Allt svårt förmår vi i honom
Vi utvecklas i vårt lärjungeskap när vi utövar tro på Herren i svåra tider.
Under Frälsarens jordiska verksamhet såg han en man som var blind. Jesu lärjungar frågade: ”Rabbi, vem har syndat så att han föddes blind?”
Frälsarens bestämda, kärleksfulla och uppriktiga svar försäkrar oss om att han är uppmärksam på våra svårigheter: ”Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan det har hänt för att Guds verk skulle uppenbaras på honom.”1
Vissa prövningar kan komma på grund av medveten olydnad, men vi vet att många av livets utmaningar kommer av andra orsaker. Oavsett källan till våra prövningar så kan de vara ett gyllene tillfälle att utvecklas.
Vår familj har inte förskonats från livets motgångar. När jag växte upp beundrade jag stora familjer. Sådana familjer tilltalade mig, särskilt när jag fann kyrkan i tonåren genom min morbror Sarfo och hans hustru i Takoradi i Ghana.
När Hannah och jag gifte oss önskade vi att löftena i våra patriarkaliska välsignelser skulle uppfyllas, nämligen att vi skulle välsignas med många barn. Men innan vår tredje pojke föddes blev det medicinskt uppenbart att Hannah inte skulle kunna få fler barn. Även om Kenneth föddes under livshotande omständigheter, både för honom och hans mor, anlände han tack och lov tryggt, och hans mor återhämtade sig. Han kunde börja delta i vårt familjeliv till fullo – vilket inkluderade att gå i kyrkan, dagliga familjeböner, skriftstudier, hemafton och sunda fritidsaktiviteter.
Även om vi behövde justera våra förväntningar på att få en stor familj, så gladde det oss att få tillämpa lärdomarna från ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” på våra tre älskade barn. Att följa dessa lärdomar gav mening till min växande tro.
Som det står i tillkännagivandet: ”Äktenskap mellan man och kvinna är en nödvändig del av hans eviga plan. Barn har rätt att födas inom äktenskapets ram, och att fostras av en far och en mor som ärar sina äktenskapslöften med fullständig trohet.”2 När vi omsatte dessa principer i praktiken blev vi välsignade.
Men en helg, när jag verkade som stavspresident, gick vi igenom den kanske svåraste prövningen föräldrar kan utsättas för. Vår familj återvände från en aktivitet i kyrkan och samlades för att äta lunch. Våra tre pojkar gick ut på gårdsplanen för att leka.
Min hustru fick återkommande intryck att något var fel. Medan vi stod och diskade bad hon mig att titta till barnen. Jag kände att de var trygga eftersom vi hörde deras ivriga röster där de lekte.
När vi båda äntligen gick ut för att titta till dem, fann vi till vår förfäran att vår lille 18 månader gamla Kenneth låg hjälplös i en hink med vatten, något hans bröder inte hade sett. Vi förde honom snabbt till sjukhuset, men alla försök att återuppliva honom var förgäves.
Vi var förtvivlade över att vi inte skulle få möjligheten att ta hand om vårt älskade barn under jordelivet. Vi visste att Kenneth skulle vara en del av vår familj i evigheten, men jag fann att jag ifrågasatte varför Gud lät detta hända mig när jag gjorde allt jag kunde för att ära mitt ämbete. Jag hade just återvänt hem efter att ha utfört en av mina plikter, att hjälpa de heliga. Varför kunde inte Gud ta hänsyn till mitt tjänande och rädda vår son och vår familj från den här tragedin? Ju mer jag tänkte på det, desto bittrare blev jag.
Min hustru klandrade mig aldrig för att jag inte lyssnat på hennes maningar, men jag lärde mig en livsomvälvande läxa och skapade två regler som aldrig får brytas:
Regel 1: Lyssna på och hörsamma din hustrus maningar.
Regel 2: Om du av någon anledning inte vet vad du ska göra, gå till regel 1.
