Personlig frid: Rättfärdighetens lön
Även under livets prövningar skänker Frälsarens försoning och hans nåd personlig frid till dem som lever rättfärdigt.
Nyliga händelser har fått mig att fundera över läran om frid och särskilt på hur Jesus Kristus kan hjälpa var och en av oss att få en varaktig personlig frid.
Två händelser de senaste månaderna har berört mig djupt. Först talade jag vid Emilie Parkers begravning. En kär sexåring som miste livet tillsammans med 25 andra, däribland 19 unga barn, i en tragisk skottlossning i Newtown i Connecticut, USA. Jag sörjde med hennes familj och förstod att många hade berövats sin frid. Jag fann styrka och tro hos hennes föräldrar Robert och Alissa Parker.
För det andra träffade jag tusentals trofasta medlemmar i kyrkan i Abidjan, en stad i Elfenbenskusten.1 Detta fransktalande land i Västafrika har utstått ekonomiska svårigheter, en militärkupp och två inbördeskrig på senare tid som slutade 2011. Ändå kände jag en speciell frid i deras närvaro.
Det händer ofta sådant som berövar oss friden och gör oss mer sårbara.
Vem kan glömma de ondskefulla attackerna den 11 september 2001 mot olika platser i Förenta staterna? Sådana händelser påminner oss om hur snabbt känslan av frid och trygghet kan förstöras.
Vår äldste son och hans hustru, som väntade sitt första barn, bodde tre kvarter från World Trade Center i New York när det första planet flög rakt in i norra tornet. De gick upp på taket på hyreshuset och blev skräckslagna när de såg vad de trodde var en fruktansvärd olyckshändelse. Sedan blev de vittne till när det andra planet flög rakt in i södra tornet. De insåg genast att det inte var fråga om en olyckshändelse. De trodde att nedre Manhattan var utsatt för en attack. När södra tvillingtornet kollapsade omgavs deras hyreshus av det täta dammolnet som täckte nedre Manhattan.
De förstod inte riktigt vad som hade hänt, men oron för fler attacker gjorde att de sökte sig till en mer skyddad plats och sedan vidare till stavscentret för Manhattans stav som ligger vid Lincoln Center. När de anlände fann de att dussintals andra medlemmar på nedre Manhattan hade fattat samma beslut och samlats i stavscentret. De ringde oss och berättade var de var. Det var skönt att veta att de var i säkerhet, men jag förvånades inte över var de var. Nutida uppenbarelser lär att Sions stavar är ”till försvar och till en tillflykt undan stormen och undan vreden när den oblandad skall utgjutas över hela jorden”.2
De kunde inte återvända hem till sin lägenhet på över en vecka och var helt förkrossade över alla oskyldiga som hade mist livet, men led själva ingen permanent skada.
När jag begrundar dessa händelser har jag tänkt på hur läran om universell eller världslig fred och personlig frid3 skiljer sig.
Vid Frälsarens födelse prisade en stor himmelsk härskara Gud och sade: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.”4
Men det har framhållits att till och med under den här för evigt betydelsefulla tiden efter Guds Sons födelse, genomförde kung Herodes massakern på oskyldiga spädbarn i Betlehem.5
Handlingsfriheten är en nödvändig del av frälsningsplanen. Den möjliggör den kärlek, de uppoffringar, den personliga tillväxt samt de upplevelser som behövs för vår eviga utveckling. Denna handlingsfrihet möjliggör också den smärta och det lidande som vi upplever i dödligheten, även när det orsakas av något vi inte förstår eller på grund av andras förödande ondskefulla val. Själva striden i himlen handlade om vår moraliska handlingsfrihet och är väsentlig för att vi ska förstå Frälsarens jordiska verksamhet.
Som det står i Matteus, tionde kapitlet, undervisade Frälsaren de tolv och sade att hans mission inte var att åstadkomma fred här på jorden under vårt jordiska liv. Apostlarna fick veta att de skulle önska frid över värdiga hem som de besökte, men varnades för att de skulle vara ”som får mitt ibland vargar … och … hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.”6 Ett viktigt uttalande görs i vers 34: ”Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden.”7 Det är tydligt att det inte rådde någon universell fred på jorden under Kristi jordiska verksamhet och det gör det inte heller i dag.
