Budskap från första presidentskapet
Att välja tacksamhet
Vår Fader i himlen befaller oss att vara tacksamma i allt (se 1 Tess 5:18), och han kräver att vi tackar för välsignelserna vi får (se L&F 46:32). Vi vet att hans avsikt är att buden ska göra oss lyckliga, och vi vet också att när vi överträder buden så leder det till bedrövelse.
Så för att vara lyckliga och undvika bedrövelse måste vi ha ett tacksamt hjärta. Vi har sett sambandet mellan tacksamhet och lycka i vårt liv. Vi vill alla vara tacksamma, men det är inte lätt att hela tiden vara tacksam för allt under livets prövningar. Vi utsätts för sjukdom, besvikelser och förlusten av personer vi älskar under livet. Vår sorg kan göra det svårt att se välsignelserna och uppskatta välsignelserna som Gud har i beredskap åt oss i framtiden.
Det är en utmaning att räkna våra välsignelser eftersom vi har en tendens att ta allt det goda för givet. När vi förlorar tak över huvudet, mat att äta, eller värmen från vänner och familj så inser vi hur tacksamma vi borde ha varit när vi hade dem.
Framför allt är det ibland svårt för oss att vara tillräckligt tacksamma för de största gåvorna vi får: Jesu Kristi födelse, hans försoning, löftet om uppståndelse, möjligheten att åtnjuta evigt liv med vår familj, evangeliets återställelse med prästadömet och dess nycklar. Enbart med den Helige Andens hjälp kan vi börja känna vad dessa välsignelser betyder för oss och för dem som vi älskar. Och endast då kan vi hoppas på att kunna vara tacksamma i allt och undvika att förolämpa Gud med vår otacksamhet.
Vi måste be att Gud, genom den Helige Andens kraft, hjälper oss att tydligt se våra välsignelser också under våra prövningar. Han kan genom Andens kraft hjälpa oss känna igen och vara tacksamma för välsignelser som vi tar för givna. Det som har hjälpt mig mest är att be Gud i bön: ”Vill du leda mig till någon som jag kan hjälpa åt dig?” Det är genom att hjälpa Gud välsigna andra som jag har sett mina egna välsignelser tydligare.
Min bön besvarades en gång när ett par som jag inte hade känt innan bad mig att åka till ett sjukhus. Där fanns det ett spädbarn som var så litet att hon fick plats i min hand. Under de få veckorna hon hade levat hade hon genomgått ett flertal operationer. Läkarna hade sagt till föräldrarna att allvarligare operationer krävdes för att hjärtat och lungorna skulle kunna uppehålla livet hos detta Guds lilla barn.
På föräldrarnas begäran gav jag barnet en prästadömsvälsignelse. Välsignelsen innehöll ett löfte om att hennes liv skulle bevaras. Det var jag som gav välsignelsen, men jag blev själv välsignad med större tacksamhet i hjärtat.
Med vår Faders hjälp kan vi alla välja att känna oss mer tacksamma. Vi kan be honom hjälpa oss se våra välsignelser tydligare, oavsett våra omständigheter. Den dagen uppskattade jag mer än någonsin underverket att mitt hjärta och mina lungor fungerar. Jag tackade på vägen hem för välsignelserna som mina barn fått. Jag kunde se tydligare att de var vänliga underverk från Gud och från goda människor omkring dem.
Mest av allt var jag tacksam för bevisen på försoningen som verkade i de oroliga föräldrarnas liv och i mitt. Jag hade sett hoppet och Kristi rena kärlek lysa i deras ansikten trots den svåra prövningen. Jag kände bekräftelsen vi kan känna när vi ber Gud uppenbara att försoningen kan hjälpa oss känna hopp och kärlek.
Vi kan alla välja att tacka Gud i bön och be honom om vägledning till att tjäna andra åt honom — särskilt under den här tiden på året när vi firar Frälsarens födelse. Gud Fadern gav oss sin Son, och Jesus Kristus gav oss försoningen, den största av alla gåvor och allt givande (se L&F 14:7).
Genom att tacka Herren i bön kan vi se hur stora dessa och alla våra andra välsignelser är och få större tacksamhet i hjärtat.
Stilla natt, av Liz Lemon Swindle, kopiering förbjuden