Evangelieklassiker
Vanliga män med ovanliga kallelser
”Är generalauktoriteter mänskliga?” Jag antar att det här är en fråga som många har och som har funnits ända från begynnelsen. Det ligger i själva sakens natur att frågan uppstår på grund av den stora aktning vi hyser för de ämbeten som dessa bröder är kallade att inneha.
Jag minns en händelse från kyrkans tidiga historia, från den tid då medlemmarna utsattes för förföljelser och svårigheter. Heber C Kimball, då medlem av de tolv apostlarnas kvorum, befann sig i omständigheter som gjorde att han sökte husrum hos en medlem i kyrkan, en änka. Hon erbjöd honom det hon hade — mjölk och bröd — och gjorde i ordning ett rum med en säng åt honom. Han drog sig tillbaka. Hon tänkte: ”Här har jag mitt tillfälle. Jag skulle vilja veta [och här har vi i själva verket samma gamla fråga: Är generalauktoriteter mänskliga?] jag skulle vilja veta vad en apostel säger när han ber till Herren.” När dörren hade stängts smög hon sig fram till den för att lyssna. Hon hörde broder Kimball sätta sig ner på sängen. Hon hörde båda hans skor falla till golvet. Hon hörde honom luta sig tillbaka i sängen och sedan yttra följande ord: ”O Herre, välsigna Heber, han är så trött” …
Detta är ett ämne som människor ofta har en felaktig uppfattning om. Många människor hade samma fråga i sina tankar under Joseph Smiths tid. Han sade: ”I morse blev jag presenterad för en man från de östra staterna. När han hörde mitt namn sade han att jag inte var något annat än en människa, och angav därigenom att han hade trott att en person till vilken Herren hade ansett det passande att uppenbara sin vilja, måste vara något mer än människa. Han tycktes ha glömt vad den helige Jakob sade om att Elia var en människa som var underkastad samma känslor och passioner som vi, men hade likväl sådan makt hos Gud att Herren, som svar på hans böner, tillstängde himlen och icke lät det regna under tre och ett halvt år, och sedan, åter som svar på hans bön, gav himlen ifrån sig regn, och jorden gav frukt. [Se Jakob 5:17–18.] Sådant är mörkret och okunnigheten i detta släkte, att de betraktar det som otroligt att en människa kan stå i förbindelse med sin Skapare.”1
Världens åsikt är i allmänhet följande: ”Om det finns något sådant som en profet, är han så nobel och upphöjd att han är olik vanliga människor.” De kanske tänker på Johannes Döparen som var ute i öknen och åt gräshoppor och vildhonung, eller på någon som Enok, om vilken människorna sade: ”En underlig människa har kommit bland oss.” (Moses 6:38)
Det råder i viss mån en liknande uppfattning i kyrkan idag. Vi tänker på ämbetets värdighet och härlighet och storhet. Sedan överförs en del av den känslan på personen som innehar ämbetet.
Det kan finnas ett sätt att få ett bättre perspektiv på det här ämnet. I stället för att fråga: ”Är generalauktoriteterna mänskliga?” skulle jag vilja fråga dig: ”Är din biskop mänsklig?” Vad skulle svaret bli? Eller om jag säger till er: ”Är missionärerna mänskliga?”, skulle svaret då bli ja eller nej? Det beror helt och hållet på vad vi talar om. Visst är de mänskliga i den bemärkelsen att varje svaghet och svårighet som är vanlig hos den mänskliga rasen finns hos dem alla och hos oss alla. Men å andra sidan borde inte generalauktoriteterna eller biskoparna eller missionärerna — och detta utsträcker sig till att omfatta varje medlem i kyrkan — vara mänskliga i den bemärkelsen att de är världsliga eller sinnliga i sina strävanden. Ingen av oss bör vara ”mänsklig”, om vi med det menar att leva som världsligt sinnade människor gör.
