O kommen, I Guds män
Må vi alla utforska skrifterna flitigt, planera er framtid med målmedvetenhet, undervisa om sanningen genom att bära vittnesbörd och tjäna Herren med kärlek.
Två gånger om året är det som om detta storslagna konferenscenter säger till oss: ”O kommen, I Guds män, som bär hans prästadöme.”1 Det råder en särskild ande som genomsyrar kyrkans allmänna prästadömsmöte.
I kväll finns det tusentals av våra prästadömsbärare runt om i världen som tjänar Herren som hans missionärer. Som jag nämnde i morse har vi just nu över 65 000 missionärer ute på fältet och tusentals fler väntar på att få komma till missionärsskolan eller på att deras ansökningar ska behandlas. Vi älskar och berömmer dem som är villiga och ivriga att tjäna.
De heliga skrifterna innehåller inget uttalande som är mer relevant, inget ansvar som är mer bindande, ingen instruktion som är mer direkt än befallningen som den uppståndne Herren gav när han visade sig i Galileen för de elva lärjungarna. Han sade:
”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn
och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”2
Den gudomliga befallningen, tillsammans med dess förunderliga löfte, är vår ledstjärna i dag liksom i tidens mitt. Missionsarbete kännetecknar Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Så har det varit och så ska det förbli. Som profeten Joseph Smith förkunnade: ”Efter allt som sagts är [vår] största och viktigaste plikt att predika evangeliet.”3
Inom två korta år kommer alla heltidsmissionärer som nu tjänstgör i Guds kungliga armé att ha avslutat sin heltidstjänst och återvänt till sina hem och nära och kära. När det gäller äldsterna finns de som ersätter dem i kväll bland kyrkans aronska prästadöme. Unga män, är ni redo att handla? Är ni villiga att arbeta? Är ni beredda att tjäna?
Även i bästa fall kräver missionsarbetet att man dramatiskt förändrar sitt levnadssätt. Det krävs långa timmar och stor hängivenhet, osjälviska uppoffringar och innerlig bön. Hängivet missionsarbete ger i gengäld evig glädje, som sträcker sig genom dödligheten och in i evigheten.
Vår utmaning är att vara nyttigare tjänare i Herrens vingård. Det här gäller oss alla oavsett ålder och inte bara dem som förbereder sig att bli heltidsmissionärer, för vi har alla uppdraget att sprida Kristi evangelium.
Får jag föreslå en formel som garanterar framgång: för det första, utforska skrifterna flitigt. För det andra, planera er framtid med medvetenhet (och jag kan tillägga, planera er framtid oavsett ålder). För det tredje, undervisa om sanningen genom att bära vittnesbörd, och för det fjärde: Tjäna Herren med kärlek.
Låt oss se på var och en av de här fyra delarna i formeln.
För det första, utforska skrifterna flitigt.
Skrifterna vittnar om Gud och innehåller det eviga livets ord. De utgör grunden för vårt budskap.
Betoningen i kyrkans studiekurser är de heliga skrifterna, organiserade och samordnade genom korrelationsprogrammet. Vi uppmanas också att studera skrifterna varje dag enskilt och med familjen.
Jag vill ge en hänvisning som har direkt tillämpning på våra liv. I Mormons bok, Almas sjuttonde kapitel, läser vi om Almas glädje när han återsåg Mosiahs söner och märkte hur stadigt de stod fast vid sanningens sak. Uppteckningen berättar att ”de hade blivit starka i kunskapen om sanningen, ty de var män med sunt förstånd, och de hade flitigt utforskat skrifterna för att de skulle kunna få kännedom om Guds ord.
Men detta är inte allt. De hade hängivit sig åt mycket bön och fasta, och därför hade de profetians ande och uppenbarelsens ande, och när de undervisade, undervisade de med Guds kraft och myndighet.”4
Bröder, utforska skrifterna flitigt.
Andra delen i formeln: Planera er framtid med målmedvetenhet.
Kanske har ingen generation före er stått inför sådana avgörande beslut som dagens ungdom. Förberedelser måste göras för skola, mission och äktenskap. För en del blir det dessutom militärtjänst.
