Lyckliga och för evigt
Sann, varaktig glädje och evigheten tillsammans med dem vi älskar är själva kärnan i Guds lycksalighetsplan.
Vänner, kära bröder och systrar, kommer ni ihåg att ni trodde på, eller ville tro på, lyckliga i alla sina dagar?
Sen händer livet. Vi ”blir vuxna”. Relationer blir komplicerade. Världen är högljudd, trång och påträngande, med förställning och tillgjordhet. Men ändå, ”djupt i hjärtats kamrar”1 tror vi, eller vill vi tro, att någonstans, på något sätt, är lyckliga och för evigt verkligt och möjligt.
”Lyckliga och för evigt” är inte en sagofantasi. Sann, varaktig glädje och evigheten tillsammans med dem vi älskar är själva kärnan i Guds lycksalighetsplan. Hans kärleksfullt förberedda väg kan göra att vår eviga resa blir lycklig och för evigt.
Vi har mycket att glädjas åt och vara tacksamma för. Men ingen av oss är fullkomlig, inte heller någon familj. Våra relationer innefattar kärlek, sällskaplighet och personlighet men ofta även friktion, sårade känslor, och ibland djup smärta.
”Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus.”2 Att göras levande i Jesus Kristus innefattar odödlighet – hans gåva, vår fysiska uppståndelse. När vi lever med tro och lydnad kan levande i Kristus också innefatta glädjerikt överflödande evigt liv med Gud och dem vi älskar.
På ett anmärkningsvärt sätt för Herrens profet oss närmare vår Frälsare, bland annat genom heliga tempelförrättningar och förbund som kommer närmare oss på fler platser. Vi har den fullständiga möjligheten och gåvan att upptäcka nya andliga insikter, kärlek, omvändelse och förlåtelse tillsammans med varandra och våra familjer, i tid och i evighet.
Med tillåtelse ska jag berätta om två heliga, ovanligt andligt påtagliga upplevelser som vänner har delgett mig om hur Jesus Kristus förenar familjer genom att hela till och med konflikter som sträcker sig över flera generationer.3 ”Oändligt och evigt”4, ”starkare än dödens band”5 – Jesu Kristi försoning kan hjälpa oss få frid över det förflutna och hopp inför framtiden.
När de förenade sig med Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga fick min vän och hennes man till sin glädje lära sig att familjerelationer inte behöver vara ”tills döden skiljer er åt”. I Herrens hus kan familjer förenas för evigt (beseglas).
Men min vän ville inte beseglas till sin far. ”Han var inte en bra make till min mor. Han var inte en bra pappa till sina barn”, sa hon. ”Min pappa får vänta. Jag har ingen önskan att göra tempeltjänst för honom och beseglas till honom i evigheterna.”
Under ett år fastade, bad och talade hon mycket med Herren om sin far. Till slut var hon redo. Hennes fars tempeltjänst utfördes. Senare sa hon: ”När jag sov kom pappa till mig i en dröm, helt klädd i vitt. Han hade förändrats. Han sa: ’Titta på mig. Jag är helt ren. Tack för att du gjorde arbetet för mig i templet.’” Hennes far tillade: ”Kliv upp och gå tillbaka till templet. Din bror väntar på att få döpas.”
Min vän säger: ”Mina förfäder och de som har gått vidare väntar ivrigt på att deras tempeltjänst ska utföras.”
”Vad mig anbelangar”, säger hon, ”är templet en plats för helande, för lärande och för att hedra Jesu Kristi försoning.”
Den andra upplevelsen. En annan vän forskade flitigt i sin släkthistoria. Han ville hitta sin farfars far.
Min vän berättade för mig att han tidigt en morgon kände en mans andliga närvaro i rummet. Mannen ville bli hittad och känd i sin familj. Mannen kände ånger för ett misstag som han nu hade omvänt sig från. Mannen hjälpte min vän att inse att min vän inte hade något DNA gemensamt med den person min vän trodde var hans farfars far. ”Med andra ord”, sa min vän, ”hade jag funnit min farfars far och fått veta att han inte var den person våra släktuppteckningar utpekade som vår farfars far.”
Med förtydligade släktrelationer, sa min vän, ”känner jag mig fri, och jag har frid. Det gör all skillnad i världen att veta vilka som är min släkt.” Min vän säger: ”En böjd gren innebär inte ett ruttet träd. Hur vi inträder i världen är mindre viktigt än vilka vi är när vi lämnar den.”
De heliga skrifterna och de heliga upplevelser vi haft av personligt helande och frid, även med dem som lever i andevärlden, understryker fem doktrinära principer.
För det första: Det som är centralt i Guds återlösnings- och lycksalighetsplan är att Jesus Kristus, genom sin försoning lovar att förena vår ande och kropp ”för att aldrig mer åtskiljas, så att [vi kan] … ta emot glädjens fullhet”6.
För det andra: Försoningen – Kristi försoning för oss – kommer när vi utövar tro och bär sådan frukt som hör till omvändelsen.7 Som i jordelivet, så i odödligheten. Tempelförrättningar förändrar i sig själva inte oss eller de som är i andevärlden. Men dessa gudomliga förrättningar möjliggör helgande förbund med Herren som kan bringa oss i harmoni med honom och varandra.
