Hoppet om Guds ljus
När vi strävar efter att öka vår kärlek till Gud och efter att älska våra medmänniskor, omges och lyfts vi upp av evangeliets ljus.
Porten till ljuset
Jag har en älskad tavla på mitt kontor som heter Porten till ljuset. Den målades av en vän till mig, den danske konstnären Johan Benthin, som var den förste stavspresidenten i Köpenhamn.
Tavlan visar ett mörkt rum med en öppen dörr från vilken ljus strålar in. Jag finner det intressant att ljuset som strålar in genom dörren inte lyser upp hela rummet – bara platsen precis framför dörren.
För mig är mörkret och ljuset i den här målningen en metafor för livet. Det är en del av vårt tillstånd som jordiska varelser att ibland känna att vi omges av mörker. Vi kan ha förlorat någon vi älskar, ett barn kan ha gått vilse, vi kan ha fått en oroande sjukdomsdiagnos, vi kan ha problem på arbetet och tyngas av tvivel eller rädsla, eller vi kan känna oss ensamma och oälskade.
Men även om vi känner oss vilsna mitt i våra nuvarande omständigheter lovar Gud oss hoppet om hans ljus – han lovar att lysa upp vägen framför oss och visa oss vägen ut ur mörkret.
Ett rum fyllt av mörker
Jag vill berätta för er om en kvinna som växte upp i ett rum fyllt av mörker – jag kallar henne för Jane.
Ända sedan Jane var tre år gammal blev hon ideligen slagen, förringad och misshandlad. Hon blev hotad och hånad. Hon vaknade varje morgon och visste inte om hon skulle överleva dagen. De som borde ha skyddat henne var de som torterade henne eller tillät övergreppen att fortsätta.
För att skydda sig lärde sig Jane att blockera sina känslor. Hon hade inget hopp om räddning, så hon härdade sig för att stå ut med fasan i sitt liv. Det fanns inget ljus i hennes värld, så hon underkastade sig mörkret. Med en känslolöshet som endast kan komma från ständig och ihållande kontakt med ondskan, accepterade hon att hon när som helst kunde dö.
Men vid 18 års ålder upptäckte Jane Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Glädjen och hoppet i det återställda evangeliet trängde in i hennes hjärta och hon tog emot inbjudan att bli döpt. För första gången kom ljuset in i hennes liv och hon såg en klart upplyst väg framför sig. Hon lämnade sitt livs mörker och beslöt sig för att studera långt borta från förövaren. Äntligen kände hon sig befriad från mörkret och ondskan – fri att njuta av Frälsarens ljuva frid och mirakulösa läkedom.
Men många år senare, efter att hennes förövare hade gått bort, besvärades Jane återigen av de hemska händelserna i sin ungdom. Djup sorg och vrede hotade att förstöra det underbara ljus som hon hade funnit i evangeliet. Hon insåg att om hon tillät detta mörker att uppsluka henne, skulle hennes plågoande segra till slut.
Hon sökte rådgivning och läkarhjälp och började inse att för henne var den bästa vägen till läkedom att förstå och acceptera att mörkret existerar – men att hon inte behövde vistas där. För nu visste hon att också ljuset existerar – och det var där hon valde att vistas.
Mot bakgrund av sitt mörka förflutna kunde Jane lätt ha blivit hämndlysten elak och våldsam. Men det blev hon inte. Hon motstod frestelsen att sprida mörker. Hon vägrade att reagera med vrede, sårade känslor eller cynism. Istället höll hon fast vid hoppet att hon kunde bli botad med Guds hjälp. Hon valde att sprida ljus och vigde sitt liv åt att hjälpa andra. Det beslutet gjorde det möjligt för henne att lämna det förflutna bakom sig och stiga in i en härlig framtid.
Hon blev skollärare och i dag, årtionden senare, har hennes kärlek haft inflytande på hundratals barn och hjälpt dem förstå att de är värdefulla, att de är betydelsefulla. Hon har blivit en outtröttlig försvarare av de svaga, de som blivit offer och de nedstämda. Hon bygger upp, stärker och inspirerar alla omkring sig.
