Vi tror på att vara kyska
Lydnad mot kyskhetslagen ökar vår lycka i jordelivet och möjliggör vår utveckling i evigheten.
Mitt budskap handlar om en grundläggande fråga som är av stor andlig vikt: Varför är kyskhetslagen så viktig? Min bön är att den Helige Anden ska bekräfta sanningarna i principerna jag betonar i dag.
Faderns lycksalighetsplan
Kyskhetens eviga betydelse kan endast förstås när det sätts i relation till vår himmelske Faders övergripande lycksalighetsplan för sina barn. ”Alla människor – män och kvinnor – är skapade till Guds avbild. Var och en är ett andebarn, en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar och har … gudomliga egenskaper och förutsättningar” (”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Liahona, nov. 2010, s. 129). Alla män och kvinnor levde hos Gud som hans andebarn innan de kom till jorden som dödliga varelser. Faderns plan gör det möjligt för hans andesöner och andedöttrar att få fysiska kroppar, att uppleva dödligheten och att framåtskrida mot upphöjelse.
Den fysiska kroppens betydelse
Våra fysiska kroppar möjliggör en bredd, ett djup och en intensitet i upplevelsen som helt enkelt inte kunde uppnås i föruttillvaron. Alltså förstärks våra relationer till andra människor, vår förmåga att känna igen och handla efter sanningen samt vår förmåga att efterleva principerna och förordningarna i Jesu Kristi evangelium av våra fysiska kroppar. I jordelivets skola upplever vi ömhet, kärlek, vänlighet, glädje, sorg, besvikelse, smärta och till och med de utmaningar som fysiska begränsningar medför, på sätt som förbereder oss för evigheten. Enkelt uttryckt finns det läxor vi måste lära oss och sådant som vi måste uppleva ”enligt köttet”, som skrifterna säger (1 Nephi 19:6; Alma 7:12–13).
Fortplantningsförmågan
Efter det att jorden skapats sattes Adam i Edens lustgård. Viktigt var emellertid att Gud sade att ”det inte är gott för mannen att vara ensam” (Mose 3:18; se också 1 Mos. 2:18), och Eva blev Adams hustru och medhjälpare. Den unika kombinationen av andliga, fysiska, mentala och känslomässiga förmågor hos både män och kvinnor behövdes för att genomföra lycksalighetsplanen. ”Men i Herren är det så att kvinnan inte är till utan mannen eller mannen utan kvinnan” (1 Kor. 11:11). Mannen och kvinnan är ämnade att lära av, stärka, välsigna och komplettera varandra.
Det sätt varpå människoliv skapas har bestämts av Gud. ”Det första bud som Gud gav Adam och Eva gällde deras möjlighet att som man och hustru bli föräldrar” (Liahona, nov. 2010, s. 129). Befallningen att föröka sig och uppfylla jorden gäller fortfarande. Således är äktenskapet mellan man och kvinna den godkända kanal genom vilken föruttillvarons andar inträder i dödligheten. Fullständig sexuell avhållsamhet före äktenskapet och fullständig trohet inom äktenskapet skyddar denna kanals heliga natur.
Fortplantningsförmågan är av stor andlig betydelse. Missbruk av denna kraft undergräver avsikterna med Faderns plan och med vår jordiska tillvaro. Vår himmelske Fader och hans älskade Son är skapare och har anförtrott var och en av oss en del av sin skaparkraft. Bestämda riktlinjer för hur förmågan att skapa liv rätt ska användas är nödvändiga beståndsdelar i Faderns plan. Hur vi känner för och använder denna himmelska kraft kommer i mångt och mycket att avgöra vår lycka i jordelivet och vår eviga bestämmelse.
Äldste Dallin H. Oaks förklarade:
”Kraften att skapa liv på jorden är den mest upphöjda kraft Gud gett sina barn. Dess användning påbjöds i den första befallningen, men en annan viktig befallning gavs för att förbjuda att den missbrukades. Den vikt vi lägger vid kyskhetslagen förklaras av vår insikt om fortplantningens syfte vid genomförandet av Guds plan …
Utanför äktenskapets gränser är all användning av fortplantningsförmågan i någon grad en syndig, förnedrande förvrängning av människans mest gudomliga egenskap” (”Den stora lycksalighetsplanen”, Nordstjärnan, jan. 1994, s 70, 71).
