Lärjungeskapets mönster
När vi lär oss om Kristus och hans levnadssätt får det oss att lära känna och älska honom.
Mönster för tro
I morse såg våra två barn och tre barnbarn i Nordamerika, och ungefär halva världen, solens strålande ljus som steg majestätiskt i öster. De andra tre barnen och sju barnbarnen i Afrika, och den andra halvan av världen, såg mörkret gradvis smyga sig på dem när solen sjönk över horisonten i väster.
Denna tidlösa beständighet när dagen och natten inträder, är en daglig påminnelse om de realiteter som styr våra liv och som vi inte kan ändra på. När vi respekterar och anpassar det vi gör efter de här eviga realiteterna, upplever vi inre frid och harmoni. När vi inte gör det är vi oroliga, och saker och ting fungerar inte som vi förväntar oss.
Dag och natt är ett exempel på mönster som Gud har gett alla som någonsin levt på jorden, för tingen som de verkligen är. Det är en absolut sanning i vår mänskliga tillvaro som vi inte kan förhandla oss förbi efter våra egna önskningar och komma undan med det. Jag påminns om det här varje gång jag flyger från Afrika för att komma till generalkonferensen och får vrida den biologiska klockan bakåt med tio timmar på en dag.
Närhelst vi väljer att lägga märke till det, ser vi att vår himmelske Fader har gett oss tillräckligt många vittnen om sanningen för att styra våra liv så att vi kan lära känna honom och få välsignelserna av frid och glädje.
Genom profeten Joseph Smith bekräftar Herrens Ande: ”Och vidare ska jag ge er ett mönster för allt så att ni inte blir bedragna, för Satan är lös i landet, och han går ut och bedrar nationerna.”1
Antikristen Korihor föll för ett sådant bedrägeri och förnekade Guds existens och Kristi ankomst. För honom vittnade profeten Alma: ”Allt tyder på att det finns en Gud. Ja, hela jorden och allt som finns på dess yta, ja, och dess rörelse, ja, och även alla planeterna som rör sig i sina regelbundna banor vittnar om att det finns en högste Skapare.”2
När Korihor insisterade på att få ett tecken innan han kunde tro, lät Alma honom bli slagen med stumhet. Ödmjukad genom sitt lidande, bekände Korihor villigt att han hade blivit bedragen av djävulen.
Vi behöver inte bli bedragna. Miraklet att det finns intelligent liv är ständigt inför oss. Och en kort blick på och begrundan av himlarnas under, klädda med tallösa stjärnor och galaxer, manar det troende hjärtats själ att utbrista: ”O store Gud!”3
Ja, Gud vår himmelske Fader lever, och han uppenbarar sig för oss hela tiden på åtskilliga sätt.
Mönster för ödmjukhet
Men för att erkänna, tro på och fortsätta i Gud måste våra hjärtan vara mottagliga för sanningens Ande. Alma lärde att tro föregås av ödmjukhet.4 Mormon tillade att det är omöjligt för någon som inte är ”saktmodig och ödmjuk i hjärtat” att ha tro och hopp och ta emot Guds Ande.5 Kung Benjamin förkunnade att alla som prioriterar världens ära är ”en fiende till Gud”6.
Genom att underkasta sig dopet för att uppfylla all rättfärdighet trots att han var rättfärdig och helig, visade Jesus Kristus att ödmjukhet inför Gud är en grundläggande egenskap hos hans lärjungar.7
Alla nya lärjungar måste visa ödmjukhet inför Gud genom dopets förrättning. Så, ”alla de som ödmjukar sig inför Gud och önskar bli döpta samt kommer fram med förkrossat hjärta och botfärdig ande … ska genom dopet tas emot i hans kyrka”8.