Förberedelsen för en mission börjar tidigt. Förutom andliga förberedelser gör en klok förälder det möjligt för en ung son att påbörja sin missionärsfond. Han kan mycket väl uppmuntras under årens lopp att studera ett främmande språk så att hans språkkunskaper kan användas om det behövs. Till slut kommer den härliga dag när biskopen och stavspresidenten inbjuder den unge mannen till ett samtal. Värdigheten fastställs, missionärsrekommendationen fylls i.
Inte under någon tid väntar hela familjen så ivrigt på brevbäraren och brevet med returadressen 47 East South Temple, Salt Lake City, Utah, USA. Brevet kommer, spänningen är olidlig, man läser upp kallelsen. Ofta ligger det tilldelade missionsfältet långt hemifrån. Men oavsett plats är svaret från den förberedde och lydige missionären detsamma: ”Jag ska tjäna.”
Förberedelserna för avfärden börjar. Unga män, jag hoppas ni uppskattar de uppoffringar som era föräldrar så villigt gör för att ni ska kunna verka. Deras arbete försörjer er, deras tro uppmuntrar er, deras böner stödjer er. En mission är en familjeangelägenhet. Om än kontinenter eller oceaner skiljer er åt, är hjärtan som ett.
Bröder, när ni medvetet planerar era liv, kom ihåg att ert missionsarbete inte begränsas till den period när man har en formell kallelse. För dem som gör militärtjänst kan och bör den tiden vara givande. Varje år för våra unga män i uniform många själar till Guds rike genom att hedra sitt prästadöme, leva efter Guds bud och undervisa andra om Herrens gudomliga ord.
Förbise inte er förmån att vara missionär medan ni genomför er skolutbildning. Ert föredöme som sista dagars helig blir observerat, bedömt och ofta efterliknat.
Bröder, oavsett ålder och omständigheter uppmanar jag er att planera er framtid med målmedvetenhet.
Nu till formelns tredje del: Undervisa om sanningen genom att bära vittnesbörd.
Följ aposteln Petrus råd när han sade: ”Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger.”5 Höj era röster och vittna om gudomens sanna natur. Förkunna ert vittnesbörd om Mormons bok. Framför de härliga och vackra sanningar som ingår i frälsningsplanen.
När jag var missionspresident i Kanada för över 50 år sedan förundrades en ung missionär som kom från en liten lantlig by över staden Torontos storlek. Han var liten till växten men stor till vittnesbördet. Kort efter sin ankomst knackade han tillsammans med sin kamrat på hemma hos Elmer Pollard i Oshawa, Ontario, Canada. Herr Pollard tyckte synd om de unga männen som i en yrande snöstorm gick från hem till hem, och han bjöd in dem till sitt hem. De lade fram sitt budskap för honom. Anden påverkade honom inte. Så småningom bad han dem att gå och inte komma tillbaka. Hans sista ord till äldsterna när de lämnade hans entré sades med hånfull röst: ”Ni ska inte försöka inbilla mig att ni verkligen tror att Joseph Smith var en Guds profet!”
Dörren stängdes. Äldsterna gick ner längs gången Vår bondpojke sade till sin kamrat: ”Vi svarade ju inte herr Pollard. Han sade att vi inte tror att Joseph Smith var en sann profet. Vi går tillbaka och bär våra vittnesbörd för honom!” Den mer erfarne missionären tvekade först men gick till sist med på att följa med kamraten. Rädslan grep deras hjärtan när de närmade sig dörren där de just blivit bortmotade. De knackade, stod framför herr Pollard. De våndades ett ögonblick och sedan sade den oerfarne missionären med kraft buren av Anden: ”Herr Pollard, du sade att vi inte i verkligheten tror att Joseph Smith var en Guds profet. Jag vittnar för dig att Joseph var en profet. Han översatte Mormons bok. Han såg Gud Fadern och Jesus, Sonen. Jag vet det.”
En tid senare stod herr Pollard, numera broder Pollard, upp på ett prästadömsmöte och förkunnade: ”Den natten kunde jag inte sova. Orden genljöd i mina öron: ’Joseph Smith var en Guds profet. Jag vet det. Jag vet det. Jag vet det.’ Nästa dag ringde jag missionärerna och bad dem komma tillbaka. Deras budskap, tillsammans med deras vittnesbörd, förändrade mitt liv och min familjs liv.” Bröder, undervisa om sanningen genom att bära vittnesbörd.
