Stå starka på heliga platser
När vi i lydnad står starka och håller fast vid vår Guds lära står vi på heliga platser, för hans lära är helig och förändras inte.
Bröder, det är en ära att få vara tillsammans med bärare av Guds kungliga prästadöme. Vi lever i de sista dagarna, i ”svåra tider”.1 Som prästadömsbärare har vi ansvaret att stå starka med trons sköld mot motståndarens brinnande pilar. Vi är föredömen för världen och skyddar de gudagivna omistliga rättigheterna och friheterna. Vi står som försvarare av våra hem och familjer.
När jag gick i nionde klass återvände jag hem från min första bortamatch med skolans basebollag. Min far upptäckte att jag på den långa bussresan hem hade upplevt språk och uppförande som inte stämde med evangeliets normer. Han var konstnär och satte sig ner och ritade en bild på en riddare – en krigare som kunde försvara slott och riken.
När han ritade och läste från skrifterna lärde jag mig hur man blir en trofast prästadömsbärare, som skyddar och försvarar Guds rike. Aposteln Paulus ord blev min vägvisare:
”Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt.
Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar
och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.
Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.
Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.”2
Bröder, om vi är trofasta i prästadömet får vi den vapenrustningen som gåva från Gud. Vi behöver den vapenrustningen!
Unga män, era fäder och förfäder utsattes aldrig för sådana frestelser som ni ständigt utsätts för. Ni lever i de sista dagarna. Om er far ville råka i knipa behövde han söka upp den. Så är det inte längre! I dag söker frestelserna upp er! Kom ihåg det! Satan vill ha er, och ”synden [lurar] … vid dörren”.3 Vad ska ni göra för att motstå hans anfall? Ta på er hela Guds vapenrustning.
Låt mig berätta om en annan upplevelse i mitt liv:
I januari 1982 talade jag under ett andaktsmöte på Brigham Young-universitetet i Provo i Utah. Jag uppmanade eleverna att föreställa sig att kyrkan var på ena sidan talarstolen och världen bara någon meter bort på andra sidan. Det representerade ”det mycket korta avståndet mellan världens och kyrkans normer” när jag gick på college. När jag talade till eleverna 30 år senare höll jag upp händerna på samma sätt och förklarade: ”Världen har gett sig iväg. [Den syns inte längre,] den har gett sig långt, långt bort, ända ut ur den här [byggnaden och runt hela världen] … Det vi och våra barn och barnbarn måste komma ihåg är att kyrkan alltid är densamma, [den är fortfarande här, men] världen fortsätter att förflytta sig – gapet [blir] större och större … Var därför mycket försiktig. Om du bedömer dina handlingar och kyrkans normer efter var världen är och vart den går, kommer du att märka att du inte är där du borde vara.”4
På den tiden kunde jag inte ana hur långt och hur snabbt världen skulle avlägsna sig från Gud. Det var omöjligt att förstå hur det skulle gå till med tanke på givna lärdomar, principer och befallningar. Men Kristus och hans kyrkas normer har fortfarande inte förändrats. Som han sade: ”Sanningen består i evigheters evighet.”5 När vi förstår och accepterar det är vi beredda att möta socialt tryck, hån och även diskriminering som kommer från världen och från somliga som kallar sig våra vänner.
De flesta av oss känner någon som kan säga: ”Om du vill vara min vän måste du acceptera mina värderingar.” En sann vän ber oss inte välja mellan evangeliet och hans eller hennes vänskap. För att använda Paulus ord: ”Håll dig borta från dem!”6 En sann vän hjälper oss att hålla oss på den raka och smala stigen.
Att hålla sig på budens, befallningarnas och förrättningarnas evangelieväg skyddar oss och förbereder oss att utföra Guds verk i den här världen. När vi håller Visdomsordet skyddas vår handlingsfrihet från beroenden som alkohol, droger och tobak. När vi betalar vårt tionde, studerar skrifterna, tar emot dop och konfirmation, lever för att ha den Helige Andens ständiga sällskap, värdigt tar del av sakramentet, håller kyskhetslagen, förbereder för och tar emot det melkisedekska prästadömet och ingår heliga tempelförbund, då är vi beredda att tjäna.
I templet förbereds vi för och lovar att leva efter helgelselagen. Dugliga unga män börjar leva efter den lagen genom att gå ut som missionärer – då ger de ett tionde av sina livs första år i heltidstjänst för Herren. Den uppoffringen stärker dem att gå framåt till det högsta förbundet i livet – för många är det att gifta sig och bli beseglad i templet och påbörja en evig familj.
När vi arbetar oss fram längs den trånga och smala stigen, bygger vi allt större andlig styrka – styrka att kunna använda vår frihet att handla av oss själva. För både unga män och unga kvinnor ökar den tillväxten när de lär sig om läran och bär sina vittnesbörd genom den nya studiekursen på internet, Kom och följ mig.
