De borde ändra sig
När jag döptes var min familj avvisande gentemot kyrkan. Nu behövde jag fundera ut vad jag skulle göra när deras livsstil stred mot evangeliets principer.
När jag döptes var jag den enda medlemmen i familjen som tog emot evangeliet. Jag var 19 år och glad över mitt dop. Jag välkomnades av bröderna och systrarna i Panuco första gren i Veracruz i Mexiko. Dessutom började jag förbereda mig för att verka som heltidsmissionär så fort jag hade varit medlem i ett år. Det var underbart att ha kunskap om den sanna kyrkan och jag ville berätta om evangeliet för andra.
Min pappa, min styvmor (mamma dog när jag var 12 år) och mina tre bröder var avvisande mot kyrkan när jag döptes. Dumt nog var min reaktion inte så bra. Jag visade inte respekt för dem. Jag brydde mig inte om pappa eller hans åsikter. När jag talade om för honom att jag skulle gå ut som missionär blev han inte glad eftersom jag skulle sluta arbeta och särskilt eftersom jag kanske skulle åka långt bort. Jag blev irriterad varje gång familjens livsstil stred mot mina principer, till exempel när de tittade på teveprogram eller lyssnade på musik som jag kände var olämpliga på söndagar, eller när pappa inbjöd mig att äta lunch på fastesöndagen.
Jag rättfärdigade min negativa inställning gentemot familjen genom att säga till mig själv att jag inte gjorde något fel — som medlem i kyrkan skulle jag följa evangeliets principer också när familjemedlemmarna irriterade mig. Jag sade till mig själv att det var de som behövde ändra sig. De här tankegångarna gjorde att jag inte hade någon bra relation till pappa. Det blev värre av min inställning och mitt högmod. Jag fortsatte på samma sätt, utan att ta hänsyn till hans andliga välbefinnande.
En dag när jag studerade inför en institutlektion kom jag till Första Nephi 16 där Nephis båge av stål gick sönder, vilket gjorde det svårt för honom att skaffa mat. Alla började klaga — Laman och Lemuel, som de brukade, och även deras far, profeten Lehi. Nephi reagerade genom att göra en båge och en pil av trä och fråga sin far vart han skulle gå för att få tag på mat. Hans far bad om vägledning och tillrättavisades av Herren för att han hade klagat. Lehi reagerade positivt och återtog sin roll som ledare för sin familj och som en Herrens profet. Nephi dömde inte sin far i hans svaga tillstånd. Inte heller ansåg han att hans far inte skulle vara profet längre, fastän Nephi hade talat med Herren och fått se syner.
När jag läste och förstod vad berättelsen innebar tänkte jag genast på hur illa jag hade uppfört mig mot min familj. Jag skämdes för att jag hade ansett att jag var bättre än dem, och särskilt för att jag hade varit respektlös mot pappa. Jag var ledsen över att jag inte hade ansträngt mig för att dela med mig av evangeliet till dem.
Jag hade inte sett min familj så som de kunde bli. Jag hade bara sett deras svagheter. Från den dagen förändrades min inställning och mitt uppförande gradvis. Jag strävade efter att alltid respektera pappas åsikter, trots att jag många gånger inte höll med honom. Om han inbjöd mig att äta lunch när jag fastade sade jag att jag var ledsen att jag inte kunde äta lunch tillsammans med honom. Jag var inte längre irriterad på programmen eller musiken de tittade eller lyssnade på söndagar. Jag tänkte på att de fortfarande inte hade ingått de förbund med vår himmelske Fader som jag hade ingått.
En morgon när jag hjälpte pappa laga en måltid berättade jag hur mycket jag älskade honom och hur ledsen jag var över att ha varit så oförskämd. Jag sade att jag var stolt över att ha honom som far och att jag ville ha en bra relation till honom.
Allting började förändras. Vi grälade alltmer sällan och till slut inte alls. Jag förstod att det skulle dröja länge innan min familj blev medlemmar i kyrkan, men deras inställning till kyrkan blev bättre. Ingen av de här förändringarna skulle ha skett om jag inte hade förändrat mig först.
När jag hade varit medlem i kyrkan i ett år åkte jag iväg och verkade som heltidsmissionär i Mexikomissionen Tijuana. Tre månader innan jag kom hem igen fick jag ett brev där det stod att min familj hade tagit emot evangeliet och skulle döpas. När jag kom hem var de redan medlemmar i kyrkan.
Under mina femton år som medlem i kyrkan har de största lärdomarna jag fått kommit från att studera Mormons bok och från de Guds barn som står mig närmast: min familj.
Illustration Dan Burr