Normen för sexuell moral
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har en enda, orubblig norm för sexuell moral: Intima relationer är endast tillåtna mellan en man och en kvinna i den äktenskapliga relation som föreskrivits i Guds plan. Sådana relationer är inte något som nyfiket ska undersökas, ett begär som ska tillfredsställas eller ett sorts tidsfördriv eller nöje som man själviskt kan ägna sig åt. De är inte erövringar eller bara en akt som ska utföras. Snarare är de under jordelivet ett av de starkaste uttrycken för vår gudomliga natur och potential och ett sätt att stärka känslomässiga och andliga band mellan man och hustru. Vi har välsignats med moralisk handlingsfrihet och utmärks av vårt gudomliga arv som barn till Gud – inte av sexuella beteenden, moderna ståndpunkter eller människans filosofi.
Den naturliga människan
I någon grad lever och frodas den naturliga människan som kung Benjamin beskrev i var och en av oss (se Mosiah 3:19). Den naturliga människan är förhärdad, köttslig och sinnlig (se Mosiah 16:5; Alma 42:10; Mose 5:13), njutningslysten och omåttlig, och är stolt och självisk. Som Spencer W. Kimball lärde: ”Den ’naturliga människan’ är den ’jordiska människan’ som har tillåtit djuriska passioner överskugga sina andliga böjelser” (”Havsströmmar och familjeinflytande”, Nordstjärnan, juli. 1975, s. 4).
Å andra sidan är ”Kristi efterföljare” (Helaman 3:29) andliga och tyglar alla sina lidelser (se Alma 38:12), de är återhållsamma och måttliga, välvilliga och osjälviska. Kristi efterföljare håller fast vid Guds ord, förnekar sig själva och tar sitt kors på sig (se Matt. 16:24; Mark. 8:34; Luk. 9:23; L&F 56:2), och strävar framåt längs en rak och smal väg av trofasthet, lydnad och hängivenhet mot Frälsaren och hans evangelium.
Som Guds söner och döttrar har vi ärvt gudomliga egenskaper från honom. Men för närvarande lever vi i en fallen värld. Grundämnena som våra kroppar är skapade av är av naturen fallna och ständigt underkastade inflytandet av synd, fördärv och död. Följaktligen påverkas vi mest direkt av Adams fall, med dess andliga och timliga konsekvenser, genom våra fysiska kroppar. Vi är dock tvåfaldiga varelser, för vår ande, som är den eviga delen av oss, är inhyst i en fysisk kropp som är underkastad fallet. Som Jesus betonade för aposteln Petrus: ”Anden är villig, men köttet är svagt” (Matt. 26:41).
Det slags prov som jordelivet innebär kan således sammanfattas i följande fråga: Reagerar jag på den naturliga människans böjelser eller ger jag efter för den Helige Andens maningar och lägger av den naturliga människan och blir en helig genom Herren Kristi försoning (se Mosiah 3:19)? Det är det som är provet. Varje böjelse, begär, benägenhet och impuls hos den naturliga människan kan övervinnas av och genom Jesu Kristi försoning. Vi är här på jorden för att utveckla gudalika egenskaper och tygla alla köttsliga lidelser.
Motståndarens uppsåt
Faderns plan är avsedd att ge ledning åt hans barn, hjälpa dem bli lyckliga och i trygghet föra dem tillbaka till honom med uppståndna, upphöjda kroppar. Vår himmelske Fader vill att vi ska vara tillsammans i ljuset och vara fyllda med hopp. Lucifer, å andra sidan, strävar efter att göra Guds söner och döttrar förvirrade och olyckliga och hindra deras eviga utveckling. Den huvudsakliga avsikt som lögnens fader har är att vi alla ska bli ”olyckliga som han själv är” (2 Nephi 2:27). Lucifer vill att vi till sist ska vara ensamma i mörkret och utan hopp.
Satan arbetar obevekligt på att förvränga de viktigaste beståndsdelarna i Faderns plan. Han har ingen kropp och hans eviga utveckling har avstannat. Liksom vatten som flödar i en flodfåra hejdas av en damm, så har motståndarens eviga utveckling hindrats av att han inte har någon fysisk kropp. På grund av sitt uppror har Lucifer förmenat sig själv alla de jordelivets välsignelser och upplevelser som möjliggörs av en kropp av kött och ben. Han kan inte ta emot de lärdomar som endast en ande med en kropp kan lära sig. Han avskyr det faktum att hela människosläktet bokstavligen kommer att uppstå. En mäktig betydelse av ordet fördömd i skrifterna illustreras av hans oförmåga att fortsätta utvecklas och bli lik vår himmelske Fader.
