Hemmet: Livets skola

Äldste Enrique R. Falabella

i de sjuttios kvorum

Hemmet är en plats för lärdom – den plats som kan bli en bit av himlen här på jorden.

En del föräldrar ursäktar sig själva för misstag de begått hemma genom att hävda att orsaken är att det inte finns någon skola för föräldraskap.

Faktum är att en sådan skola visst existerar och den kan vara den bästa av alla. Denna skola kallas hemmet.

När jag reser tillbaka till det förflutna på minnets vingar, minns jag fina ögonblick jag upplevt med min hustru. När jag delar med mig av dessa minnen till er kanske ni minns egna upplevelser – både glada och ledsamma. Vi lär oss av dem alla.

1. Templet är platsen

När jag kom hem från min mission träffade jag en vacker ung kvinna med svart, midjelångt hår. Hon hade vackra, stora, honungsfärgade ögon och ett smittande leende. Jag fängslades av henne från första ögonkastet.

Min hustru hade som mål att gifta sig i templet, trots att det närmaste templet på den tiden låg över 600 mil bort.

Vår borgerliga vigsel var både glad och sorglig, för vi vigdes med ett utgångsdatum. Förrättaren uttalade orden ”jag förklarar er nu man och hustru” men omedelbart därpå sade han ”tills döden skiljer er åt”.

Så vi gjorde uppoffringar och köpte en enkel biljett till templet i Mesa i Arizona, USA.

När vi knäböjde vid altaret i templet uttalade en bemyndigad tjänare de ord jag längtat efter, som förklarade oss man och hustru för tid och all evighet.

En vän tog med oss till Söndagsskolan. Under mötet ställde han sig upp och presenterade oss för klassen. När mötet var slut kom en broder fram till mig, skakade hand och lade en tjugodollarsedel i min hand. Strax därpå hälsade även en annan broder på mig och till min förvåning lämnade han också en sedel i min hand. Jag såg mig snabbt om efter min hustru som var i andra änden av rummet och ropade: ”Blanquy, skaka hand med alla!”

Snart hade vi fått ihop tillräckligt med pengar för att återvända till Guatemala.

”I den celestiala härligheten finns det tre himlar eller grader,

och för att uppnå den högsta måste en människa ingå i denna prästadömets orden.”¹

2. Det krävs två för att träta

Ett av min hustrus motton har varit ”det krävs två för att träta och jag kommer aldrig att vara en av dem”.

Herren har tydligt förklarat de attribut som bör vägleda oss i hur vi behandlar andra människor. Det är överbevisning, långmodighet, mildhet, ödmjukhet och uppriktig kärlek.²

Fysisk misshandel i familjen tillämpas mer sällan i vissa samhällen, och det gläder vi oss åt. Men vi har fortfarande långt ifrån upphört med känslomässig misshandel. Den skada som denna form av övergrepp orsakar dröjer sig kvar i minnet, skadar vår personlighet, sår hat i våra hjärtan, sänker vår självkänsla och fyller oss med rädsla.

Det räcker inte med att delta i den celestiala vigselceremonin. Vi måste också leva celestiala liv.

3. Ett sjungande barn är ett lyckligt barn

Det är ett annat motto som min hustru ofta nämner.

Frälsaren förstod hur viktigt det är med helig musik. Skrifterna berättar om hur han firade påskhögtiden med sina lärjungar: ”När de … hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.”³

Och då han talade genom profeten Joseph Smith sade han: ”Ty min själ gläder sig åt hjärtats sång, ja, de rättfärdigas sång är en bön till mig, och den skall besvaras med en välsignelse på deras huvuden.”⁴

Så rörande det är att höra ett litet barn sjunga, som har lärt sig av sina föräldrar att sjunga ”Jag är Guds lilla barn”.⁵

4. Jag behöver en kram av dig

Orden ”jag älskar dig”, ”tack så mycket” och ”förlåt mig” är som balsam för själen. De förvandlar tårar till glädje. De skänker tröst åt den betryckta själen och de bekräftar vårt hjärtas ömma känslor. Växter vissnar utan det livgivande vattnet och på samma sätt tynar vår kärlek bort och dör om vi slutar uttrycka kärleksfulla ord och handlingar.

