt i en snöstorm, svettades jag medan jag skottade snö och såg min granne öppna sitt garage tvärs över gatan. Han är äldre än jag, så jag tänkte att om jag snabbt blev klar så kunde jag hjälpa honom. Så jag höjde rösten och frågade: ”Broder, behöver du hjälp?”

Han log och sa: ”Tack, äldste Montoya.” Sedan tog han fram en snöslunga ur garaget, startade motorn och på några minuter hade han tagit bort all snö framför sitt hus. Sedan korsade han vägen med snöslungan och frågade: ”Behöver du hjälp, äldste?”

Med ett leende sa jag: ”Ja, tack.”

Vi är villiga att hjälpa varandra eftersom vi älskar varandra, och min broders behov blir mina behov och mina blir hans. Oavsett vilket språk min broder talar eller vilket land han kommer ifrån så älskar vi varandra eftersom vi är bröder, barn till samme Fader.

När stödverksamheten tillkännagavs sa president Russell M. Nelson: ”[Vi] inför ett nytt, heligare sätt att ta hand om och stödja andra.”² För mig är heligare något mer personligt, djupare, mer som Frälsarens sätt: ”[Ha] kärlek till varandra”³, en och en.

Det är inte tillräckligt att undvika att vara ett hinder för andra; det är inte tillräckligt att lägga märke till behövande längs vägen och passera. Låt oss ta varje tillfälle i akt att hjälpa vår nästa, även om det är första och enda gången vi träffar honom eller henne i det här livet.

Varför är kärlek till Gud det främsta stora budet?

Jag tror det beror på den betydelse han har för oss. Vi är hans barn, han har tillsyn över vår välfärd, vi är beroende av honom och hans kärlek beskyddar oss. Hans plan omfattar handlingsfrihet; därför är det sannolikt att vi begår misstag.

Han låter oss också bli prövade och frestade. Men vare sig vi begår misstag eller faller för frestelse, erbjuder planen en Frälsare så att vi kan bli återlösta och återvända till Guds närhet.

Motgångar i våra liv kan orsaka tvivel om uppfyllandet av de löften som har givits till oss. Lita på vår Fader. Han håller alltid sina löften och vi kan lära oss det han vill undervisa oss om.

Även när vi gör det som är rätt kan omständigheterna i livet ändras från goda till dåliga, från glädje till sorg. Gud besvarar våra böner enligt sin oändliga barmhärtighet och kärlek och i sin egen tid.

Bäcken där Elia drack vatten torkade ut.⁴
Nephis båge av fint stål brast.⁵
En ung pojke blev diskriminerad och relegerad från skolan.
Ett efterlängtat barn dog bara några dagar efter sin födsel.

Omständigheter förändras.

När omständigheter förändras från goda och positiva till dåliga och negativa kan vi ändå vara glada eftersom glädje inte är beroende av omständigheter, utan av vår inställning till omständigheterna. President Nelson har sagt: ”Glädjen vi känner har väldigt lite att göra med våra omständigheter och allt att göra med vårt fokus.”⁶

Vi kan luta oss tillbaka och vänta på att omständigheterna ändras av sig själva, eller så kan vi söka efter och få till stånd nya omständigheter.

Elia gick till Sarefat där en änka gav honom mat och dryck.⁷
Nephi gjorde en träbåge och jagade djur så att de kunde äta.⁸
Den unge pojken satt och lyssnade och tog anteckningar bredvid fönstret, och i dag är han grundskollärare.
Paret har utvecklat stor tro på Frälsaren Jesus Kristus och tilltro till frälsningsplanen. Deras kärlek till det efterlängtade barnet som plötsligt dog är större än deras sorg.

När jag hör frågorna: ”Himmelske Fader, är du alltid där? Hör du vart barn som ber till dig från jorden här?”⁹ så tycker jag om att svara: ”Han har varit, han är och han kommer alltid att vara där för dig och mig. Jag är hans son, han är min Fader och jag lär mig att vara en bra far, som han är.”

Min fru och jag försöker alltid att finnas tillgängliga för våra barn, när som helst, under alla omständigheter och på alla sätt. Varje barn är unikt; deras värde är stort för Gud och oavsett vilka prövningar, synder eller svagheter de har så älskar Gud dem, och det gör vi också.

När jag blev kallad till generalauktoritet samlades alla mina barn och deras familjer den sista dagen innan vi reste till Salt Lake till en familjens hemafton och där uttryckte vi vår kärlek och tacksamhet. Efter lektionen gav jag alla mina barn en prästadömsvälsignelse. Alla grät. Efter välsignelserna uttryckte min äldste son tacksamhet å allas vägnar för den stora kärlek vi hade gett dem, sedan dagen de föddes till nu.

Välsigna dina barn vare sig de är 5 eller 50 år gamla. Var med dem, var till för dem. Även om försörjning är ett ansvar enligt gudomlig plan får vi inte glömma att ha glädjefyllda stunder med våra barn.

Vår himmelske Faders kärlek till alla sina barn är verklig. Han är där för vart och ett. Jag vet inte hur han gör det, men han gör det. Han och hans förstfödde är ett i att utföra Faderns verk och härlighet, ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan”¹⁰. De har gett oss den Helige Anden för att vägleda oss, varna oss och trösta oss vid behov.

Han instruerade sin älskade Son att skapa den här vackra jorden. Han instruerade Adam och Eva och gav dem deras handlingsfrihet. Han har sänt budbärare i åratal så att vi kan ta emot hans kärlek och hans bud.

Han var i den heliga lunden och besvarade den unge Josephs uppriktiga fråga och nämnde honom vid namn. Han sa: ”Denne är min älskade Son. Hör honom!”¹¹

Jag tror att det största uttrycket för Guds kärlek till oss skedde i Getsemane, där den levande Gudens Son bad: ”Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.”¹²

Jag har upptäckt att det lilla som jag kan förstå av Jesu Kristi försoning ökar min kärlek till min Fader och hans Son, det minskar min önskan att synda och vara olydig, och det ökar min villighet att vara bättre och göra bättre.

Jesus gick utan rädsla eller tvivel till Getsemane, med förtröstan på sin Fader, i vetskap om att han måste trampa vinpressen själv. Han uthärdade all smärta, all förödmjukelse. Han blev anklagad, dömd och korsfäst. Under sina egna plågor och sitt lidande på korset fokuserade Jesus på sin mors och sin älskade lärjunges behov. Han gav sitt liv.

På tredje dagen uppstod han. Graven är tom; han står på sin Faders högra sida. De hoppas att vi ska välja att hålla våra förbund och återvända till deras närhet. Detta andra tillstånd är inte vårt slutliga tillstånd; vi tillhör inte detta jordiska hem, utan vi är snarare eviga varelser som har timliga upplevelser.

Jesus är Kristus, den levande Gudens Son. Han lever, och eftersom han lever kommer alla Guds barn att leva för evigt. Tack vare hans försoningsoffer kan vi alla leva tillsammans med dem. I Jesu Kristi namn, amen.