Med gemensamma tag
Spänningen pulserade i Mariano Palermos ådror när han och hans lagkamrat var de första som rodde förbi 1000-metersmärket. De hade kommit halvvägs mot hans dröm att vinna 2003 års mästerskap i rodd för herrar, dubbel, i Argentina, och en möjlighet att få delta i kvalificeringen för OS 2004 i Aten.
De hade fått en så bra rytm — med starka roddtag fångade de vattnet i perfekt harmoni och drevs framåt, förbi alla andra.
Men några hundra meter senare falnade Marianos glädje när trötthet saktade ner lagkamratens takt.
Mariano sneglade på andra-plats-båten som inte låg långt efter. Skulle ledningen som de hade kämpat sig fram till räcka för att nå målstrecket först?
”Vi är mycket eniga”
Marianos tvillingsyster Lucía hade en egen tävling i dubbel att koncentrera sig på senare under dagen men hon såg till att vara där och se sin bror tävla. Hon blev jätteglad när hans lag tog en sådan snabb ledning. Men hjärtat sjönk när hon såg paret sakta in.
Tvillingarna Palermo har alltid stått varandra mycket nära. Eftersom de är lika gamla och har många aktiviteter gemensamt har de alltid tillbringat mycket tid tillsammans.
”Veckoträffarna, seminariet, skolan”, räknar Lucía upp. ”Nu när vi är äldre är det lite annorlunda, men vi tränar fortfarande ihop.”
Tvillingarna som tillhör Pacheco församling i Litorals stav i Buenos Aires i Argentina har också andra intressen gemensamt. De tycker båda om att arbeta med händerna — Lucía tycker om hantverk och att sy och Mariano tycker om att meka med bilar.
”Jag älskar att laga mat”, tillägger Lucía.
”Och jag tycker om att äta, så vi blir ett bra team”, skrattar Mariano. ”Jag tycker om att laga mat tillsammans med henne. Jag är inte särskilt bra på det, men det är roligt.”
De trivs mycket bra tillsammans — ”Vi kan prata om allting”, säger Lucía — men Mariano säger att det inte är så många som vet att de är tvillingar. Vi liknar inte varandra.
”Och vi vet inte vad den andre tänker”, skojar Lucía med syftning på hur tvillingar ibland uppfattas. ”Men vi påverkas väldigt mycket av vad som händer den andra, antingen i skolan eller i en tävling. Vi är mycket eniga. Det känns fint.”
Livet är en lagsport
När Mariano kände att hans lagkamrat saktade ner tempot så visste han att det inte spelade någon roll hur stark han själv var. Om Mariano skulle ro med större kraft och snabbare än sin lagkamrat så skulle deras olika ansträngningar få båten ur kurs.
Han började ro i samma takt som lagkamraten och såg hur andra medtävlanden började närma sig.
Som tvillingar har Mariano och Lucía mycket gemensamt. Bland annat en stark drivkraft att träna hårt och ge sitt allra bästa för att nå sina mål. Men i lagrodd kan man inte vara först med att ta sig över mållinjen genom enbart egna ansträngningar. Tvillingarna har lärt sig att om man inte är synkroniserad med sina lagkamrater så kan man inte vinna.
”Hur pass effektiv båten är beror på enigheten”, säger Mariano. ”Vi måste tänka på samma sätt, vare sig det är ett lag med två, fyra eller åtta personer.”
”Om vi inte arbetar tillsammans —” börjar Lucía.
”Precis”, inflikar Mariano.
”— så fungerar inte båten”, avslutar hon.
Det är en princip som de båda förstår, inte bara som roddare utan också som tvillingar och som medlemmar i kyrkan.
”När alla i laget har samma inriktning så är det mycket lättare att komma någon vart”, säger Mariano. ”Det är samma sak med vår familj. Vi har samma mål att få vara tillsammans för evigt. Det är till stor hjälp.”
Båda inser att det är viktigt att arbeta tillsammans, inte bara i rodd utan också när det gäller vårt slutliga mål, att bli lika Jesus Kristus och återvända till vår himmelske Faders närhet. Herren sade: ”Varen ett, ty om I icke ären ett, ären I icke mina.” (L&F 38:27)
När vi väl har lärt oss att livet inte är en enmannasport utan en lagsport står vi inför ett mycket viktigt andligt beslut.
Vem ska jag följa?
När laget som hade legat på andra plats rodde upp bredvid Marianos båt krävdes det stor disciplin för att han inte skulle ge efter för frestelsen att ro så fort han kunde. Mållinjen var så nära. Men Mariano visste att det skulle vara katastrofalt att försöka ro i sin egen takt. I bästa fall skulle det bara sakta ner dem. I värsta fall skulle det få dem ur kurs och kanske ut ur tävlingen.