Jane lärde sig att läkedom sker när vi förflyttar oss bort från mörkret och vandrar mot hoppet om ett klarare ljus. Det var när hon i praktiken tillämpade tron, hoppet och kärleken som hon inte bara förvandlade sitt eget liv utan för alltid välsignade många, många andras liv.
Ljus håller sig till ljus
Det kanske finns några bland er som känner hur mörkret tränger sig på. Ni kanske känner er nedtyngda av oro, rädsla eller tvivel. Till er och till oss alla upprepar jag en underbar och säker sanning: Guds ljus är verkligt. Det finns tillgängligt för alla! Det ger liv åt allting.1 Det har kraft att lindra smärtan i det djupaste sår. Det kan vara en läkande balsam för våra själars ensamhet och sjukdom. I förtvivlans fåror kan ljuset så det klara hoppets frö. Det kan upplysa sorgens djupaste dalar. Det kan lysa upp vägen framför oss och leda oss igenom den mörkaste natt till löftet om en ny dag.
Detta är ”Jesu Kristi Ande” som ”ger ljus åt varje människa som kommer till världen”.2
Dock kommer det andliga ljuset sällan till dem som bara sitter i mörkret och väntar på att någon ska vrida om en kontakt. Det krävs en troshandling för att öppna ögonen för Kristi ljus. Andligt ljus kan inte urskiljas av köttsliga ögon. Jesus Kristus själv lärde: ”Jag är ljuset som lyser i mörkret, och mörkret förstår det inte.”3 Ty ”en oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt”.4
Så hur öppnar vi ögonen för hoppet om Guds ljus?
För det första, börja där du är.
Är det inte underbart att veta att vi inte behöver vara fullkomliga för att uppleva vår himmelske Faders välsignelser och gåvor? Vi behöver inte vänta på att gå över mållinjen för att ta emot Guds välsignelser. Faktum är att himlarna börjar öppna sig och himlens välsignelser börjar utgjutas över oss så snart vi tar de allra första stegen mot ljuset.
Den perfekta platsen att börja på är exakt där du är just nu. Det spelar ingen roll hur okunnig du tycker att du är eller hur långt efter andra du känner dig. Så snart du börjar söka din himmelske Fader börjar hoppet om hans ljus att uppväcka, uppliva och förädla din själ.5 Mörkret kanske inte försvinner helt med en gång, men lika säkert som att natten alltid ger vika för gryningen, kommer ljuset.
För det andra, vänd ditt hjärta till Herren.
Lyft upp din själ i bön och beskriv för din himmelske Fader hur du känner dig. Erkänn dina brister. Ge uttryck för dina djupaste känslor och din tacksamhet. Berätta för honom om de svårigheter du står inför. Vädja till honom i Kristi namn om styrka och stöd. Be att dina öron må öppnas, så att du kan höra hans röst. Be att dina ögon må öppnas, så att du kan se hans ljus.
För det tredje, vandra i ljuset.
Din himmelske Fader vet att du begår misstag. Han vet att du snubblar – kanske många gånger. Det gör honom ledsen, men han älskar dig. Han vill inte bryta ner din ande. Istället vill han att du reser dig och blir den som du är ämnad att bli.
För det ändamålet sände han sin Son för att lysa upp vägen och visa oss hur vi tryggt kan ta oss över stötestenarna på vägen. Han har gett oss evangeliet som lär oss lärjungeskapets väg. Det lär oss om de saker vi måste veta, göra och vara för att vandra i hans ljus och följa i hans älskade Sons, vår Frälsares, fotsteg.
Ljus övervinner mörker
Ja, vi gör alla misstag.
Ja, vi snubblar ibland.
