Är du fortfarande villig?
Vår villighet att följa Jesus Kristus står i direkt proportion till hur mycket tid vi förbinder oss att vistas på heliga platser.
En söndag, medan jag förberedde mig för att ta del av sakramentet efter flera veckor av stavskonferensuppdrag, fick jag en intressant och mäktig tanke.
När prästen började välsigna brödet, trängde ord som jag hört så många gånger tidigare med kraft in i mitt sinne och hjärta. ”Och betyga för dig, o Gud, du evige Fader, att de är villiga att ta på sig din Sons namn och alltid minnas honom samt hålla de bud som han har gett dem, så att de alltid kan ha hans Ande hos sig.”1 Hur många gånger har vi betygat för Gud att vi är villiga?
När jag begrundade betydelsen av dessa heliga ord, gjorde ordet villig större intryck på mig än någonsin tidigare. En ström av ljuvliga och heliga upplevelser fyllde mitt hjärta och sinne med kärlek och tacksamhet för Frälsarens försoningsoffer och hans avgörande roll i Faderns återlösningsplan för mig och min familj. Sedan hörde och kände jag de genomträngande orden i bönen för vattnet: ”Så att de kan betyga för dig … att de alltid minns honom.”2 Jag förstod tydligt i det ögonblicket att detta att hålla mina förbund måste handla om mer än goda föresatser.
Att ta del av sakramentet är inte en passiv religiös ritual som bara visar att vi instämmer. Det är en kraftfull påminnelse om Frälsarens oändliga försoning som ett faktum, och om behovet av att alltid minnas honom och hålla hans bud. Villigheten att fokusera på Frälsaren är så avgörande att den är huvudbudskapet i de två mest citerade skriftställena i kyrkan: sakramentsbönerna. Att vi förstår sanningen om det som vår himmelske Fader så villigt erbjuder oss var och en genom sin Enfödde Son bör frammana våra yttersta ansträngningar att i gengäld alltid vara villiga.
Är vår egen andliga grund fast byggd på Jesus Kristus?
Om vår andliga grund är tunn eller ytlig, är vi kanske benägna att basera vår villighet på en social kostnadsnyttoanalys eller ett index över personlig bekvämlighet. Och om vi instämmer i uppfattningen att kyrkan främst utgörs av föråldrade eller politiskt inkorrekta sociala riktlinjer, orealistiska personliga restriktioner och tidskrävande förpliktelser, så blir våra slutsatser om villighet bristfälliga. Vi bör inte förvänta oss att principer om villighet ska trenda positivt med influencers på sociala medier eller TikTok-entusiaster. Människors föreskrifter rimmar sällan med gudomlig sanning.
Kyrkan är en samlingsplats för ofullkomliga individer som älskar Gud och som är villiga att följa Herren Jesus Kristus. Denna villighet har sina rötter i det faktum att Jesus är Kristus, den levande Gudens Son. Denna gudomliga sanning kan kungöras endast genom den Helige Andens kraft. Därför är vår villighet direkt proportionell mot den mängd tid vi ägnar åt att vara på heliga platser där den Helige Andens inflytande är närvarande.
Vi gör väl i att ägna mer tid åt meningsfulla konversationer för att diskutera våra bekymmer med en kärleksfull Fader i himlen och mindre tid åt att söka andras åsikter. Vi kan också ändra vårt dagliga nyhetsflöde till Kristi ord i skrifterna och till hans levande profeters ord.
Den vikt vi tillskriver helgandet av sabbatsdagen, ärlig tiondebetalning, innehav av en giltig tempelrekommendation, tempelbesök och hedrandet av våra heliga tempelförbund är en stark indikator på vår villighet och tecken på vår hängivenhet. Är vi villiga att göra mer än en ytlig ansträngning för att stärka vår tro på Kristus?
Vår himmelske Fader älskar oss fullkomligt, men med denna kärlek följer stora förväntningar. Han förväntar sig att vi villigt fokuserar våra liv på Frälsaren. Frälsaren är vårt fullkomliga föredöme i villighet att underkasta sig Fadern i allt. Han är ”vägen, sanningen och livet”.3 Han sonade villigt våra syner. Han lättar villigt våra bördor, lugnar våra rädslor, ger oss styrka och bringar frid och förståelse till våra hjärtan i stunder av sorg och förtvivlan.
Dock är tron på Jesus Kristus ett val. ”Om [vi] inte kan göra mera än önska att tro”4 på hans ord, har vi en startpunkt där vi kan påbörja eller återställa vår resa av tro. Om hans ord planteras i våra hjärtan likt ett frö och vårdas omsorgsfullt slår det rot, och vår tro växer till en övertygelse och blir en princip för handling och kraft. Mormons bok är vår mest kraftfulla resurs för att vår tro ska växa och återställas. Villighet är trons katalysator.