Detta val att följa någon annans takt i stället för vår egen när vi ska nå ett mål är en viktig princip som kan tillämpas på jordelivet. Vi kan inte återvända till vår himmelske Faders närhet på egen hand. (Se Rom 3:23.)
Lyckligtvis var Frälsaren villig att sätta sig i vår båt när han genom försoningen (se Alma 7:11–12) gav oss ett sätt att nå mållinjen, där vår himmelske Fader är.
Men liksom med rodd måste vi, för att kunna vinna första pris, vara villiga att ge upp allt som hindrar oss från att ro i harmoni med Herren. Försoning betyder att bringa eller återställa något till harmoni. För att uppnå harmoni krävs det att vi är villiga att ge upp alla våra synder (se Alma 22:18), lägga världsliga önskemål åt sidan och göra Herrens vilja. (Se Mosiah 3:19.)
Det är inte alltid lätt men Frälsaren vet vilket ”lopp … vi har framför oss” (Hebr 12:1) och han vet precis vad vi behöver för att kunna återvända till vår himmelske Faders närhet.
Om vi väljer att inte följa honom utan föredrar att göra saker och ting på vårt eget sätt, blir vi osynkroniserade och riskerar att sakta ner vår framfart och till och med att hamna utanför loppet.
Vi åstadkommer mer tillsammans
I livet liksom inom idrotten vill en del hellre arbeta i egen takt i tron att individualism är vägen till sann frihet. De väljer att ro genom livet ensamma, utan insikt om att de skulle kunna åstadkomma så mycket mer tillsammans med Jesus Kristus. (Se Mark 10:27.)
Inom rodd är det ett välkänt faktum att ”ett lag som arbetar tillsammans kan få mycket större fart än en enda person”, förklarar Lucía.
I ett standardlopp på 2 000 meter är en tid under sju minuter en bra tid för en ensam manlig roddare som ror så fort han kan. (Världsrekordet är 6:35.40.) Men i ett lag på åtta personer kan samma roddare bli ännu snabbare, trots att det kan finnas lagkamrater som inte är lika snabba. Världsrekordet för ett lag på åtta personer är 5:19.85.
Lika svårt som det är för en ensam roddare att slå ett enat lag är det för oss att nå våra eviga mål utan Frälsaren.
Ibland vinner man, ibland förlorar man
Mariano och hans lagkamrat vägrade att ge upp. Men strax innan de nådde mållinjen blev de förbipasserade och hamnade på andra plats.
Lucía stod vid bryggan när Mariano drog upp båten efter tävlingen. Hon hade sitt eget lopp att tänka på, men när hon såg hans besvikna tårar blev hon också ledsen.
”Jag visste hur hårt han hade arbetat”, säger hon. ”Jag stod inte ut med att se honom så besviken. Jag hade aldrig tidigare sett honom sådan.”
Tillsammans delade tvillingarna Marianos besvikelse. Till slut delade Lucías tränare på dem så att hon skulle kunna koncentrera sig på sitt eget lopp. När det var dags vann Lucía och hennes lagkamrat sitt lopp och senare även sydamerikanska mästerskapen, vilket kvalificerade dem för att tävla i OS 2004.
Och liksom de hade delat Marianos besvikelse, gladdes de tillsammans åt Lucías framgång.
”Jag var så glad att hon fick möjlighet att tävla i OS”, säger Mariano. ”Det hade hon förtjänat.”
Med Kristus kan vi alla vinna
I OS kom Lucía och hennes lagkamrat på sjuttonde plats. Liksom för Mariano blev avslutningen inte precis vad hon hade drömt om. Men de har fortfarande höga mål. Kortsiktigt vill de kvalificera sig för en OS-medalj. Långsiktigt vill de kvalificera sig för evigt liv.
Båda målen kräver uppoffringar och villighet att arbeta som ett tillsammans med någon annan.
I världen är det bara en som kan vinna ett lopp (se 1 Kor 9:24) oavsett hur enigt laget är, men det pris som Herren erbjuder kan uppnås av alla som är kvalificerade. Nephi sade att ”många av oss, om icke alla, [kan bli] frälsta i hans rike” (2 Nephi 33:12; kursivering tilllagd), men först måste vi ”förlika oss med Kristus” (se 2 Nephi 33:9) genom att offra våra världsliga önskningar för att följa honom.
Tvillingarna Palermo är enade i hoppet om att deras tro och uppoffringar räcker för att vinna det viktigaste loppet av alla.