Jul för de tidiga pionjärerna
De svåra vintermånaderna gjorde det svårt för de flesta pionjärerna, och resurserna för att ordna julklappar och fester var ofta knappa. Men det hindrade inte de tidiga pionjärerna från att skapa speciella minnen under jultiden. Här är några berättelser om hur jularna firades på pionjärtiden:
Min gladaste jul
”Min första jul i [Saltsjö-]dalen kom en lördag. Vi firade dagen på sabbaten. Vi samlades runt flaggstången mitt i fortet. Vi hade ett möte där. Vilket möte det blev. Vi sjöng lovsånger till Gud. Vi uppsände en inledningsbön och talaren den dagen har jag alltid kommit ihåg. Ord av tacksamhet och glädje sades, inte ett enda pessimistiskt ord yttrades. Människorna var hoppfulla och glada tack vare sin tro på framtiden. Efter mötet hälsade alla på varandra. Några grät av glädje. Barn lekte på gården och runt brasan den kvällen. Vi samlades och sjöng ’Kom, kom Guds folk, ej kamp och möda räds, blott med fröjd framåt drag!’ Vi åt kokt hare och lite bröd till middag. Vi fick alla nog att äta och det rådde en känsla av fullkomlig frid och välvilja. Jag hade aldrig varit lyckligare i hela mitt liv.”
Okänd författare, citerad av Bryant S. Hinckley, i Our Pioneer Heritage, sammanst. av Kate B. Carter, 20 band (1958–1977), 14:198.
O, hur tiden flyr
”En kväll när jag var sexton år gammal höll far en julfest för sina barn och deras familjer och de närmaste grannarna. Vi dansade. Det var mina bröder som spelade musiken. Vi visste att far hade för avsikt att avsluta festen klockan tio, vilket han gjorde mitt i en squaredans genom att uppmana musikerna att sluta spela. Men far visste inte att mina bröder hade lyft upp mig till klockan flera gånger den kvällen. Varje gång flyttade jag tillbaka visaren trettio minuter. Det måste ha varit efter midnatt när festen var slut.”
Från Christian Olsens familjeuppteckningar, i Carter, Our Pioneer Heritage, 15:199.
En munter tid
”När barnen vaknade på juldagsmorgonen 1849 kunde man inte hitta en enda docka i hela landet, inte ens en polkagrisstång, eller ett äpple i någon av stugorna. Men barnen och deras föräldrar var glada ändå. De var glada att de fortfarande hade lite mat att äta, och framtidsutsikterna i deras nya hem såg allt ljusare ut dag för dag. Det fanns kanske inga dockor eller leksaker till barnen, men fäderna och mödrarna kunde inte ignorera julen, och innan dagen var över hade alla roligt tillsammans.
På kvällen träffades de i John Rowberrys stuga. Det var det huset där de första mötena hölls. De hade en gammaldags dans som avslutning på dagen, och det var den gladaste grupp som någonsin träffats för en julsammankomst … Det enda problemet var musiken. Det fanns inga instrument av något slag. Cyrus Call var en mycket skicklig visslare och han visslade melodier medan de glada pionjärerna dansade.”
Sarah Tolman, i Treasures of Pioneer Heritage, sammanst. av Kate B. Carter, 6 band (1952–1957), 4:197–198.