Ödmjukhet vänder lärjungens hjärta till omvändelse och lydnad. Guds Ande kan sedan föra sanning till det hjärtat, och den kommer att finna inträde.9
Det är en brist på ödmjukhet som bidrar mest till uppfyllelsen av aposteln Paulus profetia i dessa sista dagar:
”Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa,
kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda.”10
Frälsarens uppmaning att lära av honom är en inbjudan att vända sig bort från världslighetens lockelser och att bli som han är – saktmodig och ödmjuk i hjärtat. Vi kan sedan ta upp hans ok och upptäcka att det är lätt – att lärjungeskap inte är en börda utan en glädje, som president Russell M. Nelson så vältaligt och upprepade gånger har lärt oss.
Mönster för kärlek
När vi lär oss om Kristus och hans levnadssätt får det oss att lära känna och älska honom.
Han visade genom sitt exempel att med en ödmjuk inställning är det verkligen möjligt att känna och älska Gud Fadern av hela vårt väsen och att älska andra som vi älskar oss själva, utan att hålla något tillbaka. Hans verksamhet på jorden, under vilken han satte både sin vilja och sin kropp på altaret, var ett mönster för tillämpning av dessa principer som hans evangelium är grundat på. Båda principerna är utåtriktade och handlar om hur vi förhåller oss till andra, inte om att söka personlig tillfredsställelse eller ära.
Den mirakulösa ironin är att när vi fokuserar våra bästa ansträngningar på att älska Gud och andra, får vi möjlighet att upptäcka vårt eget sanna gudomliga värde, som Guds söner och döttrar, med den fullständiga frid och glädje som denna erfarenhet medför.
Vi blir ett med Gud och med varandra genom kärlek och tjänande. Då kan vi få den Helige Andens vittnesbörd om den rena kärleken, den frukt som Lehi talar om som är ”mycket söt, sötare än allt annat [han] någonsin tidigare smakat”11.
Den krona som Kristus fick genom att ge och göra allt i sin förmåga för att sätta mönstret för att älska Fadern och älska oss, var att ta emot all makt, ja, allt som Fadern har, vilket är upphöjelse.12
Vår möjlighet att i själen vårda en varaktig kärlek till Gud och vår nästa, börjar hemma med de heliga vanorna av daglig kontakt med Fadern i personlig bön och familjebön i hans enfödde Sons namn, att tillsammans lära om dem genom personliga skriftstudier och skriftstudier med familjen, att helga sabbatsdagen tillsammans, och att personligen inneha en gällande tempelrekommendation och använda den tillsammans så ofta vi kan.
När var och en av oss växer i vår kunskap om och kärlek till Fadern och Sonen, växer vi i uppskattning och kärlek till varandra. Vår förmåga att älska och tjäna andra utanför hemmet förbättras avsevärt.
Det vi gör hemma är den verkliga smältdegeln för ett bestående och glädjefyllt lärjungeskap. De ljuvligaste välsignelserna i det återställda evangeliet som min fru Gladys och jag har åtnjutit i vårt hushåll, har kommit av att lära känna och hedra Gud hemma och att dela hans kärlek med våra efterkommande.
Mönster för tjänande
Kärlek till Gud och tjänande av varandra som fostras i hemmet, och tjänande av andra utanför hemmet, utvecklas med tiden till egenskapen kristlig kärlek.
Det här harmonierar med mönstret för helgat tjänande i Guds rike som Herrens levande profeter och apostlar har förelagt oss. Vi blir ett med dem.
Vi kan då, genom dem, se till Herren ”i varje tanke”, så att vi inte ska ”tvivla” och inte ”frukta”.13
I likhet med Herrens levande profeter och apostlar kan vi gå framåt med vårt inre fyllt av kärlek till alla människor och till trons egna, och med dygd som ständigt pryder våra tankar och med en självtillit som växer sig stark i Guds närhet, och med läran om prästadömet som faller över vår själ som himlens dagg.
Tillsammans med Herrens levande profeter och apostlar kan även vi ansluta oss till en dygdig troskrets som stärks av helgat tjänande, där den Helige Anden är vår ständige ledsagare, och vår spira en oföränderlig rättfärdighetens och sanningens spira, och vårt herradöme ett evigt herradöme; och utan tvångsmedel strömmar det till oss i evigheters evighet.14 För detta är löftet i Faderns plan. I Jesu Kristi namn, amen.