Även om den här upplevelsen var förkrossande och vi fortsätter att sörja, så lättades vår överväldigande börda så småningom.3 Vår förlust gav mig och min hustru specifika lärdomar. Vi kom att känna oss förenade och sammanlänkade genom våra tempelförbund. Vi vet att vi kan göra anspråk på Kenneth i den nästkommande världen eftersom han föddes inom förbundet. Vi fick också erfarenhet som är nödvändig för att kunna tjäna andra och känna empati med deras smärta. Jag vittnar om att vår bitterhet sedan dess har lösts upp då vi utövat tro på Herren. Vår situation är fortfarande svår, men vi har tillsammans med aposteln Paulus lärt att ”allt förmår [vi] i honom som ger [oss] kraft” om vi fokuserar på honom.4
President Russell M. Nelson har sagt: ”När fokus i vårt liv är på Guds frälsningsplan … samt på Jesus Kristus och hans evangelium, kan vi känna glädje vad som än händer – eller inte händer – i livet.” Han sa också: ”Glädje kommer från och tack vare honom.”5
Vi kan fatta mod och fyllas med frid när vi har det tufft. Kärleken vi känner tack vare Frälsaren och hans försoning blir en kraftfull tillgång i våra svåra stunder. ”Allt som är orättvist [och svårt] i livet kan bli rätt igen genom Jesu Kristi försoning.”6 Han befallde: ”I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.”7 Han kan hjälpa oss att uthärda varje smärta, sjukdom och prövning vi möter under jordelivet.
Vi hittar många berättelser i skrifterna om stora och ädla ledare, som Jeremia, Job, Joseph Smith och Nephi, som inte skonades från jordelivets prövningar och svårigheter. De var människor som lärde sig att lyda Herren i även de svåraste omständigheter.8
Under de fruktansvärda dagarna i Libertyfängelset ropade Joseph Smith: ”O Gud, var är du? Och var är förhänget som täcker ditt gömställe?”9 Herren lärde Joseph att ”uthärda väl”10 och lovade honom att om han gjorde det så skulle allt detta ge honom erfarenhet och tjäna honom till godo.11
När jag begrundar mina egna upplevelser inser jag att jag fick några av mina bästa lärdomar när det var som svårast i livet, i stunder som tog mig ur min bekvämlighetszon. Svårigheter jag fick i min ungdom, när jag lärde mig om kyrkan i seminariet, som nyomvänd, och som heltidsmissionär, och utmaningar jag mött i min utbildning, i min strävan att ära mina ämbeten och fostra min familj har förberett mig för framtiden. Ju mer jag med gott mod bemöter svåra omständigheter med tro på Herren, desto mer växer jag i mitt lärjungeskap.
De svåra sakerna i våra liv bör inte komma som en överraskning när vi väl har kommit in på den trånga och smala stigen.12 Jesus Kristus lärde sig ”lydnad genom sitt lidande”13. När vi följer honom, särskilt när vi har det svårt, kan vi utvecklas till att bli mer som han.
Ett av förbunden vi ingår med Herren i templet är att leva efter offerlagen. Offer har alltid varit en del av Jesu Kristi evangelium. Det är en påminnelse om Jesu Kristi stora försoningsoffer för alla som har levt eller kommer att leva på jorden.
Jag vet att Herren alltid kompenserar våra rättfärdiga önskningar. Kommer ni ihåg de många barn som jag blev lovad i min patriarkaliska välsignelse? Den välsignelsen håller på att uppfyllas. Min hustru och jag tjänade med flera hundra missionärer från fler än 25 länder i Ghanamissionen Cape Coast. Vi älskar dem som om de vore våra bokstavliga barn.
Jag bär vittne om att vi utvecklas i vårt lärjungeskap när vi utövar tro på Herren i svåra tider. När vi gör det stärker han oss i sin barmhärtighet och hjälper oss att bära våra bördor. I Jesu Kristi namn, amen.