Rätt tid att gifta sig
Ane och Benjamin insåg att utbildning var något viktigt och de ville båda studera vid ett universitet. Hur skulle ett eventuellt äktenskap passa in i den planen?
När Ane gick på gymnasiet såg hon fram emot dagen när hon skulle gå på ett universitet. Det var så många ämnen hon kunde studera och så många yrken att välja bland! ”Jag hade många, många intressen och kunde göra så många olika saker”, säger hon.
Fastän Ane bodde i ett litet samhälle i Norge gick hon på ett mycket bra gymnasium. Hennes skola uppmuntrade eleverna att arbeta hårt för att få bra betyg och att gå på ett universitet. Många elever vid Anes skola började studera vid universitetet direkt efter sin examen. Ända sedan Ane var liten hade hon tänkt göra det också. Men att studera var bara ett av de mål som Ane hade satt upp.
”Jag hade blivit undervisad väl i Unga kvinnor genom lektionerna och Personlig tillväxt-programmet”, säger Ane. ”Jag har alltid haft som mål att gifta mig i templet.”
När är den ”rätta tiden”?
En kväll på det lokala institutet träffade Ane en nyligen återvänd missionär som heter Benjamin. ”Ända från första gången jag såg honom imponerade han på mig på många sätt”, säger Ane. ”Det var så lätt och trevligt att prata med honom. Det var lätt att prata om evangeliet.”
Benjamin bjöd ut henne på en dejt, och den gick bra. Under månaderna som följde träffades Benjamin och Ane mer. De spelade fotboll och volleyboll, fotvandrade och tittade på film. Gradvis lärde de känna varandra bättre och deras vänskap utvecklades till en romans.
När de fortsatte träffas började de tänka på och planera för ett äktenskap. Ane och Benjamin var glada att de hade hittat personen de ville vara med i evigheten. Men deras relation blev allvarlig fortare än vad någon av dem hade väntat sig. Vad skulle hända med alla planer de hade gjort upp när de var små? Skulle de fortfarande kunna få en utbildning? Skulle beslutet om äktenskap innebära att deras andra mål behövde skjutas på framtiden?
Några av deras vänner och släktingar trodde att det skulle bli så.
”Många omkring oss — hemma, i skolan och på jobbet — oroade sig för hur den här relationen skulle påverka min utbildning”, säger Ane. ”De ifrågasatte om jag ens visste att den här relationen skulle bli varaktig.
Mina vänner i samma ålder som jag trodde att ett äktenskap skulle hindra mig från att studera vid universitetet”, säger hon. ”För dem var det som om jag skulle slösa bort mina talanger och möjligheter.”
Några av Benjamins bekanta tyckte samma sak. ”Andra ville få mig att tro att vi var för unga, att min blivande hustru borde utbilda sig färdigt först och att om vi gifte oss, så skulle det innebära att vi fick barn, vilket vi också var för unga för”, säger han.
Fastän Ane och Benjamin trodde på evangeliets betoning på familjen och äktenskapet, delade andra som inte tillhörde kyrkan vanligtvis inte den prioriteringen — åtminstone inte för unga vuxna. ”Folket här i samhället är mycket inriktade på utbildning och arbete”, förklarar Ane. ”Det är bra, men det lämnar inget större utrymme för familj — eller religion.”
Benjamin säger: ”Jag har alltid trott att det rätta att göra var att återvända från missionen, hitta någon jag tyckte om och sedan älskade, och sedan, efter att ha beslutat att gifta mig och fått bekräftelse från den Helige Anden, gifta mig. Det verkade så enkelt för mig, men plötsligt hade allting blivit förvirrande, mörkt och svårt.”
Vad säger Herren?
Både Benjamin och Ane oroade sig för råden och åsikterna som deras vänner hade gett. Ett helt år kämpade de med att bestämma när det var rätt tid för dem att gifta sig. De visste att i slutändan skulle den viktigaste vägledningen komma från Herren, så de använde mycket tid till att söka i skrifterna och i profeternas ord efter tal om familj, äktenskap och utbildning.
