Att få Herrens bekräftelse
Att söka och få Herrens bekräftelse leder till kunskapen om att vi är utvalda och välsignade av honom.
När jag var pojke minns jag att min pappa ibland tog mig med för att arbeta på olika projekt. Vi hade en liten trädgård fem kilometer från vårt hem och där fanns alltid så mycket att göra för att förbereda trädgården varje årstid. Vi arbetade på lusthuset eller så byggde eller reparerade vi staket. Som jag minns det utfördes arbetet alltid i sträng kyla, djup snö eller ösregn. Men jag älskade det. Pappa brukade lära mig hur man gjorde saker, med tålamod och bekräftelse.
En dag bad han mig att dra åt en skruv och varnade mig: ”Kom ihåg att om du drar åt den för hårt går den sönder.” Stolt ville jag visa honom vad jag gick för. Jag skruvade åt så hårt jag kunde och givetvis gick skruven sönder. Han sade något roligt och vi började om igen. Även när jag ”klantade mig” kände jag alltid hans kärlek och förtroende. Han gick bort för mer än tio år sedan, men fortfarande kan jag höra hans röst, känna hans kärlek, glädja mig åt hans uppmuntran och känna hans bekräftelse.
Känslan av att bekräftas av någon man älskar är ett grundläggande mänskligt behov. Vi motiveras när goda människor bekräftar oss. Det höjer vår känsla av egenvärde och självförtroende. De som inte finner bekräftelse från önskvärda källor söker det ofta någon annanstans. De kanske söker sig till människor som inte är intresserade av deras välbefinnande. De kanske dras till falska vänner och gör tvivelaktiga saker för att få den bekräftelse de söker. De kan söka bekräftelse genom att ha på sig märkeskläder för att skapa en känsla av tillhörighet eller status. För vissa kan även strävan efter en roll eller viktig ställning vara ett sätt att söka bekräftelse. De kanske definierar sitt värde genom den ställning de innehar eller status de uppnår.
Inte ens i kyrkan går vi alltid fria från det här sättet att tänka. När vi söker bekräftelse från fel källor eller av orätt anledning hamnar vi på en farlig väg – en som troligen leder in på avvägar och till och med mot undergång. Istället för att känna oss uppskattade och självsäkra kommer vi så småningom att känna oss övergivna och underlägsna.
Alma gav följande råd till sin son: ”Se till att du fäster blicken på Gud och får leva.”1 Den bästa källan till godkännande och varaktig bekräftelse är vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus. De känner oss. De älskar oss. De ger oss inte bekräftelse på grund av vår titel eller ställning. De ser inte till vår status. De ser till vårt hjärta. De ger oss bekräftelse för dem vi är och för det vi strävar efter att bli. Att söka och få deras bekräftelse kommer alltid att lyfta och uppmuntra oss.
Jag ska berätta för er om ett enkelt mönster som, om det tillämpas, kan hjälpa var och en av oss att finna den ultimata bekräftelsen. Detta mönster gavs av Herren genom profeten Joseph Smith: ”Sannerligen säger jag er: Alla bland dem som vet att deras hjärtan är uppriktiga och förkrossade, och att deras ande är botfärdig, och är villiga att hålla sina förbund genom offer, ja, varje offer som jag, Herren, skall kräva, de godtas av mig.”2
Detta mönster består av tre enkla steg:
-
att veta att våra hjärtan är uppriktiga och förkrossade
-
att veta att våra andar är botfärdiga
-
att vara villiga att hålla våra förbund genom offer, såsom Herren kräver.
Först behöver vi veta att våra hjärtan är uppriktiga och förkrossade. Hur vet vi det? Vi börjar med att uppriktigt se på oss själva. Hjärtat är våra känslors centrum. När vi ser in i vårt hjärta rannsakar vi oss själva. Det ingen omkring oss vet, det vet vi helt säkert. Vi känner till våra motiv och önskningar. När vi ägnar oss åt uppriktig, ärlig rannsakan, rationaliserar eller bedrar vi inte oss själva.
Det finns också ett sätt att avgöra om våra hjärtan är förkrossade. Ett förkrossat hjärta är mjukt, öppet och mottagligt. När jag hör Frälsaren säga ”se, jag står vid dörren och klappar på”,3 så hör jag honom knacka på dörren till mitt hjärta. Om jag öppnar den dörren för honom blir jag mer mottaglig för Andens maningar och jag finner mig lättare i Guds vilja.