Jordelivet är i enlighet med gudomlig avsikt inte lätt och kan ibland vara överväldigande. Men, ”[vi] är till för att [vi] ska kunna ha glädje”!5 Vårt fokus på Frälsaren och våra förbund ger varaktig glädje! Syftet med jordelivet är att vi ska visa vår villighet. ”Livets främsta uppgift [och lärjungeskapets pris] är att lära sig Guds vilja och sedan göra den.”6 Sant lärjungeskap leder till glädjens fullhet. Är vi villiga att betala lärjungeskapets pris?
Förbundsstigen är inte en enkel att-göra-lista; den är en process av andlig tillväxt och en djupnande förpliktelse mot Herren Jesus Kristus. Det centrala syftet med alla bud, principer, förbund och förrättningar är att bygga upp tro på och tillit till Kristus. Vår beslutsamhet att fokusera våra liv på Kristus måste därför vara oföränderlig – inte förbehållsam, situationsbetingad eller ytlig. Vi har inte råd att ta ut semesterdagar eller personlig ledighet från vår villighet att ”stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt”7. Lärjungeskap är inte billigt, eftersom den Helige Andens sällskap är ovärderligt.
Säkerligen tänkte Herren på vår tid när han lärde liknelsen om de tio jungfrurna. Om de fem som var kloka sa han att de ”har tagit emot sanningen samt tagit den Helige Anden till sin vägledare och [har] inte … låtit sig bedragas”8, medan de oförståndigas lampor ”slocknar” av brist på olja9. Kanhända Nephis ord bäst beskriver dessa en gång trofasta medlemmar i kyrkan: ”Och andra kommer han att lugna och invagga i köttslig ro så att de säger: ’Allt är väl i Sion.’”10
Köttslig trygghet är att söka efter och förlita sig på värdsliga ting i stället för Kristus – med andra ord, att se genom en sekulär lins i stället för en andlig lins. Den Helige Anden ger oss förmåga att se ”tingen som de verkligen är och … tingen som de verkligen kommer att vara”11. Endast ”genom den Helige Andens kraft kan [vi] få veta sanningen om allting”12 och inte bli bedragna. Vi fokuserar våra liv på Kristus och lovar att vi är villiga att lyda hans bud, inte för att vi är blinda utan för att vi kan se.13
Men de oförståndiga jungfrurna då? Varför var de inte villiga att bära med sig ett kärl med andlig olja? Sköt de bara upp det? De var kanske alltför likgiltiga eftersom det var obekvämt eller verkade onödigt. Oavsett anledning bedrog de sig vad gäller Kristi avgörande roll. Detta är Satans grundläggande bedrägeri och orsaken till att deras vittnesbörds lampor så småningom slocknade av brist på andlig olja. Den här liknelsen är en metafor för vår tid. Många lämnar Frälsaren och sina förbund långt innan de lämnar hans kyrka.
Vi lever i tider som saknar motstycke och som förutsades av forna profeter, en dag då Satan rasar ”i människobarnens hjärtan och [hetsar] dem till vrede mot det som är gott”.14 Alldeles för många av oss lever i en virtuell värld genomsyrad av underhållning och budskap som är fientliga mot gudomlig identitet och tro på Kristus.
Det mäktigaste andliga inflytandet i ett barns liv är rättfärdiga föredömen i form av kärleksfulla föräldrar och far- och morföräldrar som trofast håller sina egna heliga förbund. Målinriktade föräldrar lär sina barn att tro på Herren Jesus Kristus så att de också ”ska kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder”15. Ett likgiltigt och inkonsekvent sätt att hålla förbunden leder till andligt förfall. Den andliga skadan är oftast störst hos våra barn och barnbarn. Föräldrar och far- och morföräldrar, är vi fortfarande villiga?
President Russell M. Nelson har varnat oss om att ”i kommande dagar blir det inte möjligt att överleva andligt utan den Helige Andens ledande, tröstande och ständiga inflytande.”16 Detta är en tydlig och omisskännelig varning om att fylla på våra lampor och våra andliga oljereserver. Är vi fortfarande villiga att följa de levande profeterna? Vilken nivå är det på den andliga oljan i din lampa? Vilka förändringar i dit privatliv skulle göra det möjligt för dig att känna den Helige Andens inflytande mer ständigt?
I dag liksom på Jesu tid finns det de som vill vända tillbaka, ovilliga att gå med på lärjungeskapets pris. Allteftersom hård och hatisk kritik riktas mot Frälsarens kyrka och dem som följer honom, kommer vårt lärjungeskap att kräva större villighet att sträcka på och stärka vår andliga ryggrad, och inte ge akt på dem.17
Om vår andliga grund är fast byggd på Jesus Kristus faller vi inte, och vi behöver inte frukta.
”Se, Herren fordrar hjärtat och ett villigt sinne, och de villiga och lydiga ska i dessa sista dagar äta Sions lands goda.”18
Må vi alltid vara villiga. I Herrens Jesu Kristi heliga namn, amen.