”Alla dessa källor nämnde hur viktigt det är med både äktenskap och utbildning”, säger Ane. När hon fortsatte i sitt sökande efter vägledning fick hon slutligen klarhet under ett samtal med en institutledare. ”Hon sade till mig: ’När man har rätt person och rätt plats (templet) så är det rätt tid!’” minns Ane. ”Det gjorde mig verkligen lättad. Jag fick många maningar från Anden som bekräftade att det här var vägen jag skulle ta. Jag fick veta att Benjamin och jag skulle gifta oss och att det var det rätta för mig att göra just då.”
Ane ville fortfarande arbeta på att få en utbildning, för det var också något som Herrens profeter uppmuntrar till. Men just nu visste hon att äktenskap var hennes första prioritet.
Ane var ledsen eftersom hon visste att det var få som skulle se hennes äktenskap i den åldern som något att vara glad över. Men hon valde att fokusera på att lära sig känna igen Andens maningar och på vad Herren tyckte istället för vad hennes kamrater tyckte. ”Jag behövde det för att hålla mig stark och hålla fast vid valet jag hade gjort”, säger hon.
Benjamin upplevde aldrig någon särskild vändpunkt då han insåg att äktenskap var rätt beslut i rätt tid för honom. I stället säger han: ”Jag insåg att jag behövde gå tillbaka till det grundläggande. Varför var jag här? Vad hade jag för syfte på jorden?”
Medan Benjamin sökte i skrifterna och i profeternas och apostlarnas ord vände han sig till sin himmelske Fader i bön. Han fick också prästadömsvälsignelser. ”Det stod klart att jag hade kommit till jorden för att återvända till Gud med min familj”, säger han. ”Det fanns inget större arbete eller någon annan uppgift som gick upp mot det. Det står ju i ’Familjen: Ett tillkännagivande för världen.’ Om jag medvetet hade struntat i det här och gjort något annat, skulle jag inte ha lytt Guds bud.
”När jag hade fått uppenbarat för mig att det jag hade fått undervisning om i hela mitt liv var så sant att det gick före andras åsikter, kände jag mig upplyst. Jag bestämde mig för att följa det som jag hade fått undervisning om.”
Ane och Benjamin gifte sig den 16 juli 2009 i templet i Stockholm. ”När dagen då vi skulle beseglas i templet kom kände jag en sådan frid”, säger Ane. ”Det var mycket enkelt. Vackert. Inga världsliga distraktioner. Det kändes så bra att vara med mina föräldrar och syskon i templet — och med Benjamin. Det var en tid fylld av sann kärlek.”
Välsignelserna som följer
Fastän tiden före vigseln var svår är Ane tacksam för prövningarna hon gick igenom. ”Det tvingade mig att ta ställning”, säger hon. ”Gud hjälpte och stärkte mig genom skrifterna, bön och prästadömsvälsignelser. Många av dem som i början var negativa har insett att det jag valde var gott och rätt. De ser att jag verkligen har funnit lycka. De har tackat mig för att jag har litat på mig själv och på Herren.”
Efter vigseln flyttade Ane och Benjamin till en annan stad där de började studera vid ett universitet. Snart kom deras dotter Olea, och Ane lade tillfälligt studierna åt sidan. Ane kommer att fortsätta med sin utbildning på deltid och via internet, vilket gör det möjligt för henne att både få en utbildning och att vara hemma och ta hand om deras dotter. Hon vet att ett sådant arrangemang innebär hårt arbete, men Ane kan ändå få den utbildning hon vill ha.
Många kanske har trott att jag skulle behöva göra många uppoffringar för att kunna gifta mig och bilda familj”, säger hon, ”och det kan ha sett ut så. Men faktum är att jag har fått allting. Jag vet att när jag väljer att sätta Herren främst så får jag allting annat. Jag är mycket glad och tacksam för att kunna ta examen. Men jag är framför allt tacksam för att vi har möjligheten att vara en evig familj!”
Benjamin håller med. ”Gud har väglett mig i livet på ett sådant sätt att jag har fått lära mig att sätta honom främst”, säger han. ”För mig var det inte ett val mellan familj eller utbildning. Det var familjen först och utbildning samtidigt. Det är likadant med andra beslut. Det är inte antingen Gud eller ingenting. Det är Gud först och sedan följer allt annat.”
Benjamin och Ane med dottern Olea.
Foto Geir Weggersen
Illustration Edward McGowan