Kristi efterföljare
Att följa Kristus är inte en lättvindig eller tillfällig praxis utan ett ständigt åtagande och levnadssätt som tillämpas alltid och överallt.
En av våra mest älskade psalmer, som Tabernakelkören sjöng denna morgon, börjar med följande ord:
”Kom, följen mig”, så orden löd;
Frälsaren dem oss alla bjöd,
att vi i renhet vandra må
uti hans spår och nåd undfå.1
De här orden, som inspirerades av Frälsarens första uppmaning till sina lärjungar (se Matt. 4:19), skrevs av John Nicholson, en skotsk omvänd. Som så många av våra tidigare ledare hade han föga formell skolutbildning, men en djup kärlek till vår Frälsare och frälsningsplanen.2
Alla talen under den här konferensen har hjälpt oss att följa i vår Frälsares fotspår, vars föredöme och lärdomar beskriver vägen för varje Jesu Kristi efterföljare.
Liksom andra kristna studerar medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga vår Frälsares liv som det upptecknats i några av Nya testamentets böcker: Matteus-, Markus-, Lukas- och Johannesevangeliet. Jag ska gå igenom exempel och lärdomar som finns i de här fyra böckerna i Bibeln och inbjuda var och en av oss att begrunda hur hans återställda kyrka och var och en av oss uppfyller kraven på Kristi efterföljare.
Jesus lärde att det var nödvändigt att bli döpt för att komma in i Guds rike (se Joh. 3:5). Han inledde sin verksamhet med att låta döpa sig (se Mark. 1:9) och han och hans efterföljare döpte andra (se Joh. 3:22–26). Vi gör detsamma.
Jesus inledde sin undervisning med att uppmuntra alla sina åhörare att omvända sig (se Matt. 4:17). Detta är fortfarande hans tjänares budskap till världen.
Under sin verksamhet gav Jesus oss bud. Och han lärde: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud” (Joh. 14:15; se också v. 21, 23). Han fastställde att om hans efterföljare skulle hålla buden måste de, som han sade, lämna ”det som är högt i människors ögon” (Luk. 16:15) och ”människors stadgar” (Mark. 7:8; se också v. 13). Han varnade också: ”Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er” (Joh. 15:19). Som aposteln Petrus senare förkunnade ska Jesu efterföljare vara ”ett Guds eget folk” (1 Petr. 2:9).
Sista dagars heliga förstår att vi inte ska vara ”av världen” eller vara bundna av ”människors stadgar”, men liksom andra Kristi efterföljare finner vi det ibland svårt att skilja oss från världen och dess traditioner. Somliga lever sina liv på världsliga sätt därför att, som Jesus sade om en del av dem han undervisade, ”de ville hellre bli ärade av människor än av Gud” (Joh. 12:43). Dessa försummelser att följa Kristus är alltför mångtaliga och känsliga för att tas upp här. De omfattar allt från världsliga sätt som avkall på normer för att passa in och ytterligheter i klädnad och utseende till avvikelser från grundvärderingar som familjens eviga natur och funktion.
Jesu lärdomar var inte avsedda att vara teoretiska. De var alltid avsedda att väcka till handling. Jesus lärde att ”den som … hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man” (Matt. 7:24; se också Luk. 11:28) och ”salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer” (Matt. 24:46). I en annan älskad psalm sjunger vi:
Herre, lär mig älska dig och
gå den väg du visat har …
Gör mitt hjärta rent och ödmjukt,
lär mig att följa dig.3
Som Jesus lärde håller de som älskar honom hans bud. De är lydiga, som president Thomas S. Monson lärde i morse. Att följa Kristus är inte en lättvindig eller tillfällig praxis utan ett ständigt åtagande och levnadssätt som tillämpas alltid och överallt. Frälsaren undervisade om den principen och hur vi bör påminnas om och stärkas till att följa den när han instiftade sakramentets förrättning (eller kommunion som den också kallas). Vi vet från nutida uppenbarelse att han befallde sina efterföljare att ta del av emblemen för att komma ihåg honom (se JSÖ, Matt. 26:22, 24; JSÖ Mark. 14:21–24). Medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga följer det budet varje vecka genom att närvara vid en gudstjänst där vi tar brödet och vattnet och ingår förbund att vi alltid ska minnas honom och hålla hans bud.