Den slutliga delen i vår formel är att tjäna Herren med kärlek. Det finns ingenting som kan ersätta kärleken. Framgångsrika missionärer älskar sina kamrater, sina missionsledare och de dyrbara människor som de undervisar. I det fjärde kapitlet av Läran och Förbunden fastställde Herren kraven för att få arbeta i hans tjänst: Låt oss se på några av verserna:
”Se därför till, o ni som inträder i Guds tjänst, att ni tjänar honom av allt ert hjärta, all er förmåga, allt ert förstånd och all er styrka, så att ni kan stå utan skuld inför Gud på den yttersta dagen …
Och tro, hopp, kärlek och barmhärtighet, med blicken endast fäst på Guds ära, dugliggör honom till detta verk.
Kom ihåg tron, dygden, kunskapen, måttligheten, tålamodet, den broderliga välviljan, gudsfruktan, kärleken, ödmjukheten och fliten.”6
Var och en som hör min röst kan med fog ställa sig frågan: ”Har jag i dag ökat i tro, i dygd, i kunskap, i gudsfruktan, i kärlek?”
Genom er trogna hängivenhet hemma och utomlands kan de själar ni hjälper ofta bli dem ni älskar allra mest.
För många år sedan kom två kära vänner, Craig Sudbury och hans mor Pearl, till mitt kontor innan Craig skulle resa till Australienmissionen Melbourne. Fred Sudbury, Craigs far, lyste med sin frånvaro. Tjugofem år tidigare hade Craigs mor gift sig med Fred, som inte delade hennes kärlek till kyrkan och heller inte var medlem.
Craig anförtrodde mig sin djupa och varaktiga kärlek till sina föräldrar och sitt hopp om att hans far någon gång, på något sätt skulle beröras av Anden och öppna sitt hjärta för Jesu Kristi evangelium. Jag bad för att få inspiration om hur den önskan skulle kunna bli uppfylld. Inspirationen kom och jag sade till Craig: ”Tjäna Herren av allt ditt hjärta. Var lydig mot ditt heliga kall. Skriv varje vecka ett brev till dina föräldrar och skriv ibland till din pappa personligen och låt honom veta hur mycket du älskar honom och berätta varför du är tacksam över att vara hans son.” Han tackade mig och lämnade kontoret tillsammans med sin mor.
Jag träffade inte Craigs mor förrän 18 månader senare, när hon kom till mitt kontor och sade med tårdränkt röst: ”Det har gått nära två år sedan Craig gick ut som missionär. Han har troget skrivit oss ett brev varje vecka. Nyligen ställde sig min man Fred upp för första gången på ett vittnesbördsmöte och överraskade både mig och alla andra med att berätta att han bestämt sig för att bli medlem i kyrkan. Han sade att han och jag skulle resa till Australien och möta Craig i slutet av hans mission så att Fred kunde bli Craigs sista dop som heltidsmissionär.”
Ingen missionär har stått så rak som Craig Sudbury gjorde när han i det avlägsna Australien ledde sin far ner i det midjehöga vattnet, höjde höger arm i rät vinkel och uttalade de heliga orden: ”Frederick Charles Sudbury, med fullmakt av Jesus Kristus döper jag dig i Faderns och i Sonens och i den Helige Andens namn.”
Kärleken hade segrat. Tjäna Herren med kärlek.
Bröder, må vi alla utforska skrifterna flitigt, planera för framtiden med målmedvetenhet, undervisa om sanningen genom att bära vittnesbörd och tjäna Herren med kärlek.
Vår själs fullkomlige Herde, missionären som återlöste mänskligheten, gav oss sin gudomliga försäkran:
”Om det vore så att ni arbetade alla era dagar med att ropa omvändelse till detta folk, och endast förde en enda själ till mig, hur stor skall då inte er glädje vara tillsammans med honom i min Faders rike!
Och om nu er glädje blir stor över en enda själ som ni har fört till mig i min Faders rike, hur stor blir då inte er glädje om ni för många själar till mig!”7
Om honom som sade dessa ord förkunnar jag mitt vittnesbörd. Han är Guds Son, vår Återlösare och vår Frälsare.
Jag ber att vi alltid ska svara ja på hans milda inbjudan: ”Följ … mig.”8 I hans heliga namn, ja, Jesu Kristi, Herrens namn, amen.