En möjligheternas nyckel
Ständiga utbildningsfonden firar 10 år
Ett årtionde efter att president Gordon B. Hinckley har tillkännagett Ständiga utbildningsfonden blomstrar initiativet och dess deltagare.
År 1850, bara tre år efter att president Brigham Young (1801–1877) hade anlänt till Saltsjödalen, började han organisera akademier och universitet för att utbilda medlemmarna. Varje profet i denna tidsutdelning har uppmuntrat kyrkans medlemmar att utbilda sig.
Bland dem fanns president Gordon B. Hinckley (1910–2008), som introducerade Ständiga utbildningsfonden (SUF) efter samma mönster som använts till ett av Brigham Youngs initiativ under 1800-talet, Ständiga emigrationsfonden. Denna nya utbildningsfond skulle, enligt president Thomas S. Monsons ord, bli en av president Hinckleys administrations kännetecken.1 President Hinckley hade sett hur fattigdom och brist på utbildning hindrat många ungdomar i kyrkan från att uppnå sin potential. Han sökte i bön svar från Herren.
Under generalkonferensen den 31 mars 2001 tillkännagav president Hinckley sin vision av programmet. Han medgav att det var ett ”djärvt initiativ” men vidhöll att ”utbildning är nyckeln till möjligheter”.2 President Hinckley inbjöd alla som önskade att bidra att göra det, och så var programmet igång.
Nu, tio år senare, har stora och små bidrag från donatorer världen över gjort att initiativet — och dess deltagare — blomstrar. Äldste John K. Carmack, emeritusmedlem i de sjuttios kvorum och verkställande direktör för SUF, säger att den ”räddar de heliga från fattigdomens förbannelse”. Den har lyckats med detta räddningsarbete, säger Rex Allen, volontärchef över utbildning och kommunikation inom SUF, eftersom den är grundad på eviga principer och kommer med profetiska löften som har ”en mer långtgående inverkan är någon av oss kan förstå”.
Ett djärvt initiativ
Som president Hinckley förklarade 2001 har fonden skapats genom donationspengar, varav räntan lånas ut till blivande studerande.
Unga vuxna som är intresserade av att delta kan prata med lokala prästadömsledare och institutchefer. Med deras godkännande kan dessa ”ambitiösa unga män och kvinnor”, många av dem återvända missionärer, få ett lån och studera vid en skola i sin hemort.3 De börjar betala tillbaka lånet medan de fortfarande studerar och gör det således möjligt för andra att också använda fonden.
Under årtiondet som gått sen dess början har programmet förbättrat livet för omkring 50 000 deltagare i över 50 länder. Den har hjälpt dem att ”höja sig ur den fattigdom som de och generationer före dem upplevt”, som president Hinckley sade att den skulle göra.4
Broder Allen beskriver SUF på följande sätt: ”Profeten gjorde något anmärkningsvärt den dagen. För länge sedan sträckte Mose sin stav över Röda havet och vattnet delades. President Hinckley speglade samma tro när han, symboliskt sett, sträckte ut sin profetiska mantel över fattigdomens mörka hav och instiftade SUF.”
Principer
Ständiga utbildningsfonden är byggd på en grund av evangelieprinciper — tro och hopp på Jesus Kristus, utbildning, arbete, uppoffringar, oberoende, redbarhet och tjänande. De som deltar och har deltagit i SUF världen över anammar dessa principer i sina liv.
Carolina Tello Vargas, en före detta studerande från Colombia, säger att SUF var ”en stråle av hopp” och ett bevis på vår himmelske Faders hjälp, som ”vägledde [mig] och öppnade vägen till framåtskridande”.
Hon förstår hur viktig utbildning är och vilket arbete och vilka uppoffringar som krävs. Innan Carolina deltog i SUF hade hon flera jobb och sålde alla sina smycken för att kunna studera juridik. Hennes familj gjorde också uppoffringar.
”Jag visste att jag behövde göra uppoffringar för att kunna studera”, säger Carolina. ”Jag ville göra det så att jag skulle få bättre anställningsmöjligheter i framtiden.”
Men under sista studieåret fick familjen problem och hon kunde inte betala skolavgiften. Hon fick ett SUF-lån och använde det till att ta examen.
Shirley Mwelase från Sydafrika exemplifierar också dessa principer väl. Hon använde ett SUF-lån till att avsluta en dataprogrammeringskurs, och när hon hade blivit anställd vid ett försäkringsbolag betalade hon snabbt tillbaka resten av lånet, vilket hjälpte henne att känna sig ”pålitlig och trovärdig”.
Shirley säger: ”Ett bättre betalt arbete innebar bättre livskvalitet. Det innebar att jag kunde hjälpa mina föräldrar och mina syskon, och färdigheterna jag fått och förfinandet som jag erfarit genom att arbeta har verkligen hjälpt mig att tjäna bättre i mina kallelser i kyrkan.”
Genom att arbeta som programmerare har hon åstadkommit mycket. Hon säger: ”Jag känner att om det inte var för mina studier och mitt ständiga deltagande i kyrkan så skulle jag inte ha något jobb. Inte heller skulle jag ha fått något av allt det här goda.”