Jesus lärde att människan ”alltid borde be” (Luk. 18:1). Han var själv ett föredöme, som när han ”bad hela natten till Gud” (Luk. 6:12) innan han kallade sina tolv apostlar. Liksom andra kristna ber vi under alla våra gudstjänster. Vi ber också om vägledning och vi lär att vi ofta bör hålla personliga böner och dagligen knäböja i bön tillsammans med familjen. Liksom Jesus ber vi till vår Fader i himlen och vi gör det i Jesu Kristi heliga namn.
Frälsaren kallade de tolv apostlarna till att assistera i hans kyrka och gav dem nycklarna och myndigheten att föra verket vidare efter hans död (se Matt. 16:18–19; Mark. 3:14–15, 6:7; Luk. 6:13). Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, som är Jesu Kristi återställda kyrka, följer detta exempel i dess organisation och i förlänandet av nycklar och myndighet till apostlar.
En del av dem som Jesus kallade att följa honom hörsammade honom inte genast, utan ville först ta hand om befogade skyldigheter mot familjen. Jesus svarade: ”Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike” (Luk. 9:62). Många sista dagars heliga gör den prioritering som Jesus undervisade om. Det innefattar tusentals seniormissionärers och andras underbara exempel som har lämnat barn och barnbarn för att utföra de plikter de kallats till som missionärer.
Jesus lärde att Gud skapade man och kvinna och att en man skulle lämna sina föräldrar och hålla sig till sin hustru (se Mark. 10:6–8). Vår hängivenhet mot den lärdomen är välkänd.
I den bekanta liknelsen om det återfunna fåret lärde Jesus att vi bör göra allt vi kan för att leta reda på den som gått vilse (se Matt. 18:11–14; Luk. 15:3–7). Som vi vet har president Thomas S. Monson starkt betonat den här befallningen i hans minnesvärda exempel och lärdomar om att rädda våra medmänniskor.4
I vårt arbete att rädda och tjäna följer vi vår Frälsares unika föredöme och milda lärdomar om kärlek: ”Du skall älska din nästa som dig själv” (Matt. 22:39). Han befallde oss även att älska våra fiender (se Luk. 6:27–28). Och i sina stora lärdomar mot slutet av sin jordiska verksamhet sade han:
”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.
Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar” (Joh. 13:34–35).
Som en del av att älska varandra lärde Jesus att när personer förorättat oss ska vi förlåta dem (se Matt. 18:21–35); Mark. 11:25–26; Luk. 6:37). Många kämpar med detta svåra bud, men vi känner alla till inspirerande exempel på sista dagars heliga som kärleksfullt förlåtit andra, även för de mest allvarliga oförrätter. Till exempel hämtade Chris Williams styrka från sin tro på Jesus Kristus för att kunna förlåta den påverkade bilföraren som orsakade hans hustrus och två av deras barns död. Endast två dagar efter tragedin och fortfarande djupt förtvivlad sade denne förlåtande man, som då verkade som en av våra biskopar: ”Som Kristi lärjunge hade jag inget annat val.”5
De flesta kristna ger till de fattiga och behövande, som Jesus lärde (se Matt. 25:31–46; Mark. 14:7). Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och dess medlemmar tillämpar verkligen den här lärdomen från Frälsaren. Våra medlemmar ger generösa bidrag till välgörenhetsorganisationer och bidrar med personligt tjänande och andra gåvor till de fattiga och behövande. Dessutom fastar våra medlemmar under två måltider varje månad och skänker minst kostnaden av dessa måltider som fasteoffer, vilket våra biskopar och grenspresidenter använder för att hjälpa våra behövande medlemmar. Vår fasta för att hjälpa de hungriga är en kärlekshandling och när den görs med rent uppsåt stärker den oss andligen.