Vår glädje blir fullkomlig när vi känner Jesu Kristi nåd och förlåtelse för oss. Och när vi erbjuder varandra hans nåds underverk och förlåtelse kan den barmhärtighet vi får, och den barmhärtighet vi erbjuder, hjälpa till att göra livets orättvisor rättvisa.8
För det tredje: Gud känner oss och älskar oss alla. ”Gud lurar man inte”9, inte heller kan han bli bedragen. Med fullkomlig nåd och rättvisa omsluter han de ödmjuka och ångerfulla i trygghetens armar.
I Kirtlands tempel såg profeten Joseph Smith i en syn sin bror Alvin frälst i det celestiala riket. Profeten Joseph förundrades, eftersom Alvin hade dött innan han hade tagit emot dopets frälsande förrättning.10 Tröstande förklarade Herren varför: Herren ”ska döma [oss] enligt [våra] gärningar, enligt [våra] hjärtans önskemål”11. Våra själar bär vittne om våra handlingar och önskningar.
Tack och lov vet vi att de levande och ”de döda som omvänder sig kommer att bli återlösta genom lydnad mot förordningarna i Guds hus”12 och Kristi försoning. I andevärlden har även de som är i synd och överträdelse möjlighet att omvända sig.13
Däremot kommer de som avsiktligt väljer ogudaktighet, som medvetet skjuter upp omvändelsen, eller som på något uppsåtligt eller medvetet sätt bryter mot buden och planerar lättvindig omvändelse, att dömas av Gud och ha ett ”klart minne av all [sin] skuld”14. Vi kan inte medvetet synda på lördagen och sedan förvänta oss automatisk förlåtelse genom att ta del av sakramentet på söndagen. Till missionärer och andra som säger att när man följer Anden innebär det att man inte måste lyda missionärsnormerna eller buden, säger jag: Kom ihåg att när ni lyder missionärsnormerna och buden så inbjuder ni Anden. Ingen av oss bör skjuta på omvändelsen. Omvändelsens välsignelser börjar komma när vi börjar omvända oss.
För det fjärde: Herren ger oss gudomlig möjlighet att bli mer som han när vi erbjuder ställföreträdande, frälsande tempelförrättningar som andra behöver men inte kan göra själva. Vi blir mer kompletta och fullkomliga15 när vi blir ”frälsare … på Sions berg”16. När vi tjänar andra kan löftets helige Ande stadfästa förrättningarna och helga både givare och mottagare. Både givare och mottagare kan ingå och fördjupa omdanande förbund och med tiden ta emot de välsignelser som lovats Abraham, Isak och Jakob.
Och slutligen för det femte: Som den Gyllene regeln17 lär oss inbjuder en helgande symmetri i omvändelse och förlåtelse oss att var och en erbjuda andra det vi själva behöver och önskar.
Ibland gör vår villighet att förlåta någon annan det möjligt för både dem och oss att tro på att vi kan omvända oss och bli förlåtna. Ibland kommer villigheten att omvända sig och förmågan att förlåta vid olika tidpunkter. Vår Frälsare är vår Medlare hos Gud, men han hjälper oss också att komma till oss själva och varandra när vi kommer till honom. När sår och smärtor är djupa är det särskilt svårt att reparera våra relationer och hela våra hjärtan, och kanske omöjligt för oss att göra på egen hand. Men himlen kan ge oss styrka och visdom som är större än vår egen så att vi kan veta när vi ska hålla fast och hur vi ska släppa taget.
Vi är mindre ensamma när vi inser att vi inte är ensamma. Vår Frälsare förstår alltid.18 Med vår Frälsares hjälp kan vi överlämna vårt högmod, våra sår och våra synder till Gud. Oavsett hur vi känner oss när vi börjar blir vi mer hela när vi litar på att han ska göra våra relationer hela.
Herren, som ser och förstår helt och hållet, förlåter den han vill förlåta, men vi (som är ofullkomliga) ska förlåta alla. När vi kommer till vår Frälsare fokuserar vi mindre på oss själva. Vi dömer mindre och förlåter mer. Att lita på hans förtjänster och barmhärtighet och nåd19 kan befria oss från stridigheter, ilska, övergrepp, övergivenhet, orättvisa och de fysiska och psykiska utmaningar som ibland medföljer en fysisk kropp i en dödlig värld. Lyckliga och för evigt innebär inte att varje relation blir lycklig och evig. Men tusenårsrikets millenium då Satan är bunden20 kanske ger oss den tid vi behöver och förvånande sätt att älska, förstå och arbeta oss igenom saker medan vi förbereder oss för evigheten.
Vi finner himlens sällskaplighet i varandra.21 Guds verk och härlighet innefattar att vi åstadkommer ”lyckliga och för evigt”.22 Evigt liv och upphöjelse innebär att känna Gud och Jesus Kristus, så, genom gudomlig makt, där de är kommer vi att vara.23
Kära bröder och systrar, Gud vår himmelske Fader och hans älskade Son lever. De erbjuder frid, glädje och helande till alla släkten och tungomål, till var och en av oss. Herrens profet visar vägen. Uppenbarelse i de sista dagarna fortskrider. Må vi närma oss vår Frälsare i Herrens heliga hus, och må han föra oss närmare Gud och varandra när vi förenar våra hjärtan i den medkänsla, sanning och nåd som Kristus ger oss från släktled till släktled – i tid och evighet, lyckliga och för evigt. I Jesus Kristus är det möjligt; i Jesus Kristus är det sant. Det vittnar jag om i hans heliga namn, ja, Jesu Kristi namn, amen.