Jag kommer ihåg när vi brukade skicka kärleksbrev med posten eller hur vi samlade ihop mynt för att ringa våra kära från en telefonkiosk eller hur vi brukade rita och skriva kärleksdikter på pappersark.

Idag låter allt detta rent musealt!

Dagens teknologi låter oss utföra underverk. Så enkelt det är att skicka ett kärleks- eller tack-sms! Ungdomar gör det hela tiden. Jag undrar om de här och andra goda vanor fortsätter när vi skapat våra hem. I ett sms som jag fick nyligen från min hustru står det så här: ”En kram som himlen, en kyss som solen, och en afton som månen. Ha en fin dag, jag älskar dig.”

Jag kan inte låta bli att känna som om jag är i himlen när jag får ett sådant sms.

Vår himmelske Fader är ett perfekt exempel på att uttrycka kärlek. När han presenterade sin Son sade han: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”⁶

5. Jag älskar Mormons bok och min Frälsare Jesus Kristus

Jag blir rörd när jag ser min hustru läsa Mormons bok varje dag. När hon gör det kan jag känna hennes vittnesbörd bara genom att se glädjen i hennes ansiktsuttryck när hon läser styckena som vittnar om Frälsarens mission.

Så visa vår Frälsares ord är: ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.”⁷

Inspirerad av detta frågade jag mitt barnbarn Raquel, som nyligen lärt sig att läsa: ”Vad tror du om att sätta upp som mål att läsa Mormons bok?”

Hon svarade: ”Men morfar, det är så svårt. Det är en tjock bok.”

Jag bad henne då att läsa en sida för mig. Jag tog fram ett tidtagarur och tog tid på henne. Jag sade: ”Det tog dig bara tre minuter, och den spanska upplagan av Mormons bok har 642 sidor, så du behöver 1 926 minuter.”

Detta kunde ha avskräckt henne ännu mer, så jag delade det här med 60 minuter och sade till henne att det bara skulle ta henne 32 timmar att läsa den, mindre än ett och ett halvt dygn!

Då sade hon till mig: ”Det är ju lätt, morfar.”

Det visade sig att det tog Raquel, hennes bror Esteban och våra andra barnbarn mer tid än så eftersom detta är en bok som man behöver läsa i en anda av bön och meditation.

När vi med tiden lär oss att glädjas åt skrifterna utbrister vi liksom psalmisten: ”Hur ljuvligt smakar inte ditt tal! Det är sötare än honung för min mun.”⁸

6. Det räcker inte att vi kan skrifterna, vi måste leva efter dem

Jag kommer ihåg hur jag som återvänd missionär, efter att ha utforskat skrifterna flitigt, trodde att jag kunde allt. När vi sällskapade brukade Blanquy och jag studera skrifterna tillsammans. Jag använde många av mina anteckningar och hänvisningar till att dela med mig av min kunskap om evangeliet till henne. Efter att vi gift oss kom jag till en stor insikt när hon lärde mig något mycket viktigt: Jag hade kanske försökt undervisa henne om evangeliet, men hon lärde mig att leva efter det.

I slutet av sin bergspredikan gav Frälsaren detta visa råd: ”Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan.”⁹

De som lever efter de celestiala principer som finns i skrifterna ger tröst åt dem som lider. De skänker glädje åt dem som är nedstämda, vägledning åt dem som gått vilse, frid åt de lidande och säker ledning åt dem som söker sanningen.

Låt mig sammanfatta:

Templet är platsen.
Det krävs två för att träta och jag kommer aldrig att vara en av dem
Ett sjungande barn är ett lyckligt barn.
Jag behöver en kram av dig.
Jag älskar Mormons bok och min Frälsare Jesus Kristus.
Det räcker inte att vi kan skrifterna, vi måste leva efter dem.

Dessa och många andra lärdomar får vi i hemmet – den plats som kan bli en bit av himlen här på jorden.¹⁰ Jag vittnar om att Jesu Kristi evangelium och vår Himmelske Faders plan ger oss säker vägledning i livet och löfte om evigt liv, i Jesu Kristi namn, amen.