Mindre välkänd är vår kyrkas globala humanitära verksamhet. Genom att använda medel som skänkts av generösa medlemmar skickar Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga livsmedel, kläder och andra förnödenheter för att lindra vuxnas och barns lidande över hela världen. Dessa humanitära donationer, som uppgått till hundratals miljoner dollar under det senaste årtiondet, görs utan avseende på religion, etnicitet eller nationalitet.
Vårt massiva undsättningsarbete efter jordbävningen och tsunamin i Japan 2011 omfattade 13 miljoner dollar i kontanter och förnödenheter. Dessutom gav över 31 000 volontärer, organiserade av kyrkan, mer än 600 000 timmar av tjänande. Vårt humanitära räddningsarbete för offren efter orkanen Sandy i östra Förenta Staterna omfattade stora donationer av olika resurser, plus nästan 300 000 timmars arbete med att rensa upp, som utfördes av omkring 28 000 medlemmar i kyrkan. Bland mycket annat som gjordes förra året ordnade vi 140 ton kläder och skor till flyktingarna i den afrikanska nationen Tchad. Under de sista 25 åren har vi hjälpt nästan 30 miljoner människor i 179 länder.6 Det kan verkligen sägas att de som kallas ”mormoner” vet hur man ger till de fattiga och behövande.
I sin sista bibliska undervisning uppmanade vår Frälsare sina efterföljare att förkunna hans lärdomar för alla nationer och hela skapelsen. Från återställelsens början har Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga strävat efter att följa den lärdomen. Även när vi var en fattig och kämpande ny kyrka med endast några få tusen medlemmar, sände våra första ledare ut missionäreröver hav och land, både österut och västerut. Som ett folk har vi fortsatt att förkunna det kristna budskapet och idag består vårt unika missionsprogram av mer än 60 000 heltidsmissionärer, plus tusentals fler som verkar på deltid. Vi har missionärer i över 150 länder och territorier runtom i världen.
I sin stora bergspredikan sade Jesus: ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig” (Matt. 5:48). Syftet med den lärdomen och syftet med att följa vår Frälsare är att komma till Fadern, som vår Frälsare kallade ”min Fader och er Fader … min Gud och er Gud” (Joh. 20:17).
Genom nutida uppenbarelse, unikt för det återställda evangeliet, vet vi att budet att sträva efter att bli fullkomlig är en del av Gud Faderns plan för sina barns frälsning. Genom den planen är vi alla arvingar till våra himmelska föräldrar. ”Vi är Guds barn”, lärde aposteln Paulus, ”men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar” (Rom. 8:16–17). Det betyder, som vi får veta i Nya testamentet, att vi är ”arvingar till det eviga livet” (Tit. 3:7) och om vi kommer till Fadern ska vi ärva allt (se Upp. 21:7) – allt som han har – vilket är någonting som våra dödliga sinnen knappt kan föreställa oss. Men vi kan åtminstone förstå att det enda sättet att uppnå denna ultimata bestämmelse i evigheten är att följa vår Frälsare Jesus Kristus, som lärde att ”ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh. 14:6). Vi strävar efter att följa honom och bli mer lika honom här och i livet härefter. Därför sjunger vi i de sista verserna i vår psalm ”Kom, följen mig”:
Är det väl nog, att vi förstå,
att här vi honom följa få,
medan vi kämpa, sträva, tro?
Nej, vi hos Fadern skola bo.
Eviga riken, liv och makt
vi skola ärva, har han sagt,
om vi blott gå på sannings stig,
om vi blott lyda: ”Följen mig.”7
Jag vittnar om vår Frälsare Jesus Kristus, vars lärdomar och föredöme vi strävar att efterfölja. Han uppmanar var och en av oss som bär på tunga bördor att komma till honom, lära oss av honom och på så sätt finna ro för våra själar (se Matt. 4:19; 11:28). Jag vittnar om sanningen i hans budskap och om hans återställda kyrkas gudomliga mission och myndighet i Jesu Kristi namn, amen.