Fostra motståndskraftiga barn

Lyle J. Burrup

Kyrkans familjeservice

Hur väl barn reagerar på motgångar beror till stor del på hur väl deras föräldrar hjälper dem utveckla en inställning och förmågor som gör dem motståndskraftiga.

Livet är fullt av prövningar. Herren säger att han har utvalt oss ur ”lidandets ugn” (Jes. 48:10), att vi ska ”prövas, ja, liksom Abraham” (L&F 101:4) och att motgångar ska ”ge [oss] erfarenhet och tjäna [oss] till godo” (L&F 122:7). Det här låter ganska skrämmande. Vi kanske undrar: Kan vi vara lyckliga och känna frid mitt i våra prövningar? Skrifterna lär oss att vi kan det (se 2 Kor. 12:10; Hebr. 5:7–8; L&F 127:2).

När jag arbetade som terapeut på missionärsskolan i Provo, Utah, märkte jag att den vanligaste orsaken till känslomässiga problem var bristen på motståndskraft. När en intelligent, begåvad missionär utan några tidigare känslomässiga problem hade det svårt, undrade prästadömsledarna och andra ofta varför. I många fall hade missionären helt enkelt inte lärt sig hur man hanterar prövningar. Föräldrar kan hjälpa sina barn att undvika sådana problem genom att undervisa om principer som ger större motståndskraft.

Rätt inställning

Vi vet två saker om motgångar och motståndskraft: För det första finns det ”en motsats till allting” (2 Nephi 2:11). För det andra krävs det ofta stora uppoffringar för att man ska få något att stort värde.

När barnen utvecklar motståndskraft, förstår och accepterar de dessa två fakta. De ser livet som svårt och i ständig förändring, men de tror att de kan hantera dessa svårigheter och förändringar. De ser misstag och svagheter som möjligheter till att lära, och de inser att man kanske måste förlora något för att kunna vinna något.

När barnen utvecklar motståndskraft känner de att de kan påverka och till och med kontrollera situationer i livet genom ansträngning, fantasi, kunskap och förmåga. Med den inställningen fokuserar de på vad de kan göra i stället för på det som ligger utanför deras kontroll.

Ett annat tecken på sådan motståndskraft är förmågan att se ett stort ändamål och mening med sitt eget och andra människors liv. En känsla av målmedvetenhet hjälper våra barn att inte ge upp trots bakslag och pressen att göra det. Om våra barn är mer motståndskraftiga utvecklar de viktiga värderingar som vägleder dem: barmhärtighet, dygd, redbarhet, ärlighet, arbetsmoral och tro på Gud. De engagerar sig i det som händer runtomkring dem och väljer att följa sådana värderingar i stället för att känna sig utanför och låta bli att kämpa.

Evangeliet undervisar om och förstärker dessa värderingar och uppfattningar.

Perfektionism undergräver motståndskraft

Något som hindrar utvecklingen av motståndskraft är ett missförstånd angående befallningen att vi ska vara fullkomliga (se Matt. 5:48). Detta missförstånd är den vanligaste faktorn som jag har sett undergräva motståndskraften hos nya missionärer. De vill vara fullkomliga i allt eftersom de älskar sin himmelske Fader och Jesus Kristus och inte vill göra dem besvikna. Men de förstår inte att Herren arbetar genom svaga, enkla tjänare (se L&F 1:19–23) och att denna strävan mot fullkomning inte innebär att vi aldrig gör misstag, utan i stället att vi blir fullt utvecklade eller fullkomliga genom Kristi försoning när vi strävar efter att följa honom (se Matthew 5:48, fotnot b, King James Version).

Detta missförstånd kan också ha sitt ursprung i vad samhället lär våra ungdomar: att deras värde har att göra med talanger och prestation. I skolan och samhället, och ibland även i kyrkan och hemmet, ser ungdomarna sina kamrater bli accepterade, beundrade, godkända och få beröm för att de är duktiga på något. Därför försöker de också uppfylla andras förväntningar. När de gör det börjar de bli rädda för att misslyckas och göra misstag. De väljer vad de ska göra efter hur väl de tror att de lyckas med det. De skjuter saker framför sig när de inte känner sig säkra. De oroar sig över vad andra ska tycka om de gör misstag. De är rädda för att inte accepteras. De ser sina prestationer som en måttstock på sitt värde. Deras perfektionism blir en hård läromästare och deras motståndskraft försvagas.

Till exempel: Eftersom missionärerna på missionärsskolan inte kan välja vad de ska göra eller inte göra som en del av sin utbildning så gör de misstag när de lär sig att tala ett nytt språk, undervisa om evangeliebegrepp och göra annat missionärsarbete. De gör dessa misstag inför främlingar, och om de inte har utvecklat någon motståndskraft så känner de sig missmodiga och överväldigade.

