Vårt hem, vår familj
Fel TONART men på rätt spår
Min far sjöng en tonart som var helt hans egen — inte tenor, inte bas, utan någonstans runt omkring dem båda. Fastän pappa inte kunde skilja på c och ass sjöng han högt och starkt.
Jag minns inte att jag generades av pappas sång, men jag minns att jag var både road och förbryllad över hans glädjefulla oljud. Insåg han inte att det fanns andra som lyssnade?
Pappa älskade psalmerna och han tänkte inte låta bristen på talang hindra honom från att dyrka genom sång. Han sjöng med glädje, entusiasm och känsla. Jag tyckte om hur han kunde sjunga en psalm som ”Den himmelska elden” med sådan energi och övertygelse och sedan några minuter senare sjunga sakramentspsalmen på ett milt och vördnadsfullt sätt.
En eftermiddag lärde pappa mig något viktigt genom en psalm. Jag spelade piano som jag ofta gjorde för att gå ner i varv efter en dag på high school. Pappa som alltid sökte tillfällen att umgås med mig, kom in till mig där jag satt. Det var en rutin som jag var van vid: Han brukade bläddra i en sångbok, hitta en sång, och sedan låta mig spela den medan han sjöng.
Just den dagen tog pappa upp psalmboken och letade upp en psalm.
”Det här är en underbar sång. En av mina favoriter”, sade han och lade boken på pianot. Det var ”En sorgbetyngd och fattig man”. Pappa sade att det var en av profeten Joseph Smiths favoritpsalmer och att Joseph hade bett John Taylor sjunga den i Carthage en kort tid innan Joseph och Hyrum led martyrdöden.
Sedan sjöng pappa alla sju verserna medan jag ackompanjerade honom. I det ögonblicket hände två underbara saker. Det första var att pappa sjöng hela sången utan att missa en ton. Hans ass var faktiskt ass! Pappas röst var opretentiös och enkel, och för mig var den vacker. Det andra underbara jag lärde mig var mindre överraskande men mycket viktigare. Medan pappa sjöng insåg jag att han älskade Joseph Smith och att han hade ett vittnesbörd om hans profetiska kallelse. Anden vittnade för mig att Joseph Smith var en profet.
Pappa dog några år senare, och jag tänker ofta på den dagen och på vilket inflytande den hade på mig. En viktig del av mitt vittnesbörd om evangeliet ligger stadigt på plats tack vare att en far som ”inte kunde sjunga” valde att sjunga av hela sitt hjärta.
Illustration Diane Hayden