Vad är det här för kyrka?
Angela Fallentine, Nya Zeeland
För ett antal år sedan behövde jag få min bil besiktigad för säkerhets- och utsläppsstandard. Jag kom till bilverkstan en eftermiddag och det var åtta eller nio bilar före mig.
Det var en vacker vårdag så jag bestämde mig för att rulla ner rutorna, stänga av motorn och ta fram ett exemplar av ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” som jag hade i bilen bland annat kyrkmaterial. Min stavspresident hade nyligen uppmanat stavsmedlemmarna att lära sig tillkännagivandet utantill. Den här lediga tiden gav mig ett perfekt tillfälle att göra det. Så småningom var det min tur att få bilen besiktigad.
En av männen som utförde besiktningen sade att han skulle köra in bilen i verkstaden. Sedan bad han mig vänta i ett rum bredvid tills besiktningen var klar. Tiden gick medan jag såg andra kunder komma och gå. Efter ett tag började jag tro att det måste vara något allvarligt fel på min bil.
Till slut kom mekanikern in från verkstaden till väntrummet och sade att bilen hade klarat besiktningen. Vilken lättnad! Jag betalade kassören och gick ut dit där bilen var parkerad. Mekanikern stod där och väntade på mig.
Han tittade mig rakt i ögonen och sade: ”Kan jag få prata med dig en minut?”
”Javisst”, sade jag.
”Jag ber om ursäkt för att det tog en sådan tid att besiktiga din bil. Du förstår att när jag körde in bilen i verkstaden lade jag märke till ett papper på passagerarsätet som handlade om familjen. I stället för att genast lämna tillbaka bilen till dig satt jag i verkstaden och läste vad som stod på papperet om och om igen.”
Han fortsatte: ”Vad är det här för kyrka? Vad är det här för dokument om familjen? Kan jag få ett exemplar? Det står att det var skrivet av apostlar. Menar du att det finns apostlar på jorden idag precis som på Jesu tid? Snälla, jag måste få veta.”
Jag var nästan mållös men samlade mina tankar. Jag sade till honom att det finns apostlar och profeter på jorden, precis som på Jesu tid. Jag berättade för honom om profeten Joseph Smith och evangeliets återställelse. Sedan gav jag honom allt material om kyrkan som jag hade i bilen. Han gav mig sitt namn och telefonnummer så att missionärerna kunde kontakta honom. Vårt samtal avslutades med hans uppriktiga uttryck av tacksamhet.
När jag körde iväg fylldes ögonen av tårar. Jag var tacksam över att jag hade lämnat ett exemplar av ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” på bilsätet.
Jag har aldrig glömt det ivriga uttrycket i den mannens ögon. Den upplevelsen var en oförglömlig lektion om kraften i tillkännagivandet om familjen, om att uppenbarelser ges än idag och om hur viktigt det är att sprida evangeliet i vardagliga — och ibland oväntade — situationer.