Tjänande i kyrkan
En teve och en upplyft ande
Författaren bor i Mississippi i USA.
Min make är helt döv och djupt engagerad i evangeliet. Men efter att i åratal ha kämpat med att förstå kyrkans möten ville han inte gärna närvara vid ytterligare prästadömsmöten och satellitutsändningar. Medlemmarna i vår församling var vänliga och uppmuntrande, men eftersom de inte insett vilken teknisk hjälp min make behöver för att kunna delta i mötena har han ofta känt sig ensam och frustrerad.
Vi var nya i vår församling och det var dags för generalkonferens. Min make förberedde sig motvilligt för att vara med på det allmänna prästadömsmötet och undrade vilka problem han skulle stöta på när han försökte se utsändningen. Han kom dit och upptäckte att ingen visste hur man skulle få undertexterna att synas på den stora projektorn. Därför rullades en teve in och ställdes i ordning i en hörna. Det fanns emellertid ett litet problem. Sladden som hörde till teven hade använts till projektorn, vilket gjorde teven obrukbar. Min make som var van vid sådana situationer gick till biblioteket och började leta efter sladden till projektorn. Efter att ha letat igenom flera lådor och skåp hittade han den korta sladden som hörde till projektorn.
Eftersom utsändningen just skulle börja var alla nervösa för att byta sladdar och ändra om saker och ting. Sladden som min make hittade var för kort för att nå teven på rullställningen så teven fick flyttas till ett lägre bord. Han rullade ut ställningen från kapelldelen till ett annat rum i närheten. Sedan började han ta loss teven och undrade om någon skulle komma och hjälpa honom lyfta bort den. I det ögonblicket kände han att någon kom in i rummet. Det var biskopen. Min makes hjärta blev lättare när de hjälptes åt att sätta teven på bordet. Han fick teven att fungera medan biskopen hämtade en stol och satte den framför teven.
Min make tackade honom för hans hjälp och skakade hans hand, och biskopen vände om och gick mot dörren. Till hans förvåning gick biskopen förbi dörren och fortsatte till några stolar som stod lutade mot en vägg. Han tog en och satte sig bredvid min make. De satt sida vid sida under hela sessionen.
I dag deltar min make ivrigt i sina möten. Biskopens enkla, vänliga handling upplyfte honom och gjorde honom tacksam. Det uppstår fortfarande problem, men han känner sig inte längre ensam eller ovälkommen. Min makes perspektiv ändrades för alltid tack vare en Kristi herdes inspirerade handlingar.
Illustrationer J. Beth Jepson