I Herrens förord till Läran och förbunden lärs ett antal mycket viktiga principer ut. Beträffande dem som inte omvänder sig ska hans Ande (Kristi Ande), som ges varje människa som kommer till världen8 ”inte alltid sträva med människan”.9 Och ”friden skall tas bort från jorden”.10 Profeter har förklarat att denna frid verkligen har tagits bort från jorden.11 Lucifer har ännu inte bundits och han utövar sin makt här i världen.12
En himmelsk strävan hos goda människor överallt verkar och har alltid verkat för fred i världen. Vi får aldrig ge upp om att nå det målet. Men, som president Joseph F. Smith lärde: ”Den anda av frid och kärlek … kan aldrig komma till världen, förrän människosläktet tar emot Guds sanning och budskap samt erkänner hans makt som är gudomlig.”13
Vi hoppas på och ber innerligt om fred på jorden, men det är som enskilda och familjer vi uppnår den slags frid som är lovad som lön för rättfärdighet. Den friden är en utlovad gåva tack vare Frälsarens mission och försoningsoffer.
Principen nämns på ett kärnfullt sätt i Läran och förbunden: ”Lär att den som gör rättfärdighetens gärningar skall få sin lön, ja, frid i den här världen och evigt liv i den kommande världen.”14
President John Taylor lärde att denna frid inte bara är något önskvärt utan att ”det är en Guds gåva”.15
Den frid jag talar om är inte bara ett tillfälligt lugn. Det är en varaktig djupgående glädje och andlig tillfredsställelse.16
President Heber J. Grant beskrev Frälsarens frid på det här sättet: ”Hans frid lindrar vårt lidande, läker vårt förkrossade hjärta, tar bort känslor av hat och skapar i vårt bröst en kärlek till våra medmänniskor som fyller våra själar med lugn och lycka.”17 I mitt möte med Emilie Parkers föräldrar såg jag hur Frälsarens frid har lindrat deras lidande och hjälper deras brustna hjärtan att läkas. Det är värt att notera att genast efter skottlossningen sade broder Parker att han förlät förövaren. Som president Grant sade kan Frälsarens frid ”ta bort känslor av hat”. Domen är Herrens.
De heliga i Elfenbenskusten fann frid under inbördeskrigen i deras land genom att fokusera på Jesu Kristi levande evangelium och särskilt på släktforskning och tempeltjänst för sina förfäder.18
Vi längtar alla efter fred och frid. Frid innebär inte bara trygghet eller frånvaro av krig, våld, konflikter eller stridigheter. Frid kommer genom att veta att Frälsaren vet vilka vi är och att han vet att vi tror på honom, älskar honom och håller hans bud, även om och särskilt mitt uppe i livets förödande prövningar och tragedier. Herrens svar till profeten Joseph Smiths i fängelset i Liberty ger tröst till hjärtat:
”Min son, frid vare med din själ. Dina motgångar och dina lidanden skall endast vara ett ögonblick,
och därefter skall Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjden.”19
Kom ihåg: ”Gud är inte oordningens Gud utan fridens.”20 De som förkastar Gud kan inte känna frid. Vi deltog alla i rådet i himlen som gav oss moralisk handlingsfrihet och vi var medvetna om att det skulle föra med sig smärta, ja, till och med fruktansvärda tragedier, som följd av missbruk av handlingsfriheten. Vi förstod att detta skulle kunna göra oss arga, förvirrade, försvarslösa och sårbara. Men vi visste också att Frälsarens försoning skulle övervinna och kompensera all jordisk orättvisa och ge oss frid. Äldste Marion D. Hanks hade ett inramat uttalande av Ugo Betti på väggen: ”Att tro på Gud är att veta att alla reglerna är rättvisa, och att vi kommer att få underbara överraskningar.”21
Var kommer frid ifrån? Många söker efter frid på världens sätt, vilket aldrig har och aldrig kommer att lyckas. Frid finner vi inte genom att skaffa oss stora rikedomar, makt eller berömmelse.22 Frid finner vi inte i jakten på nöjen, underhållning eller ledighet. Inget av detta kan, inte ens i riklig mängd, skapa någon varaktig lycka eller frid.