Hjälp barnen att utveckla motståndskraft

Hur hjälper vi då våra barn att utveckla motståndskraft? Vår Fader i himlen är vårt föredöme. Han behandlar oss med stor kärlek och respekt också när vi gör misstag. Han påminner oss om våra möjligheter (se Mose 1:39) och om vårt stora värde (se L&F 18:10) som är baserade på vår identitet som hans son eller dotter. Han ger oss lagar så att vi vet vad han förväntar sig (se L&F 107:84), låter oss välja (se 2 Nephi 2:15–16) och respekterar våra val (se L&F 130:20). Han ger oss möjlighet att lära oss hur vi rättar till misstag (se L&F 1:25–26) och hur vi omvänder oss från våra synder (se L&F 1:27–28).

Här är några rekommendationer för hur vi kan tillämpa de här principerna i vårt hem:

Be om att kunna se dina barns starka sidor och om hur du kan hjälpa dem med deras svagheter.
Ha tålamod och tänk på att barnen behöver tid att utveckla motståndskraft.
Sträva efter att förstå att misstag och misslyckanden är tillfällen att lära.
Låt de naturliga, logiska konsekvenserna vara tillrättavisare.
Respektera barnens beslut även om de dåliga valen leder till förlorade förmåner.
Undvik att gräla på barnen när de bryter mot reglerna.
Hindra inte deras ansträngningar genom hård kritik.
Uppmuntra och beröm ansträngningar i stället för att berömma slutresultatet.
”Beröm era barn mer än ni kritiserar dem. Beröm dem för det allra minsta framsteg.” (President Ezra Taft Benson (1899–1994), ”Kvinnans upphöjda ställning”, Nordstjärnan, apr. 1982, s. 191.)

När vi under bön arbetar på den stora utmaningen att fostra motståndskraftiga barn, välsignar Herren oss med den vägledning och inspiration vi behöver för att hjälpa dem få den känslomässiga och andliga styrkan att hantera livets prövningar.

Rekommendationer för att fostra dugliga, motståndskraftiga barn

Föräldraskap kräver en personlig fostran som är olika för varje barn, men vissa principer tycks vara nästan universella. Följande principer har visat sig vara effektiva.

I stället för att göra så här …	Gör så här …	Och få det här resultatet …
Fastställa slumpvisa eller godtyckliga regler och konsekvenser.	Samtala om regler och fastställ logiska konsekvenser som är rimliga, relaterade till uppförandet och respektfulla, både för förälder och barn.	Barnen vet vad det har att vänta sig och lär sig att val har konsekvenser.
Låta barnen slippa ta konsekvenserna av sina val.	Låta barnen uppleva de naturliga och logiska konsekvenserna av sina val.	Barnen lär sig att ta ansvar för sina val.
Tillrättavisa för det mesta.	Ge beröm för det mesta. Beröm små steg i rätt riktning.	Barnen lär sig vad det är föräldrarna vill. De känner sig uppmuntrade, värdefulla och uppskattade.
Vara godtyckliga och inkonsekventa när det gäller att kräva lydnad.	Ge hela tiden önskvärda belöningar för de handlingar och det beteende som du vill förstärka.	Barnen lär sig att de inte behöver vilja göra sådant som är svårt; de behöver bara göra det.
Bara berömma slutresultatet.	Beröm ansträngningar oavsett slutresultat.	Barnen känner sig uppmuntrade, trygga i sig själva och är villigare att hantera prövningar.
Ge barnen budskapet att deras egenvärde är beroende av slutresultat.	Säg till barnen att de har ett inneboende värde eftersom de är söner och döttrar till Gud och har gudomlig potential.	Egenvärdet sammankopplas med barnets eviga potential i stället för med tillfälliga framgångar eller misslyckanden.
Prata om misslyckanden eller framgångar som om de hade att göra med tur eller talang.	Prata om misslyckande som att det är tillfälligt och ett tillfälle att lära. Prata om framgång som en produkt av hårt arbete och uppoffringar.	Barnen blir mindre missmodiga över eller rädda för bakslag och mer villiga att vara ihärdiga.
Försöka lösa barnens problem genom att ge dem alla svar.	Hjälp barnen 1) fastställa vad som hände, 2) analysera vad som bidrog till slutresultatet och 3) fastställa vad de kan göra för att undvika det här problemet nästa gång.	Barnen utvecklar uppfattningen att de är dugliga, de tar tag i och löser sina problem och ser att de har kontroll över sitt liv och kan övervinna prövningar.
Få barnen att känna sig dumma genom att kritisera dem, deras ansträngningar och deras prestationer.	Lyssna och stötta och uppmuntra barnen så att de vill komma till dig igen för att få hjälp.	Barnen känner sig bättre till mods över att prata om sina misstag och problem med dig.

Fotoillustrationer Craig Dimond och Cody Bell