Därför att han lever
”Herren har verkligen uppstått” (Luk. 24:34).
Watoy stannade till under den färgglada filippinska flaggan utanför skolan innan han gick in.
”God morgon, barn”, sade hans lärare. ”Det är dags för vår morgonbön.”
Runtomkring Watoy rörde hans vänner vid pannan, bröstet och axlarna för att forma ett kors. Sedan uttalade de samma bön som de alltid hade sagt i början av lektionen. Som vanligt gjorde inte Watoy det. I stället blundade han, böjde huvudet och bad en egen tyst bön. Han bad om olika saker varje gång, så som han hade fått lära sig att be hemma och i Primär.
När han var klar och tittade upp, såg han att hans lärare tittade på honom med ett förvirrat uttryck i ansiktet.
”Kan jag få prata med dig efter skolan?” frågade hon.
Watoy svalde och nickade. Skulle han få skäll?
När skolan var slut för dagen gick Watoys lärare fram till honom.
”Jag ser att du aldrig gör korstecknet eller säger morgonbönen”, sade hon. ”Kan du tala om för mig varför?”
Watoy drog en suck av lättnad. Hans lärare var inte arg utan bara nyfiken! Han funderade på hur han skulle svara.
”Jo”, började han, ”i min kyrka talar vi med vår himmelske Fader om många olika saker när vi ber. Och korset påminner oss om när Jesus dog. Men Jesus är inte död. Han lever!”
Hans lärare tänkte på det för ett ögonblick och nickade sedan sakta.
”Tack för att du talade om det för mig”, sade hon.
När Watoy gick till fotbollsträningen kändes det varmt och gott inuti. Han tyckte om att undervisa andra om Jesus Kristus.
Illustration Brad Teare