Emma Lou Thaynes omtyckta psalm ställer en aktuell fråga: ”Var skall jag finna frid, vem skall mig trösta? Vem skall leda mig tryggt i jordlivets strid?”23 Svaret är Frälsaren, som är källan och upphovet till frid. Han är ”Fridsfursten”.24
Hur håller vi oss nära Frälsaren? Genom att ödmjuka oss inför Gud, alltid be, omvända oss från våra synder, gå ner i dopets vatten med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande och bli Jesu Kristi sanna lärjungar är viktiga exempel på den rättfärdighet som belönas med varaktig frid.25 Efter att kung Benjamin hade lämnat sitt motiverande budskap om Kristi försoning föll mängden till marken. ”Herrens Ande [kom] över dem så att de fylldes med glädje, eftersom de fått förlåtelse för sina synder och fått samvetsfrid tack vare den stora tro som de hade på Jesus Kristus.”26 Genom att omvända oss och leva rättfärdigt får vi samvetsfrid, vilket vi behöver för att må bra.27 När det har skett en allvarlig överträdelse kommer inte friden förrän man har bekänt den.28 Kanske finns det inget som kan jämföras med den frid som kommer när en själ plågad av synd lägger sina bördor på Herren och gör anspråk på försoningens välsignelser. Som en annan älsklingspsalm uttrycker det: ”Jag lägger bördan vid hans fot, och lättar hjärtat så.”29
Mitt hjärta gläds när jag tänker på att det i vår tid finns tiotusentals unga män, unga kvinnor och äldre missionärer som har tagit emot kallet att vara vår Herre och Frälsare Jesu Kristi sändebud. De tar det återställda evangeliet om frid till världen, en person och en familj åt gången – ett rättfärdigt arbete för att föra denna frid till vår himmelske Faders barn.
Kyrkan är en fristad där Kristi efterföljare får frid. En del av världens ungdomar säger att de är andliga men inte religiösa. Att känna sig andlig är ett bra första steg. Men det är i kyrkan som vi tas om hand, undervisas och får näring genom Guds goda ord. Än viktigare: Det är prästadömsmyndigheten i kyrkan som gör heliga förrättningar och förbund möjliga och som binder samman familjer och gör var och en av oss berättigad att återvända till Gud Fadern och Jesus Kristus i det celestiala riket. Dessa förrättningar ger frid eftersom de är utgör förbund med Herren.
Det är i templen som många av dessa heliga förrättningar utförs och de är också fridfulla tillflykter undan världen. De som besöker tempelområdet eller deltar i ett öppet hus i templet känner också denna frid. Jag minns speciellt när vi höll öppet hus för templet i Suva på Fiji och invigde det. Det hade rått omvälvande politisk oro som fick till följd att rebeller satte eld på och plundrade byggnader i centrala Suva. De ockuperade parlamentet och höll lagstiftare som gisslan. Det rådde undantagstillstånd i landet. Militären gav kyrkan begränsat tillstånd att samla människor till öppet hus och en mycket liten skara till invigningen. Med tanke på medlemmarnas säkerhet blev de flesta därför inte inbjudna. Det är den enda tempelinvigningen sedan invigningen av det ursprungliga templet i Nauvoo som har hållits under mycket svåra omständigheter.
En person som inbjöds till öppet hus var en förtjusande hinduisk kvinna av indisk härkomst, en medlem av parlamentet som först hölls som gisslan men som släpptes eftersom hon var kvinna.
I det celestiala rummet, borta från världens kaos, brast hon i gråt när hon uttryckte den frid som överväldigade henne. Hon kände Herrens Ande trösta henne och bära vittne om templets heliga natur.
Frälsaren är källan till sann frid. Även under livets prövningar skänker Frälsarens försoning och hans nåd personlig frid till dem som lever rättfärdigt. När Frälsaren och hans apostlar firade påskhögtiden för sig själva lovade han att de skulle välsignas med ”Hjälparen, den helige Ande” och uttalade sedan följande viktiga ord: ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.”30 Sedan sade han alldeles före sin förbön: ”Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.”31
Eliza R. Snow beskrev det så vackert:
Pris till vår Gud som giver tröst.
Stige vår lovsång upp till dig.
Om stormen gnyr hör Kristi röst:
”I mig I skolen hava frid.”32
Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.