Dolda faror
För att undvika att ramla ner i dolda gropar ska du stanna kvar på vägen!
Nära toppen på Santa Cruz, en ö bland Galapagosöarna, ligger Los Gemelos, ”Tvillingarna”. Var och en av dessa två enorma gropar är så stor att den rymmer flera fotbollsplaner. Från toppen ser de ut som forntida människotillverkade stenbrott som tillhandahållit sten till svunna tempel.
Trots områdets naturskönhet är inte allt som det verkar. Tjock vegetation täcker den tropiska terrängen utom där stigarna går. Stigarna har valts för att det är fasta att gå på. Marken på varje sida av stigarna är inte alltid lika fast, trots att den är täckt med buskar, plantor och träd.
Om du skulle lämna stigarna som går runt Los Gemelos för att undersöka regnskogen, kan du när som helst trampa på en jordskorpa som inte är stark nog att hålla upp din vikt. Hur långt skulle du falla? Det vet du inte förrän du slår i marken. Några av groparna i Santa Cruz är över 30 meter djupa. Enligt lokala berättelser är ett av hålen så djupt att man aldrig har hittat botten.
Stigarna följer ett visst mönster som du kanske inte kan tänka dig att du vill följa. Men det finns trygghet i stigarna och en försäkran om vart de leder.
Akta dig för den tunna jordskorpan
Ur evangeliets synvinkel kan de där stigarna runt Los Gemelos symbolisera många saker, till exempel buden, profeternas lärdomar, råden i Plikt mot Gud och Personlig tillväxt, normerna i Vägledning för de unga och evangeliet i sig. När vi tar del av evangeliet, när vi följer profeternas lärdomar, när vi lever efter budens vägledning, känner vi trygghet och frid. När vi inte gör det … kan saker och ting bli farliga.
Ibland kanske vi frestas att sluta följa buden eller strunta i kyrkans lärdomar för att vi känner att de begränsar oss. Vi vill välja vår egen väg i livet.
Men precis som stigarna runt Los Gemelos hjälper människorna att inte ramla ner genom den tunna jordskorpan, begränsar buden inte vår handlingsfrihet — i stället ger de oss bästa chansen till glädje och framgång. Vi kan alltid välja att göra det vi vill göra. Vi kan bestämma oss för att gå vår egen väg i stället för att följa den som vår himmelske Fader har berett åt oss. Vi kommer definitivt inte till vår destination fortare än om vi följde den beprövade stigen, och det kan vara smärtsamt och svårt att hitta vår egen väg.
Samma sak gäller buden, till exempel Visdomsordet. Vår himmelske Fader och hans kyrka tar inte bort vår handlingsfrihet genom att kräva att vi avstår från att dricka alkohol. Vi kan välja om vi ska följa det budet eller inte. Men när vi gör det valet, väljer vi också följderna som tillhör det.
Om vi väljer att bryta mot dessa bud så riskerar vi att gå miste om alla välsignelser. Valet handlar inte om huruvida vi får dricka alkohol eller göra det ena eller andra. Det handlar om huruvida vi vill ha himmelrikets välsignelser och om att göra det som Herren uppmanar till eftersom vi älskar honom och har omvänt oss till honom.
Trygghet på stigen
Jessica P. och Nory A., två unga kvinnor som bor på Santa Cruz, vet det här av egen erfarenhet. De är båda nyomvända och har båda sett skillnaden som har blivit sedan de började följa buden. Det finns inte så många medlemmar på Galapagosöarna (bara 125 medlemmar i grenen av de 25 000 personer som bor på deras ö). Det kan vara svårt att hålla sig kvar på den raka och smala vägen (se 1 Nephi 8:20; 2 Nephi 4:33; 31:17–19; Alma 7:19) med sådana frestelser som alkohol och droger överallt.
Nory har sett svårigheterna i sin egen familj. Ett år efter att hennes familj hade döpts beseglades de i templet i Guayaquil i Ecuador. Men det dröjde inte länge förrän flera av familjemedlemmarna avföll. Ett tag var hon och hennes mamma de enda som gick till kyrkan. Hur höll hon sig stark?
”Hemaftnar”, säger hon. ”Ett tag var det bara mamma och jag som hade hemafton. Senare började min storebror och min pappa att vara med. Och varje gång vi studerar evangeliet säger pappa: ’Det här är något för mig.’ Nu har han blivit starkare och min bror också.”
Jessica har haft en annan svårighet. ”Det är svårt att vara den enda medlemmen i kyrkan i min familj” säger hon. Några av familjemedlemmarna tycker inte om att hon går i kyrkan. Faktum är att det kan leda till gräl.
”Ibland önskar man att föräldrarna, familjen, var medlemmar i kyrkan”, säger hon, ”så att man kan berätta om olika saker för dem. Det är svårt.
När man har problem kan man inte gå ut på gatan eller vända sig till alkohol eftersom det inte hjälper alls. I stället kommer jag till kyrkan där jag har goda vänner.
De hjälper mig mycket. Om jag känner mig nere finns alltid Nory där, eller andra unga kvinnor. När jag kommer till kyrkan känner jag att jag lever. Jag känner lättnad från problemen i mitt liv.”
Att välja rätt stig
Jessica och Nory har funnit glädje i att följa evangeliet. Eller, snarare funnit glädje tack vare att de följer evangeliet.
Varken buden eller stigarna runt Los Gemelos begränsar oss. De vägleder oss så att vi kan bli fullkomliga genom Frälsarens försoning (se L&F 82:8–9). När vi väljer att följa buden, väljer vi att visa kärlek till och hängivenhet mot Gud. Vi väljer att vara värdiga den Helige Andens sällskap. Vi väljer att vara värdiga att ta emot inspiration, att kunna tjäna, att kunna besöka templet och att hedra prästadömet.
Viktigast av allt: Vi väljer att arbeta mot evigt liv i det celestiala riket med vår Fader i himlen. Det är vägen till frid och glädje.
FOTO PÅ UNGA KVINNOR OCH BAKGRUND AV JOSHUA J. Perkey