När vi uppriktigt och under bön begrundar i vilken utsträckning våra hjärtan är uppriktiga och förkrossade, får vi undervisning av den Helige Anden. Vi får en ljuvlig bekräftelse eller mild tillrättavisning som inbjuder oss att skrida till handling.
För det andra måste vi veta att våra andar är botfärdiga. Ordet botfärdig i Oxford Dictionary definieras som ”att känna eller uttrycka ånger när man inser att man har gjort fel.”4 Om vi har botfärdiga andar erkänner vi våra synder och tillkortakommanden. Vi är villiga att lära oss ”om allt som tillhör rättfärdigheten”.5 Vi känner sorg efter Guds vilja och är villiga att omvända oss. En botfärdig ande är villig att ”[ge] efter för den Helige Andens maningar”.6
En botfärdig ande visar sig genom vår villighet och beslutsamhet att handla. Vi är villiga att ödmjuka oss inför Gud, villiga att omvända oss, villiga att lära och villiga att förändras. Vi är villiga att be: ”Ske inte min vilja utan din.”7
Det tredje steget till att bli bekräftad av Herren är ett medvetet beslut att hålla våra förbund genom offer, ”ja, varje offer som jag, Herren, skall kräva”.8 Allt för ofta tror vi att ordet offer syftar på något stort eller svårt för oss att göra. I vissa situationer kan det vara så, men oftast syftar det på att leva dag efter dag som en sann Kristi lärjunge.
Ett sätt att hålla våra förbund genom offer är att värdigt ta del av sakramentet varje vecka. Vi förbereder oss medvetet för den heliga förrättningen. Vi förnyar och bekräftar våra heliga löften till Herren. På det sättet känner vi hans bekräftelse och vi tar emot hans försäkran att våra ansträngningar uppmärksammas och att våra synder blir förlåtna genom Jesu Kristi försoning. Under denna förrättning lovar Herren oss att när vi är villiga att ta på oss hans Sons namn och alltid minnas honom och hålla hans bud, så kommer vi alltid att ha hans Ande hos oss. Att ha den Helige Anden som vår ständige följeslagare är det yttersta tecknet på Guds bekräftelse.
Andra sätt att hålla våra förbund genom offer är enkla saker som att ta emot en kallelse i kyrkan och troget tjäna i det ämbetet eller följa vår profet Thomas S. Monsons uppmaning att nå ut till dem som står vid sidan av vägen och behöver bli andligen räddade. Vi håller våra förbund genom offer genom att tjäna i tysthet i vårt grannskap och i samhället, eller genom att leta fram våra förfäders namn och tjäna i templet för dem. Vi håller våra förbund genom offer helt enkelt genom att sträva efter rättfärdighet, vara öppna och lyssna till Andens maningar i våra dagliga liv. Att hålla våra förbund innebär ibland inte mer än att stå orubbliga och trofasta när livets stormar rasar överallt omkring oss.
Efter att ha förklarat mönstret för hur man bekräftas av Herren illustrerar han på ett underbart sätt hur vi som personer och familjer kan ha nytta av att söka hans bekräftelse. Han sade: ”Ty jag, Herren, skall få dem att bära frukt som ett mycket fruktbart träd som är planterat i ett bördigt land vid en klar ström och som bär mycket dyrbar frukt.”9
När vi personligen är på samma våglängd som Herrens ande och känner hans bekräftelse välsignas vi bortom vår fattningsförmåga och bär många rättfärdighetens frukter. Vi tillhör då dem till vilka han har sagt: ”Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!”10
Att söka och få Herrens bekräftelse leder till kunskapen om att vi är utvalda och välsignade av honom. Vi får större tillit till att han går före oss och leder oss till det som är gott. Hans ömma barmhärtighet blir uppenbar i våra hjärtan, i våra liv och i våra familjer.
Av hela mitt hjärta inbjuder jag jag er att söka Herrens bekräftelse och njuta av välsignelserna som han lovat er. När vi följer det enkla mönster som Herren har visat oss så kommer vi till insikten om att vi bekräftas av honom, oavsett vår ställning, status eller våra jordiska begränsningar. Hans kärleksfulla bekräftelse motiverar oss, stärker vår tro och hjälper oss att hantera allt som vi möter i livet. Trots våra utmaningar får vi framgång11, vi blomstrar och känner frid12. Vi kommer att vara bland dem om vilka Herren säger:
”Frukta inte, små barn, ty ni är mina, och jag har övervunnit världen och ni är bland dem som min Fader har givit mig,
och ingen av dem som min Fader givit mig skall gå förlorad.”13
I Jesu Kristi namn, amen.