Borttappad och återfunnen
Det är lätt att vi går vilse om våra dagliga beslut inte leder till vår eviga destination.
Strax innan Roberta Tuilimu fyllde 30 år insåg hon att hon inte var lycklig. Hon hade tre vackra barn och hon älskade deras far Daniel Nepia, men Roberta och Daniel var inte gifta. Daniel tillhörde inte kyrkan och det var länge sedan Roberta hade gått dit regelbundet.
Hon var långt ifrån det tempeläktenskap hon alltid drömde om när hon var flicka och varje vecka gick till kyrkan med sina föräldrar i Auckland på Nya Zeeland. Men hon vände sig inte bort från sina eviga mål genom bara ett enda beslut. Det hade gått långsamt och gradvis genom små beslut som hon hade fattat varje dag.
Beslut som leder vilse
För Roberta var det ett särskilt beslut som tydligt markerade ögonblicket då hon klev bort från evangeliets stig, men det var ett antal andra val som troligen hade fört henne till den punkten. Som tonåring hoppade Roberta över kyrkan några söndagar för att göra hemläxor. ”Det är intressant att det kan börja med något som verkade så obetydligt just då”, säger hon.
Efter att ha hoppat över några söndagar var det lätt att inte gå nästa söndag heller. Veckor av sporadiska besök blev till månader. När hon hade fyllt 18 övertalades hon av sina vänner att gå till en klubb sent på lördagskvällarna, och då blev det ännu svårare att gå till kyrkan på söndagarna. Det ledde också till att hon började dricka.
”Jag visste att det inte var rätt men jag tänkte att jag kunde sluta med en gång om jag ville det”, säger hon. ”Jag försökte rättfärdiga mina beslut.”
Hon levde på ett sätt som hindrade henne från att kunna komma till templet, men när hon hade träffat Daniel så tog hon med honom till tempelområdet i Hamilton och sade att hon ville gifta sig där.
”Jag insåg att jag ville gå dit”, säger hon. Men varje dåligt beslut verkade göra efterföljande dåliga beslut lättare att fatta. Detta ledde henne allt längre bort från hennes önskade destination. Snart flyttade Roberta och Daniel ihop.
”Det fanns ett gap mellan det jag ville — det jag visste var rätt — och besluten jag fattade”, säger hon. ”Jag levde i nuet. Jag kopplade inte samman mina beslut med vart de skulle leda mig.”
Herren söker efter de borttappade
Men hur långt hon än hade kommit ifrån den plats hon hade för avsikt att nå fram till så var hon inte borttappad för Herren. Daniel och Roberta insåg det inte just då, men den gode Herden, som kom ”för att uppsöka och frälsa det som var förlorat” (Luk. 19:10), hade sökt efter dem hela tiden.
Anden hade arbetat med Daniel, som när Roberta hade tagit med honom till tempelområdet och när Robertas far hade välsignat deras barn. Fastän de hade flyttat flera gånger så råkade de efter varje flytt träffa missionärerna, och ibland studerade de med dem.
När de hade flyttat ännu en gång 2006 träffade de några gamla skolkamrater, Dan och Lisa Nathan, som var aktiva medlemmar i kyrkan. Daniel och Roberta hade precis flyttat in inom familjen Nathans församlingsgränser.
I tre veckor sköt Roberta på Lisas inbjudan att följa med till kyrkan. ”Jag ville inte behöva förklara min situation”, säger hon. ”Men jag bestämde mig för att jag ville att barnen skulle gå i Primär.”
Snart träffade Daniel och Roberta missionärerna igen. Daniel började gå i kyrkan där en bra lärare i Evangeliets principer-kursen gjorde intryck. Besökslärarna kom varje månad. Paret träffade till och med äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum under en speciell brasafton.
Roberta ser i deras upplevelser bevis på att vår himmelske Fader hade förberett ”en hela massa goda människor som hjälpte oss”.
Lägg märke till hur det går för dig
Genom olika upplevelser och personer hade vår himmelske Fader gett Daniel och Roberta möjlighet att ”lägga märke till hur det gick för dem” (se Haggai 1:7). Men de behövde ”överlämna [sin] väg åt Herren” (Ps. 37:5) innan de kunde göra några framsteg.
”Jag visste att mina vägar inte hade varit hans vägar”, säger Roberta (se Jes. 55:8–9), ”men jag hade inte vetat hur jag skulle sammanföra dem.”
Vändpunkten kom när missionärerna bad Daniel och Roberta att bestämma sig för vart de ville komma, andligt sett, och vad de behövde göra för att komma dit.
”När vi slutligen bestämde oss för att det vi ville var att komma dit som hans väg leder oss till”, säger hon, ”började vi titta på vad som skulle krävas av oss för att komma dit.”
Under månaderna som följde arbetade Roberta på att vända sig bort från de dåliga besluten i det förgångna och återvända till vägen hon hade lämnat för ett årtionde sedan. Liksom hennes väg bort från evangeliets stig som tonåring började med små beslut, började Robertas återgång till stigen med att hon gjorde till synes små saker varje dag.
”När jag började försöka göra det grundläggande varje dag — att be enskilt och tillsammans med familjen, läsa skrifterna, ta med barnen till kyrkan, hjälpa andra när jag kan — kunde jag känna hur min himmelske Fader vakade över oss och hörde våra böner”, säger Roberta. ”Vår familj var lyckligare.”
Dessa små beslut stärkte Daniel och Roberta när det blev dags att fatta de stora besluten. De bestämde sig för att gifta sig. Sedan, nästan ett år efter att Daniel och Roberta hade börjat träffa missionärerna, ledde deras önskan att vara tillsammans med familjen för evigt till att Daniel döptes.
Slutligen, efter att i två år ha försökt anpassa allt de gjorde varje dag till vad de ville ha i framtiden, beseglades Daniel och Roberta i templet och uppfyllde därmed Robertas barndomsdröm.
Lev idag för evigheten
Som en del av vår himmelske Faders plan har Daniel och Roberta möjlighet att varje dag bestämma vilken väg de ska välja — deras eller hans. Paret är nu mer medvetna om vilken riktning deras dagliga val för dem.
Av egen erfarenhet förstår de hur lätt det är att gå vilse när de dagliga besluten görs utan tanke på hur de påverkar den eviga destinationen. Men de är också tacksamma för att de personligen fått lära sig att det finns en väg tillbaka.
”Jag vet att Herren älskar mig och vill att jag ska komma tillbaka, för han har välsignat vårt liv med personer som vi har träffat under resan som hjälpte oss att komma tillbaka”, säger Roberta. ”Han glömde mig aldrig under tiden när jag var borta från kyrkan.”
Tack vare den gode Herdens kärlek och försoningsoffer ”[kan] den ogudaktige … överge sin väg … och vända om till Herren, så skall han förbarma sig över honom …, ty han skall ge mycken förlåtelse” (Jes 55:7).
Nu försöker paret Nepia fokusera på vart de vill komma. ”När man inser att det finns mer i livet än nuet”, säger Daniel, ”så förändrar det ens val.”
Foto Adam C. Olson
Fotografi av templet i HAMILTON I NYA ZEELAND, Michael McConkie© IRI