Eftersom en fysisk kropp är så grundläggande för Faderns lycksalighetsplan och vår andliga utveckling, försöker Lucifer hindra vår utveckling genom att fresta oss att missbruka vår kropp. En av evighetens största ironier är att motståndaren, som är olycklig just för att han inte har en kropp, frestar oss att ta del av hans olycka genom att på olämpligt sätt använda vår kropp. Just det redskap han själv inte har är alltså det främsta målet för hans försök att locka oss till andlig undergång.
Att bryta kyskhetslagen är en allvarlig synd och ett missbruk av våra fysiska tabernakel. För dem som känner till och förstår frälsningsplanen är det ett uttryck för uppror att vanhelga kroppen (se Mosiah 2:36–37; L&F 64:34–35) och förneka vår sanna identitet som söner och döttrar till Gud. När vi ser bortom dödligheten och in i evigheten är det lätt att se att de förfalskade förbindelser som motståndaren förespråkar är flyktiga och innehållslösa.
Kyskhetens välsignelser
Alma uppmanade sin son Shiblon att ”tygla alla sina lidelser så att han kan fyllas med kärlek” (se Alma 38:12). Det är viktigt att förstå att en disciplinering av den naturliga människan i oss gör en rikare, djupare och mer varaktig kärlek till Gud och hans barn möjlig. Kärleken tillväxer genom rättfärdig måttlighet och försvagas genom impulsiv njutningslystnad.
President Marion G. Romney förkunnade:
”Enligt min åsikt finns ingen välsignelse som man bör önska starkare än den som utlovas till dem som är rena och dygdiga. Jesus talade om konkreta belöningar för olika dygder, men sparade den största, tycks det mig, till de renhjärtade, för ’de’, sade han, ’skall se Gud’ (Matt. 5:8). Och de ska inte endast se Herren, de ska också känna sig hemma i hans närhet.
Här är löftet – Frälsarens löfte: ’Pryd ständigt dina tankar med dygd. Då skall din självtillit växa sig stark i Guds närhet’ (L&F 121:45)” (”Sätt din lit till Herren”, Nordstjärnan, okt. 1979, s. 68–69).
Vi har också fått löfte om att när vi vandrar på dygdens väg, ”skall den Helige Anden vara vår ständige ledsagare” (se L&F 121:46). Att efterleva kyskhetslagen leder således till några av de största välsignelserna som män och kvinnor kan få i jordelivet: tillbörlig andlig tillförsikt i närvaro av familj, vänner, bekanta i kyrkan och slutligen Frälsaren. Vår inneboende längtan efter tillhörighet förverkligas i rättfärdighet när vi hoppfullt vandrar i ljuset.
Omvändelsens princip
Några av er som hör detta budskap behöver omvända sig från sexuella eller andra synder. Frälsaren kallas ofta för den store läkaren, och denna titel har både symbolisk och bokstavlig innebörd. Vi har alla upplevt den smärta som förknippas med fysiska skador. När vi har ont söker vi vanligtvis lindring och är tacksamma för de mediciner och den behandling som lindrar vårt lidande. Tänk på synd som en andlig skada som orsakar skuldkänslor, eller ”samvetskval” som Alma uttryckte det till sin son Corianton (Alma 42:18). Skuldkänslor är för vår ande vad smärta är för vår kropp – en varning för fara och ett skydd från ytterligare skada. Från Frälsarens försoning flödar den lindrande salva som kan hela våra andliga sår och ta bort skuldkänslor. Denna salva kan emellertid bara appliceras genom principerna tro på Herren Jesus Kristus, omvändelse och ständig lydnad. Resultatet av uppriktig omvändelse är samvetsfrid, tröst och andlig läkedom och förnyelse.
Er biskop eller grenspresident är den andlige läkarassistent som är bemyndigad att hjälpa er att omvända er och tillfriskna. Men jag ber er att komma ihåg att omfattningen och intensiteten i er omvändelse måste stå i proportion till allvaret i era synder – speciellt för sista dagars heliga som ingått heliga förbund. Allvarliga andliga sår kräver en mer långvarig behandling och tid att läkas helt och fullt.
Ett löfte och ett vittnesbörd
De lärosatser jag framställt kan verka föråldrade och omoderna för många människor i en värld som allt mer hånar fortplantningsförmågans helgd och förringar det mänskliga livets värde. Men Herrens sanning förändras inte av nycker, popularitet eller allmänna opinionsundersökningar. Jag lovar att lydnad mot kyskhetslagen ökar vår lycka i jordelivet och möjliggör vårt utveckling i evigheten. Kyskhet och dygd är, har alltid varit, och kommer alltid att vara ”kärare och dyrbarare än allt annat” (Moroni 9:9). Det vittnar jag om i Herren Jesu Kristi heliga namn, amen.