Löften och välsignelser
När president Hinckley tillkännagav Ständiga utbildningsfonden så lovade han att den skulle välsigna enskilda, deras familjer och samhällen och hela kyrkan genom anställningsmöjligheter, tjänande och ledarskap.
President Hinckley lovade att deltagarna ”får chansen till en bra utbildning som kommer att lyfta dem upp ur … fattigdomens träsk … De kommer att gifta sig och gå framåt med kunskaper som gör det möjligt för dem att få bra arbeten och att ta sin plats i samhället där de kan göra stora insatser.”5
Detta löfte har uppfyllts för tusentals SUF-deltagare, bland annat för Pablo Benitez från Uruguay. Pablo arbetade tolv timmar om dagen i en livsmedelsbutik, och klarade nätt och jämt livhanken, när han bestämde sig för att förändra sitt liv. Han började studera, men när skolavgiften och andra utgifter ökade insåg han att han inte kunde betala för utbildningen själv.
Genom SUF kunde han ta examen i idrottsvetenskap. Som resultat har han fått flera jobb under årens lopp som vart och ett har förbättrat hans inkomst. Han säger: ”Jag får ofta erbjudanden om heltidsanställningar eller vikariat som jag inte kan tacka ja till eftersom tiden inte räcker till. Och allt detta tack vare SUF och chanserna som fonden gav mig genom mina studier.”
Tack vare möjligheterna Pablo fått genom sin utbildning kan han försörja sin familj medan han tjänar och bygger upp sin kommun som lärare.
Att arbeta långa dagar och bara tjäna så mycket att man med nöd och näppe kan betala för levnadskostnaderna och tionde kan göra tjänandet i kyrkan till en stor utmaning, säger broder Allen. Detta är en kamp för många medlemmar i världen, men president Hinckley gav följande löfte till SUF-deltagarna: ”De kommer att bli ledare i sina hemländer i detta stora verk. De kommer att betala tionde och offergåvor, som kommer att göra det möjligt för kyrkan att utöka sitt verk runtom i världen.”6
Många deltagare har upptäckt att utbildningen de får genom SUF leder till bättre jobb med timmar som ger dem mer tid till att tjäna i kyrkan. Miriam Erquiza, en återvänd missionär från Filippinerna, gick en tvåårig webbdesignutbildning och fick genom ”mäktig bön” ett jobb på en resebyrå. Den anställningen gjorde att hon kunde stötta sin familj ekonomiskt och tjäna som Unga kvinnors president och som institutlärare.
Vanderlei Lira från Brasilien verkade i sex år som grenspresident och hjälpte sin gren att växa från 18 till 110 aktiva medlemmar. Samtidigt var han anställd som grovarbetare eftersom han inte hade någon utbildning. När SUF tillkännagavs kunde han studera arbetssäkerhet och få ett annat arbete vilket gav honom högre lön och gjorde att han snabbt kunde betala tillbaka lånet. Han fortsätter att tjäna i kyrkan idag. Hans stavspresident beskriver honom som en stor ledare och far, ”en jätte befriad av möjligheter”.
President Hinckley sade till kyrkans medlemmar att programmet skulle lyckas eftersom kyrkan har ”organisationen … och Herrens hängivna tjänare” som krävs för att nå framgång.7 Faktum är att Ständiga utbildningsfonden lyckas eftersom den kräver ett samarbete mellan deltagarna och deras lokala prästadömsledare under ledning av första presidentskapet, de tolv apostlarnas kvorum och andra generalämbetsmän. Kyrkans arbetsförmedlingar och seminarier och institut är också fullt engagerade i det här arbetet.
Fondens effekter är inte bara ekonomiskt ”ständiga” i det att pengarna betalas tillbaka och sedan lånas ut till andra elever, utan även andligt och socialt när deltagare, donatorer, administratörer och oräkneliga andra välsignas indirekt. ”Utbildning är nyckeln”, säger broder Allen, ”till att öppna dörren i en bastant mur, inte bara för enskilda utan också för deras familj och kommun.”
Under de senaste tio åren har teknologi och erfarenhet förfinat processen för deltagare och hjälpare, men Ständiga utbildningsfonden fortsätter att försöka uppfylla den profetiska vision som fastställdes för den. Detta ”djärva initiativ” fortsätter att vara en profetisk strävan. President Monson fortsätter att föra fondens arbete framåt, som han säger kommer att ”gå långt in i framtiden”.8
Under årtiondet som gått sedan Ständiga utbildningsfonden startades har den förbättrat livet för omkring 50 000 deltagare i 51 länder, till exempel Kevin Moore från Västindien och deltagare från Peru (till vänster).
Miriam Erquiza, en återvänd missionär från Filippinerna, anställdes vid en resebyrå. Arbetstiderna ger henne möjlighet att verka som Unga kvinnors president och som institutlärare.
Vanderlei Lira från Brasilien verkade som grenspresident i sex år samtidigt som han var anställd som grovarbetare. Efter att ha fullföljt sin utbildning tack vare ett SUF-lån har han fått ett nytt arbete med högre lön. Hans stavspresident beskriver honom som ”en jätte befriad genom en möjlighet”.
Foto Brian Wilcox; ikoner, Brent Croxton