När vi kommer in i kyrkan säger vi att vi överger världen. Det förväntas att vi övervinner världen. Med Mormons boks ord ska vi avkläda oss den naturliga människan och bli en helig genom Kristi försoning. (Se Mosiah 3:19.) Om vi alla levde efter bästa förmåga och uppnådde de normer vi borde nå, då skulle ingen av oss vara mänsklig i världslig eller sinnlig mening. Men vi skulle ändå vara det i den betydelsen att vi är dödliga, och allt som har med det att göra.
Under rubriken ”Generalauktoriteterna” skrev jag följande i min bok Mormon Doctrine: ”Somliga generalauktoriteter har fått kraft att göra en sak och somliga en annan. Alla är underkastade den strikta disciplin som Herren alltid lägger på sina heliga och dem som presiderar över dem. De ämbeten som de innehar är höga och upphöjda, men personerna som innehar dessa ämbeten är enkla män liksom sina bröder i kyrkan. Så väl kvalificerade och utbildade är medlemmarna i kyrkan att det finns många bröder som — om de blev kallade, inröstade och avskilda — skulle kunna verka effektivt i nästan varje viktigt ämbete i kyrkan.”2
Längre fram i boken under rubriken ”Profeter” finns ett annat uttalande: ”Trots all sin inspiration och storhet är profeterna bara dödliga människor med de ofullkomligheter som är gemensamma för människor i allmänhet. De har sina åsikter och förutfattade meningar och de är lämnade att lösa sina problem utan inspiration vid många tillfällen. Joseph Smith skrev att han ’besökte en broder och syster från Michigan som trodde att ”en profet alltid är en profet”. Men jag talade om för dem att en profet var profet endast då han handlade som en sådan.’”3
Alltså kan till och med en profet ha fel i sina åsikter, om inte dessa åsikter är inspirerade av Anden. Inspirerade skrifter eller uttalanden bör accepteras som sådana. Men det finns ett problem. Paulus var en av de största teolog-profeterna genom tiderna, men han hade några åsikter som inte var i fullständig harmoni med Herrens känslor, och han skrev ner några av dem i sina brev. Men eftersom han var vis och diskret betecknade han dem som sådana. Han sade: ”Så här tror jag.” När han hade sagt det han ville, sade han: ”Så här anser Herren.” Paulus åsikter, hans privata synpunkter, var inte så fullkomliga som de skulle kunna ha varit.
Profeter är människor, och när de handlar genom Andens inspiration är det de säger Guds ord, men de är fortfarande dödliga och de har rätt till och har också privata åsikter. På grund av den stora visdom och det omdöme dessa män har, kan deras åsikter vara så goda som det är möjligt för dödliga människor, men om åsikterna inte är inspirerade, om de inte är enligt uppenbarelserna, kan de innehålla felaktigheter av samma orsak som åsikterna hos alla andra människor i kyrkan kan göra det.
Vi behöver inte undra förgäves om generalauktoriteterna talar genom Andens inspiration eller inte — vi kan få veta det med visshet. Jag vill påminna er om ett av Joseph Smiths berömda uttalanden som låter så här: ”Gud har icke uppenbarat något för Joseph, som han icke kungjort för de Tolv, och även den obetydligaste helige eller medlem av kyrkan må veta allt, så fort som han är i stånd till att uthärda det.”4
Detta är fullkomligt. Det är samma lärosats som Paulus predikade. Paulus sade: ”Ni kan alla profetera.” Han sade: ”Var ivriga att profetera.” (1 Kor 14:31, 39) Alla medlemmar i kyrkan och kyrkan som helhet förväntas få uppenbarelser. Det är inte reserverat för några få utvalda, missionärerna eller biskoparna. Vi borde få uppenbarelser. Vi borde alla vara som apostlarna och profeterna.
Från en artikel i Nordstjärnan, juli 1973; interpunktion och skrivning med stor begynnelsebokstav moderniserad.