Evangelieklassiker
Lärdomar från Mästaren
Marvin J. Ashton ordinerades till apostel den 2 december 1971. Följande artikel är ett utdrag ur ett tal han höll vid Brigham Young-universitetet den 5 juni 1988.
Så länge jag kan minnas har jag haft en särskild kärlek till Jesus Kristus. Jag fick lära mig att han var den levande Gudens Son. Jag fick lära mig att han var min vän, min lärare och min styrka. Under de gångna åren när kallelsen och ansvaret och äran att bära särskilt vittne om honom har blivit en del av mitt liv, har jag ansträngt mig att lära av hans liv och hans sätt. Han är i sanning Läromästaren. För att få hjälp i mitt arbete och uppdrag har jag ofta vänt mig till åttonde kapitlet i Johannes evangelium i Nya testamentet för att få styrka, vägledning och exempel. Låt oss gå igenom några av verserna för att stärka vårt liv och vår relation till Jesus. Dessa rader och ord hjälper mig att bättre förstå honom och ger mig en önskan att göra och vara mer som han …
De skriftlärda och fariseerna kom fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. Dessa fiender … försökte lura honom. De satte henne i mitten som ett utställningsföremål, som en syndare, som någon oren. Han flydde inte från henne … Hon togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. Det rådde ingen tvekan om att hon var skyldig. De försökte snärja honom i vad som såg ut att vara en omöjlig situation. Enligt Moselagen skulle hon stenas. ”Vad säger då du?” [Joh. 8:5] frågade de i ett försök att snärja honom, fälla honom — sätta honom i en situation han inte kunde ta sig ur.
Vad han än sade skulle han beskyllas för att göra fel, döma fel. De frestade honom för att se om de kunde få honom att förlora tålamodet och glömma vem han var. Att stena henne skulle vara grymt. Att ignorera henne skulle vara fel … Han böjde sig ner och skrev på marken som om han inte hörde dem (han ville fånga deras uppmärksamhet och förbereda alla inom hörhåll för att bli undervisade) … Och medan det var tyst fortsatte de med sina frågor. Jag kan höra de retsamma frågorna: ”Se så, säg något. Vi har dig. Är du rädd för att svara?” Men Jesus hade kontroll över situationen …
Jesus reste sig upp, i ödmjuk och mild majestät, och yttrade dessa kraftfulla ord: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne” [Joh. 8:7]. Ett fullkomligt svar från en fullkomlig person.
Idag, i våra ansvarsuppgifter, situationer och ämbeten, behöver vi påminnas om detta om och om igen. I vårt umgänge med alla människor, låt den som är utan synd först kritisera eller finna fel eller förringa … Han böjde sig ner och skrev på marken. De hörde vad han sade. De kände inverkan av andan i hans tystnad när han inte sade något. Fällda av samvetet gick de därifrån självmant, utan att ha blivit drivna till det. De gick iväg en efter en — inte för att leta efter stenar utan för att slicka sina andliga sår.
Han lämnades ensam med kvinnan. Jag är glad att detta nedtecknades. En del av oss har en benägenhet att undvika personer som har fallit … Han sade: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” [Joh. 8:10] … Jesus Kristus tog sig tid att fråga och lyssna. Om ändå vi kunde göra det mer! Våra svar skulle vara så enkla, så mycket bättre …
Kvinnan som ertappats med äktenskapsbrott besvarade Herrens fråga angående dem som anklagat henne genom att säga: ”Nej, Herre, ingen.” Och sedan kom denna kraftfulla uppmaning: ”Gå, och synda inte mer!” [Joh. 8:11] Mästaren undervisade den dagen och han undervisar oss just i denna stund. Hans stora budskap: Avsky synden men älska syndaren. Jag hoppas att det kan ge oss styrka och tillförsikt och en närmare relation till vår Frälsare, Jesus Kristus. Jesus tolererade inte äktenskapsbrott. Han gav kvinnan kärlek i stället för en auktoritativ föreläsning. Hon och hennes anklagare behövde en lektion i kärlek. Situationen krävde barmhärtighet och medkänsla. Hur underbart är det inte att veta att Jesus ansåg att människan är större än summan av alla sina synder. Är det att undra på att han kallades ”den gode herden”? Han älskade alla sina får, oavsett om de var rebelliska, hungriga, utan hopp, frusna eller förlorade.
I slutet av denna storslagna undervisning, denna lektion i kärlek och medlidande, finns en viktig vers.
”Jesus talade åter till dem och sade: ’Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus’” (Joh. 8:12).
Låt oss följa hans ljus. Låt oss ofta använda dessa ord. Jag vittnar för er om att de bevarades för allas vår skull.
Kvinnan som greps för äktenskapsbrott, av Harry Anderson © Sjundedagsadventisterna, kopiering förbjuden