Men när vi strävar efter att öka vår kärlek till Gud och efter att älska våra medmänniskor, omges och lyfts vi upp av evangeliets ljus. Mörkret ska med visshet förblekna, för det kan inte existera i ljusets närhet. När vi närmar oss Gud, närmar han sig oss.6 Och dag efter dag växer hoppet om Guds ljus inom oss ”klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen”.7
Jag inbjuder alla som känner att de vandrar i mörker att förlita sig på följande säkra löfte som mänsklighetens Frälsare gav: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”8
Ett ljus i Afrika
För några år sedan hade min hustru Harriet och jag en minnesvärd upplevelse där vi såg en uppfyllelse av det här löftet. Vi var i Västafrika, en vacker del av världen där kyrkan växer och de sista dagars heliga är förtjusande. Men Västafrika har också många problem. Jag kände mig särskilt sorgsen över den fattigdom jag såg. I städerna är arbetslösheten stor och familjer kämpar ofta för att klara av sina dagliga behov och sin säkerhet. Jag kände djup smärta över insikten att många av våra dyrbara medlemmar lever under sådana förhållanden. Men jag insåg också att dessa fina medlemmar hjälper varandra genom att lätta varandras tunga bördor.
Vi kom så småningom fram till ett av våra möteshus nära en stor stad. Men istället för att finna ett folk nedtyngt och försjunket i mörker fann vi ett glädjefullt folk som utstrålade ljus! Glädjen de kände över evangeliet smittade av sig och lyfte våra andar. Den kärlek de visade oss gjorde oss ödmjuka. Deras leenden var äkta och medryckande.
Jag minns att jag undrade då om det över huvud taget kunde finnas ett lyckligare folk på jordens yta. Fastän de här kära heliga var omgivna av svårigheter och prövningar var de fyllda av ljus!
Mötet började och jag inledde mitt tal. Men snart därefter blev det elavbrott och vi satt där i fullständigt mörker.
En stund kunde jag knappt se någon i församlingen, men jag kunde se och känna våra heligas lysande och vackra leenden. Vad jag älskade att vara tillsammans med det här underbara folket!
Mörkret i kapellet fortsatte, så jag satt bredvid min hustru och väntade på att strömmen skulle sättas på igen. Medan vi väntade hände något anmärkningsvärt.
Några röster började sjunga en av återställelsens psalmer. Och så stämde andra in i sången. Och så några fler. Inom kort fylldes kapellet av en ljuv och överväldigande kör av röster.
De här medlemmarna behövde inga psalmböcker, de kunde varje ord i alla psalmerna de sjöng. Och de sjöng den ena psalmen efter den andra med en energi och ande som rörde min själ.
Så småningom kom strömmen på igen och fyllde rummet med ljus. Harriet och jag såg på varandra med tårdränkta kinder.
Mitt i ett stort mörker hade de här vackra och underbara heliga fyllt möteshuset och våra själar med ljus.
Det var en djup och berörande upplevelse för oss – en som Harriet och jag aldrig glömmer.
Kom till ljuset
Ja, tid efter annan kan våra liv tyckas vara vidrörda av, eller till och med insvepta i, mörker. Ibland kan natten som omger oss kännas tryckande, nedslående eller skrämmande.
Mitt hjärta sörjer över de många sorger som en del av er står inför, för den plågsamma ensamheten och tröttande rädslan som ni kan uppleva.
Dock bär jag vittne om att vårt levande hopp finns i Kristus Jesus! Han är den sanna, rena och mäktiga porten till gudomligt ljus.
Jag vittnar om att om vi står med Kristus kan mörkret inte ha framgång. Mörkret kan inte vinna seger över Kristi ljus.
Jag bär vittne om att mörkret inte kan hålla stånd mot den levande Gudens Sons strålande ljus!
Jag uppmanar var och en av er att öppna hjärtat för honom. Sök honom genom studier och bön. Kom till hans kyrka, ja, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Lär om honom och hans evangelium, delta aktivt, hjälp varandra och tjäna vår Gud med glädje.
Bröder och systrar, även efter den mörkaste natt kan världens Frälsare leda er till en gradvis, ljuvlig och strålande klar gryning som förvisso kan stiga upp inom er.
När ni vandrar mot hoppet om Guds ljus ska ni upptäcka medkänslan, kärleken och godheten hos en kärleksfull himmelsk Fader och att ”inget mörker finns i honom”.9 Om det vittnar jag i Jesu Kristi heliga namn, amen.