Använd dessutom din valfrihet till att utveckla dig personligen. När du upptäcker dina gåvor och talanger, kom ihåg att föräldrar och lärare kan hjälpa dig, men du måste låta Anden vägleda dig. Välj och handla av dig själv. Var motiverad inifrån. Gör upp en plan för ditt liv som innefattar studier eller yrkesutbildning. Utforska intressen och färdigheter. Arbeta och bli oberoende. Sätt upp mål, övervinn misstag, skaffa erfarenheter och avsluta det du påbörjat.
Se under tiden till att du deltar i aktiviteter i familj, kvorum, klasser och under veckoträffar. Ha roligt tillsammans på ett sunt sätt. Genom sådana upplevelser kommer ni att respektera och uppskatta varandras andliga gåvor och Guds söners och döttrars eviga kompletterande naturer.
Framför allt, tro på Frälsaren! Var inte rädda! När vi flitigt lever efter evangeliet blir vi starka i Herren. Med hans styrka kan vi förkasta antikrist som säger: ”Ät, drick och var glada”, för Gud ”ursäktar om [ni] begår en liten synd … Det finns inget ont i det … ty i morgon skall vi dö.”7 I Herrens styrka kan vi stå emot alla filosofier eller trosläror som förnekar Frälsaren och motsäger den stora, eviga planen för lycka som togs fram för alla Guds barn.
Vi har inte rätten att förhandla om villkoren i den eviga planen. Kom ihåg Nehemja som fick uppdraget att bygga en mur för att skydda Jerusalem. Några ville att han skulle komma ner och äventyra sitt arbete, men Nehemja vägrade. Han visade inte intolerans mot andra utan han förklarade helt enkelt: ”Jag håller på med ett stort arbete och kan inte komma. Varför skulle arbetet få stanna av?”8
Ibland blir vi som åskledare och får ”ta smällen” för att vi håller fast vid Guds normer och utför hans arbete. Jag vittnar om att vi inte behöver vara rädda om vi är grundade i hans lära. Vi kan utsättas för missförstånd, kritik och även falska anklagelser, men vi är aldrig ensamma. Vår Frälsare var ”föraktad och övergiven av människor”.9 Det är vårt heliga privilegium att stå vid hans sida!
När vi står starka kan det ironiskt nog ibland innebära att vi måste undvika eller till och med att fly från världen. Frälsaren förkunnade: ”Gå bort ifrån mig, Satan!”10 Josef från Egypten flydde från Potifars hustrus frestelser,11 och Lehi lämnade Jerusalem och förde sin familj ut i vildmarken.12
Var förvissad om att alla profeterna före oss stod starka på sin tid:
Nephi utförde Herrens förunderliga verk trots Satans angrepp och sina bröders Laman och Lemuels förföljelser.13
Abinadi vittnade om Kristus trots misstänksamhet, hån och en säker död.14
De 2 000 unga krigarna försvarade sina familjer mot dem som föraktade evangeliets värderingar.15
Moroni höjde frihetsbaneret för att skydda folkets familjer och religiösa frihet.16
Samuel stod på en mur och profeterade om Kristi ankomst, fastän han anfölls med stenar och pilar.17
Profeten Joseph Smith återställde Frälsarens evangelium och beseglade sitt vittnesbörd med sitt blod.18
Och mormonpionjärerna stod starka under bittert motstånd och vedermödor. De följde en profet i sin stora utvandring och i kolonisationen av västern.
De här stora Guds tjänare och heliga kunde stå starka tack vare att de stod med Frälsaren. Tänk på hur Frälsaren stod stark:
Som ung man ägnade Jesus sig troget åt det som tillhörde hans Fader och undervisade de lärde i templet om evangeliet.19 Under sin verksamhet utförde han prästadömets arbete: Han undervisade, botade, tjänade och välsignade andra. När så var lämpligt stod han frimodigt emot det onda och även rensade templet.20 Och han stod för sanningen – både med ord och med värdig tystnad. När översteprästerna anklagade Jesus inför Kajfas vägrade han klokt och modigt att besvara osanningar och teg.21
I Getsemane örtagård ryggade inte vår Frälsare och Återlösare för att dricka ur den bittra försoningskalken.22 Och på korset led han återigen för att göra sin Faders vilja, så att han till slut kunde säga: ”Det är fullbordat.”23 Han hade hållit ut till slutet. Som gensvar på Frälsarens fullkomliga lydnad i att stå stark förkunnade vår himmelske Fader: ”Se min älskade Son, i vilken jag finner gott behag, i vilken jag har förhärligat mitt namn.”24
Mina älskade prästadömsbröder, unga som gamla, låt oss förhärliga Guds namn genom att stå starka tillsammans med vår Frälsare Jesus Kristus. Jag bär mitt särskilda vittne om att han lever och att vi är ”kallade med en helig kallelse”25 att delta i hans verk. ”Stå därför på heliga platser och låt er inte rubbas.”26 När vi i lydnad står starka och håller fast vid vår Guds lära står vi på heliga platser, för hans lära är helig och förändras inte efter vår tids sociala och politiska vindar. Jag förkunnar, som aposteln Paulus gjorde: ”Vaka, stå fasta i tron. Var manliga och starka.”27 Det är min innerliga bön för er, i Jesu Kristi heliga namn, amen.